[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

EG-rättsliga frågor sopas under mattan
Av Carl Michael von Quitzow - Svenska Dagbladet - 22 sept. 1999

"Ur ett mera långsiktigt perspektiv ter det sig inte försvarbart med hänsyn till rikets intressen att spela mot EG-rätten."

Det finns anledning till oro ur ett europeiskt perspektiv vad gäller EG-rättens tillämpning i Sverige. Det gäller både ifråga om juristernas kunskaper att identifiera EG-rättsliga problem och att EG-rättsliga problem hanteras korrekt av domstolar och myndigheter.
- Bland annat är svenska domstolar i princip skyldiga att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen i rättsfrågor som inte har blivit klargjorda av EG-domstolen. Det framgår klart av både EG-domstolens praxis och erkända kommentarer på området att denna skyldighet måste tillämpas lojalt av de nationella domarna. Denna skyldighet gäller alla instanser inom ett medlemslands domstolsväsende.
- Emellertid är det endast nationella slutinstanser som är absolut förpliktade att begära förhandsavgörande från EG-domstolen. Denna förpliktelse är av kvalificerad natur eftersom de nationella slutinstanserna skall garantera att någon form för rättsvägran inte äger rum inom ramen för det nationella systemet. Rättsvägran strider ju mot rättens grundläggande principer och dessutom mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter vars bestämmelser skall garantera enskilda en rättvis behandling inom rättssystemet.

Här inte tillämpats effektivt
Efter ett par års medlemskap i EU kan det dessvärre konstateras att EG-rätten i alltför många fall inte tillämpats effektivt i linje med EG-domstolens praxis.
Det började med att Högsta domstolen inte följde ett förhandsavgörande från EG-domstolen, och nu senast uppstår en från EG-rättslig synpunkt bekymmersam situation till följd av att Regeringsrätten försökt att sopa viktiga och olösta EG-rättsliga spörsmål under mattan genom att inte begära förhandsavgörande från EG-domstolen i Barsebäcksmålet, som innehåller viktiga EG-rättsliga tolkningsfrågor som är oklara och där EG-domstolen ännu inte haft möjlighet att ge vägledning åt nationella domstolar.
- Några exempel. Regeringsrättens bedömning av miljökonsekvensfrågan grundar sig på att det framför allt under 1980-talet gjordes utredningar om kärnkraftsavvecklingen i Sverige. Det torde vara uppenbart för envar att en miljökonsekvensutredning måste hänföra sig till den aktuella tidens behov av miljöskydd och inte till historiska fakta. Detta följer också av den aktuella rättsaktens ordalydelse (den miljöprövning som påbjuds skall vara "individual and appropriate in time").
- I det sammanhanget är det rent av konstigt att Regeringsrätten mera synes leta argument för att kunna gå regeringen till mötes i stället för att göra ett självständigt ställningstagande till den aktuella EG-rättsakten och hänskjuta de i målet aktuella tolkningsfrågorna till EG-domstolen.
- Regeringsrätten kan inte agera som den brukar göra i det sammanhanget eftersom den inte är prejudikatinstans när det gäller tolkning av EG-rätten. Den prejudikatskapande rollen tillkommer endast EG-domstolen.

Behövts klarläggande
Rörande frågan om anläggningens lokalisering finns dessutom paralleller i andra medlemsstater, t ex kärnkraftverket i Brokdorff som ligger nära miljonstaden Hamburg. Här hade behövts ett klarläggande från EG-domstolen.
- Härtill kommer att de i målet uppmärksammade frågorna om kapitalrörelser i form av investeringar och skyddet för sådana är av stor betydelse, inte minst i EMU-perspektivet. Sådana frågor har ännu inte klarlagts av EG-domstolen. I konkurrensfrågan blir det än mer problematiskt att försöka rättfärdiga Regeringsrättens ställningstagande.
- Regeringsrätten utgår utan omsvep från att en medlemsstat får göra marknadsingripande av det slag som målet gäller trots att det kan gynna en statligt ägd konkurrent och trots att avgörande som ger stöd för en sådan uppfattning saknas i EG-domstolens praxis. Det är av stort europeiskt intresse att få sådana tolkningsfrågor klarlagda av EG-domstolen. Regeringsrätten har inte ens fått alla relevanta fakta klarlagda innan målet avgjordes. Härtill kommer att Regeringsrätten inte har någon som helst rutin att hantera konkurrensrättsliga fakta och konkurrensrättsliga ärenden.
- Utfallet av Regeringsrättens Barsebäcksdom är att rättsutvecklingen inom EG-rätten torde ha motverkats på ett fördragsstridigt sätt.
- Detsamma gäller ett nyligen avkunnat ärende om rätt för i annan medlemsstat verksam läkare att etablera filialverksamhet i Sverige och dennes anslutning till systemet om läkarvårdsersättning. Sådana beslut kan enligt svensk rätt endast överklagas av kommuninnevånare enligt s k kommunalbesvär. EG-rätten ställer krav på rätt att få sin sak materiellt prövad av en domstol. Detta har också stöd i ett tidigare rättsfall bekräftats av Regeringsrätten. Emellertid backade Regeringsrätten från den utstakade kursen när det gällde en nationellt sett känslig fråga, läkaretablering.
- Ur ett EG-rättsligt perspektiv ter det sig alldeles klart att fråga om att få sin sak prövad inte kan göras avhängig av att man är kommuninnevånare. I stället för att bevilja prövningstillstånd och begära förhandsavgörande från EG-domstolen fastslogs att målet saknade prejudikatsvärde varför målet inte togs upp till prövning (sic!).
- Härvid skall det erinras om att EG-domstolen uppställer stränga krav på att EG-rätten skall få fullt genomslag i medlemsstaterna.
- I detta sammanhang är det också intressant att notera att Regeringsrätten avslog en resningsansökan som gällde överträdelse av direktivet om skyldighet att notera nya produktrelaterade föreskrifter (rådets direktiv 83/189 ursprungligen, numera rådets direktiv 98/34). Enligt detta direktiv är nationella författningar som gäller krav på produkter ogiltiga om de ej notifierats rätteligen.

Taxametrar i taxibilar
Vägverket hade inte notifierat en ny nationell föreskrift angående taxametrar hos taxibilar såsom skulle ha skett. Oaktat detta avslog Regeringsrätten en resningsansökan trots att direktivets relevanta bestämmelse har direkt verkan och kan åberopas av enskilda vilket också har fastslagits av EG-domstolen. Regeringsrätten synes helt enkelt ha bortsett från att EG-rätten har tillämpats felaktigt eller rent av glömts bort. Härvid kan också nämnas att EG-kommissionen lägger mycket stor vikt vid att det aktuella direktivet följs lojalt av medlemsstaterna.
- Mot bakgrund av det ovan sagda ter det sig berättigat att ställa frågan om landets högsta domstolar har startat ett informellt gerillakrig mot EG-rätten när denna kan innebära att gamla sanningar inte längre håller.
- Att Regeringsrätten i frågor som rör stora politiska frågor inom landet underlåter att följa EG-rättens påbud om begäran om förhandsbesked synes vara influerat av samma bevekelsegrunder som länge var vägledande för den franska högsta förvaltningsdomstolen Conseil d'Etat.
- Denna domstol vägrade fram till i slutet av 1980-talet att erkänna EG-rättens företräde framför nationell rätt och undvek också att begära förhandsbesked från EG-domstolen i viktiga rättsfrågor som berörde EG-rättens tillämpning. Syftet var att bevara den nationella rätten och det nationella systemet som skapar den nationella rätten intakt i förhållande till EG-rätten. Denna medvetna sabotageverksamhet lyckades emellertid inte. EG-domstolen gick vinnande ur striden. Conseil d'Etats hållning delades dock heller inte av andra franska domstolar.
- Påminnas bör att Sverige och Frankrike var nära lierade med varandra under stormaktstiden och den svenska statsapparatens struktur gestaltades under denna tid och har bibehållits ända in i vår egen. En stark centralmakt som utövar stark politisk styrning över ekonomin och rättsväsendet, bl a genom hur höga domare tillsätts, skulle garantera systemets kontinuitet. Likheterna med Sverige är påfallande.
- Det franska rättssystemet har i många fall kritiserats för att skydda makten även mot välgrundade anspråk från enskilda. Man går helt enkelt inte emot staten.

Kräver civilkurage
Det krävs emellertid civilkurage hos domare och självständighet gentemot den politiska makten. Grunden i ett demokratiskt system är att maktutövning skall kontrolleras av oberoende organ. Domstolarna utgör denna oberoende kontroll. Det faller på sin egen orimlighet att politiker kan kontrollera politiker. De urvattnade förfaranden som ägt rum inför konstitutionsutskottet vittnar tydligt därom.
- Tyvärr kan det bara konstateras att den svenska rättsinstans som hittills visat prov på gott omdöme och vilja att tillägna sig EG-rätten gör helt om när viktiga rättsfrågor kan ha stora politiska konsekvenser. Dessutom sker det på ett sätt som absolut inte är övertygande.
-Rubbas förtroendet för domarens autonomi rubbas i princip förtroendet för det demokratiska statsskicket. Domstolar bör inte leva i symbios med den politiska makten enligt historiska erfarenheter. Domstolarnas kontroll skall säkra de enskildas förtroende för samhällssystemet i stort. Detta är alltså en förtroendefråga för demokratin. Detta bör varje domare beakta i sin gärning.
- I samband med Barsebäcksmålet hände något som en majoritet av de sakkunniga rättsvetarna i Sverige inte trodde var möjligt, nämligen att avgöra principiellt viktiga EG-rättsliga spörsmål utan att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. Situationen borde uppfattats som bekymmersam av EG-kommissionen som enligt fördraget har det högsta ansvaret för att säkra efterlevnaden av EG-rätten i medlemsstaterna.

Ifrågasatt legitimitet
Eftersom Regeringsrätten tidigare har givit intryck av att ta EG-rätten på allvar och hemställt flera relevanta EG-rättsliga frågor till EG-domstolen så ter sig de tre ovan behandlade målen som besynnerliga. Härtill kommer att Sydkrafts nya anmälan till kommissionen rymmer en mycket allvarlig aspekt. Ett av landets största företag ifrågasätter ett avgörande från landets högsta förvaltningsdomstol. Det innebär att denna domstols legitimitet i praktiken ifrågasätts.
- Ur ett mera långsiktigt perspektiv ter det sig inte försvarbart med hänsyn till rikets intressen att spela mot EG-rätten. Att spela med i enlighet med de regler som man accepterat vid inträdet kan innebära långsiktiga vinster för att gagna landets intressen. Det har många medlemsstater lärt sig med tiden och därmed på nya vägar kunnat tillgodose sina intressen.
- Den avgörande frågan är om det är rimligt att Sverige skall upprepa tidigare misstag eller lära av andra länders erfarenheter även om det kan innebära att man måste pröva nya vägar som kan te sig som utmaningar, inte bara för nationella domare utan också för de politiska beslutsfattarna.
- EG-rätten befinner sig i ständig utveckling och det är de nationella domstolarna som kan influera och påverka rättsutvecklingen. Att i stället försöka motverka utvecklingen ter sig inte som övertygande i det långa perspektivet. Situationen kräver i stället ansvarstagande och förmåga att överbrygga motstående intressen.

Carl Michael von Quitzow
jur dr, Jean Monnet Professor i EG-rätt, Lunds Universitet

Copyright

© 1999 SvD webmaster@svd.se

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida