[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

"Vi vägrar lyda politiker"
Av Olle Ekstedt - Dagens Nyheter, 22 aug. 1999

Domstolsverket - i tysthet styrt från justitiedepartementet ålägger nu domstolarna att arbeta mer med mindre personal. Resultatet blir ett rättssystem av så dålig kvalitet att det strider mot konventioner som Sverige bundit sig att följa. Detta är en politisk styrning av öststatsmodell som är förbjuden i grundlagen. Men domstolarna kommer naturligtvis inte att följa de politiska direktiven. Vi kommer att fortsätta döma efter gällande rätt - och parterna får vänta allt längre på sina avgöranden. Det skriver Olle Ekstedt, hovrättslagman i Malmö.

Hög jurist manar till uppror mot politisk styrning av rättsväsendet: nedskärningar sker i strid med grundlagen.

På torsdag, den 26 augusti, uppvaktar landets hovrättspresidenter justitieminister Laila Freivalds. Det är en uppseendeväckande åtgärd som beror på att den politiska makten håller på att driva domstolarna in i en djupare kris.

Laila Freivalds har också försökt kamouflera uppvaktningen som en inbjudan från hennes sida till lunch, men en uppvaktning är det.

Av samma anledning planeras en uppvaktning hos riksdagens justitieutskott av domarnas fackförbund Jusek och Domareförbundet som är domarnas intresseorganisation.

Kriser finns det redan gott om i rättssystemet. Alla vet vi att polisen inte klarar att ge medborgarna grundtrygghet. Laila Freivalds har i en artikel på DN Debatt den 13 augusti förklarat att det är bra att medborgarna klarar sig själva med nattliga patrulleringar och medborgargarden.

Detta passar väl ihop med det sedan länge bristande intresset hos den politiska ledningen för brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet ute på fältet.

När kungen och drottningen för några år sedan kallade till sig Ingvar Carlsson, da statsminister, för att oroligt höra vad man gjorde at den galopperande brottsligheten - da var det orgierna i bank- och postrån som oroade mest - lovade han dem ett nationellt brottsförebyggande program. De lät nöja sig med detta men den brottsförebyggande verksamheten har senare förfuskats av Carlssons partifränder.

Vem som helst kan ute i samhället se flödet av sprit och narkotika, mängden av rån i hemmen, rån på gatorna, rån mot banker och värdetransporter, våld mot personer och ohämmade stölder.

Brottsligheten i Sverige ligger nu nära genomsnittet för länder i västvärlden, USA inräknat. I fråga om vissa stölder samt misshandel och hot ligger Sverige över medelvärdet. Prognoserna pekar vidare uppåt för Sverige.

På motsvarande sätt klarar inte åklagarna av att driva rättegång i alla de fall där polisen verkligen har ingripit. De grova brotten pressar hårt på och åklagarna måste skriva av allt som kan betraktas som mindre allvarligt.

Men alla större mål går till domstolarna och de klarar inte heller sina uppgifter. De klarar inte att avgöra sina mål och ärenden inom rimlig tid. Fängelsedömda får vänta på att få avtjäna straffet, föräldrar och barn får vänta på att få avgjort hur barnen skall vårdas.

Domstolarna är dessutom daliga arbetsplatser där utbildning och personalvård står på undantag på ett sätt som kanske saknar motstycke inom statens andra verksamheter. Det läggs ner ett omfattande arbete på övertid - gratis för staten.

I detta läge har Domstolsverket gått ut med ett sparbeting till domstolarna.

Sverige har enligt grundlagen och internationella åtaganden en skyldighet att ha ett väl fungerande rättsväsen. Alla känner väl till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950. Sverige har tidigare anslutit sig till konventionen och från november 1998 gjort den till svensk lag.

I konventionen är det artikel 6 som är grundbulten. Den föreskriver rätten till rättvis rättegång (fair trial). Europarådet har energiskt arbetat vidare från den utgångspunkten och i detalj beskrivit vad som fordras av ett rättssystem för att det skall kunna sägas garantera den rättvisa rättegången.

Det senaste dokumentet om denna sak är den Europeiska stadgan om domares rättsställning från 1998 (European Charter on the Statute far 3udges) och det slutdokument som utfärdades i april 1999 i Lissabon från en diskussion om stadgan i en stor församling med företrädare för många länder i Europa.

Men Sverige är bara halvhjärtat med i arbetet pa att utveckla de europeiska rättsprinciperna och vi avviker från dem på skilda punkter.

En grundprincip i tankarna bakom artikel 6 i konventionen är att ett domstolssystem måste vara fritt från politiskt inflytande. Det finns skrämmande exempel från de forna kommunistländerna på hur det ser ut när den politiska makten ligger gömd bakom domstolen och styr den.

Man kunde tro att någon sådan fara inte finns för Sveriges del. Inte ingriper väl svenska politiker i domstolarnas arbete?

När statsrådet Leif Blomberg 1996 uttalade sig om att en hovrättsdom i ett mordmål gav "fel signaler" reagerade man genast och förklarade att det var ett övertramp. Och ministrarna brukar mycket noga förklara för medierna att de inte vill uttala sig i konkreta rättsliga affärer utan endast allmänt. Det är riksdagens sak att stifta lag och det är domstolarnas exklusiva uppgift att bestämma hur den skall tillämpas.

Men den politiska styrningen kan ske också genom tilldelningen av resurser som behövs för dömandet. Det kallas anslagsstyrning och är väl identifierat i det europeiska rättstänkandet och står i strid med artikel 6.

Domstolarna kan givetvis inte få obegränsade medel till förfogande genom tilldelning av skattemedel. Men det finns gränser som kan överträdas med resultatet att man genom minskning av resurser kan ingripa i rättstillämpningen. Ett sådant ingrepp är på gång i Sverige i Domstolsverkets regi.

Domstolsverket kom till 1975 som en central förvaltningsmyndighet för domstolarna. Det var mycket omstritt om det över huvud taget var förenligt med svensk grundlag att ha en förvaltningsmyndighet ovanpå domstolarna. Domstolarna är inte några förvaltningsmyndigheter.

Men verket skapades och man drog noggrant upp gränserna för dess arbete. I dess instruktion uttalas att verket skall iaktta "domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörandet av deras dömande och rättstillämpande uppgifter".

Verket har efter hand blivit någorlunda accepterat i domstolsvärlden här i landet. Allt detta är nu raserat. Det har alltid varit en svår uppgift att utomlands försöka förklara skapelsen för västeuropeiskt tänkande jurister. Man tycker sig se öststatsmodellen skina igenom.

Domstolsverket har lagt sitt sparbeting utan någon analys av medelsbehovet i domstolarna samtidigt som det förklarat att det inte kommer att ske några åtgärder för rationaliseringar eller arbetsminskningar.

Man har förklarat att mer arbete skall utföras av färre personer. Projektet styrs givetvis ytterst i tysthet från justitiedepartementet. Det bottnar i spariver som är det sätt på vilket man i dag kan visa sig duktig i kanslihuset, men det är också ett uttryck för en föraktfull inställning till domstolarnas arbete och medborgarnas rättsliga problem. Det är denna sak som föranlett att hovrättspresidenterna uppvaktar Laila Freivalds den 26 augusti.

Men hur skall färre kunna arbeta mer? Jo genom att göra ett sämre jobb. Sa skulle kunna bli fallet i, synnerhet som domstolarnas jurister och sekreterare redan är överbelastade och inte har några reservkrafter.

Det är samma sak som att en bilfabrik åläggs att med minskade resurser göra fler bilar av sämre konstruktion. När vi rör oss på rättstillämpningens område blir det fråga om domare som skjuter från höften och presterar domar och beslut efter mindre eftertanke och med mindre omsorg om korrekt rättstillämpning än förut.

Men sådana ingrepp har politikerna inte rätt att göra. Det är anslagsstyrning av ett slag som varit förbjuden i Sverige redan innan de europeiska rättsprinciperna formulerades.

Domstolarna får inte behandlas som förvaltningsmyndigheter. Framför allt är det förbjudet för Domstolsverket att lägga sig i dömandet. Det står ju i instruktionen och den säger givetvis inte någonting om att verket skall skada den verksamhet det skall vara ett serviceorgan för. Dess uppgift är att hos regeringen begära de medel som hävs för att domstolarna skall kunna utföra sina grundlagsenliga uppgifter.

Domstolsverket gör alltså nu dubbelfel: dels arbetar det i strid med grundlagen och dels i strid med sin arbetsuppgift enligt den egna instruktionen.

Domstolarna kommer naturligtvis inte att följa de politiska direktiven. De kan få sämre resurser men de kommer att döma varje mal efter gällande rätt. Det är deras grundlagsenliga skyldighet.

Pa motsvarande sätt vägrar en kirurg att följa en politisk order om hur han skall föra sin kniv eller hur fort han skall göra det. Det finns faktiskt gränser även för makthungriga politiker. Men rättegångarnas parter far vänta allt längre på sina avgöranden.

Den politiska attack mot domstolarna som nu pågår bör givetvis få politiska konsekvenser för dem som har ansvaret för den. Om inte detta sker kommer Sverige att få ett allt sämre rättssystem och fjärma sig alltmer från det europeiska rättstänkandet.

Olle Ekstedt

Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida