Sammanfattat av Börje Ramsbro den 13 juni 2018
Som ägare till System 3R-koncernen erbjöd jag parterna Håkan Nordquist
och Företagskapital AB (vid tidpunkten ägt till 50% av staten) ett generöst delägarskap. De skulle
medverka till att utveckla företaget vidare för en framtida
börsintroduktion. Utan jag anade något svek de uppgörelsen om delägarskapet
och inledde hemliga förhandlingar med bankerna om att ensamma, utan mig
som part, ta kontrollen över System 3R-koncernen. Allt slutade med att jag som
grundare, innovatör och entreprenör tvingades bort från mitt livsverk. Jag stod
där utan någon
ersättning annat än ett 3-årigt avgångsvederlag, vilket efter 7 månader
drogs in i ett försök att tysta mig. Det är än idag oreglerat.
Den ägarandel jag skulle ha kvar kapades i hemligt av den statligt
kontrollerade Stiftelsen Industrifonden för 1 kr, trots marknadsvärdet ca 57 Mkr
Jag bestämde mig för att söka svaret
på hur det kunde vara möjligt att
träffa ett avtal med bankerna om mitt ägande, utan att jag hade lämnat någon
fullmakt till någon part och utan att någon pant var uppsagd eller tagen i anspråk. Det tog mig 25 år att utveckla System 3R-koncernen till ett
framgångsrik global koncern. Det tog mig 25 år att komma till
svaret hur det gick till när jag tvingades bort från mitt livsverk
System 3R utan ersättning.
Svaret är att jag råkade ut för etablissemangets smarta pojkar. Dessa
ser enbart till den egna plånboken och bryr sig vare sig om etik, moral,
samhällsansvar
eller lagboken. Det har helt enkelt inte skett
något giltigt förvärv alls. Företaget kapades under ledning av
den potentielle delägaren Håkan Nordquist, som visade sig var en "översmart" person med starkt psykopatiska drag. Han vet inte själv när det skett ett förvärv, utan
i takt som han hamnat i knipa hos skattemyndigheten och i andra rättsliga
sammanhang har han ljugit ihop en ny variant om hur förvärvet skulle ha
skett. Han har genom åren lyckats presentera ett tiotal alternativ för
förvärvet. Dessa finns att studera under rubriken
Fullständig förvirring om förvärv av aktier i System 3R.
Nedan gör jag en
kronologisk sammanfattning över
fakta och de verkliga omständigheterna. System 3R-skandalen slutade med en rättslig tvist
mellan mig och den av
staten kontrollerade Stiftelsen Industrifonden, som var en av tre
parter som kapade företaget. Tvisten förlorade jag
till följd av falsk muntlig och skriftlig bevisning, som resulterade
i ett felaktig domslut. Jag fick inte provningstillstånd i högre instans
till följd av EMR-reformens blockerande effekt.
Den
igång varande lönsamma och globala System 3R-koncernen stod rustad inför
den begynnande konjunkturuppgången. Koncernens omfattning och inriktning
framgår av System 3R företagspresentation från juni 1994, vilken visar det
företag jag tvingades bort ifrån utan ersättning. System
3R-koncernens marknadsvärde vid årsskiftet 1993/94 har fastställdes till
ca 175
Mkr. Klickbild företagspresentation System 3R
De båda vid tidpunkten krisdrabbade bankerna, Sparbanken Sverige AB och Nordbanken AB (statligt
kontrollerad), som träffade ett hemligt avtal och lät nya ägare ta
över System 3R-koncernen för 1 kr, erlade efter
skadeståndstalan och förlikningar ett visst skadestånd för sin
medverkan till kapningen.
Fakta och omständigheter i kronologisk ordning
Datum |
Händelse |
1993-09-12 |
En
preliminär överenskommelse träffades med
Håkan Nordquist om ett delägarskap i
dotterbolaget System 3R International
AB. Håkan Nordquist upprättade i mitt
namn ett introduktionsbrev till
Sparbanken, vilket han talade in på ett
fickminne. Lyssna här på
Håkan Nordquist
Vid tidpunkten för överenskommelsen ägde
jag privat samtliga
immateriella
rättigheter. Jag hade lämnat en
kostnadsfri
licensrätt till mitt
hundraprocentigt ägda moderbolag System
3R Holding AB. Holding ägde 91 % av
aktierna i det operativa dotterbolaget System 3R
International AB. International erlade
3% royalty till Holding. Denna ägarstruktur var
Håkan Nordquist fullt införstådd med när
överenskommelsen träffades.
|
1993-09-22 |
Håkan
Nordquist och
Företagskapital AB, introducerades
för marknadsbolagen System 3R USA och
System 3R Japan. De skulle bli kommande delägare i det operativa dotterbolaget
System 3R International AB. Introduktionen
blev i efterhand
bekräftad av marknadsbolagen den
31
augusti 1994.
Enligt den
presenterade överenskommelsen skulle
parterna Företagskapital AB, Håkan
Nordquist och Börje Ramsbro/Holding vardera äga
en tredjedel (1/3) i International.
Under huvudförhöret i tvistemål
T7-109-95 bekräftade Håkan Nordquist
att överenskommelsen om
delägarskapet gällde i vart fall den 18
oktober 1993. Här finns ljudfilen av
förhöret med Håkan Nordquist.
I förhöret som vittne för
Industrifonden bekräftade Håkan
Nordquist att överenskommelsen gällde
fram till den 10 november 1993. |
1993-10-05 |
Den 5 oktober 1993 träffade jag
bankledningen i Sparbanken Sverige AB
för att introducera den kommande
ägarförändringen. Banken motsatte sig
inte den presenterade förändringen utan
hänvisade till att jag som ägare var fri
att genomföra detta. Dock uppmanade
banken mig att återföra de immateriella
rättigheterna till Holding. Dessa hade
skyddsförvärvats för att skydda
företaget mot en illojal ordförande i
Internationals styrelse, rekommenderad av banken. Mötet
bekräftade jag i ett brev den 6 oktober 1993
riktat bl.a. till
Lars Ove Håkansson |
1993-10-07 |
Utan att lämna någon information hade de
potentiella delägarna lierat sig med
Sparbanken och inlett hemliga
förhandlingar om att själva överta
företaget och svika överenskommelsen om
delägarskapet. Ingen fullmakt hade lämnats
av mig till någon part att förhandla om mitt
ägande. Sveket framgår ur ett protokoll
från Företagskapital AB den
7 oktober 1993 där jag är utelämnad
som delägare. |
1993-10-12 |
Håkan Nordquist och
Företagskapital lämnade ett första
hemligt anbud till Sparbanken om att
förvärva System 3R International AB till
substansvärdet. Detta anbud fick jag
kännedom om först den 22 augusti 1997
efter ett editionsföreläggande mot
Sparbanken.
Komplett anbud från den 12 oktober 1993 |
1993-10-13 |
Håkan Nordquist begärde brådskande
ett sammanträffande med de fackliga
representanterna, vilket jag
skriftligen kallade till samma dag. Jag introducerade
Håkan Nordquist som kommande delägare i
International enligt kallelsen av den
13 oktober 1993.
Håkan Nordquist förteg att han och
Företagskapital senast den 7 oktober 1993
hade bestämt sig för att svika den
överenskommelse jag introducerade för de
fackliga representanterna om det kommande
delägarskap med bl.a. Håkan Nordquist. |
1993-10-29 |
Håkan Nordquist
hade
utan min vetskap lämnat i uppdrag till
företagets ekonomidirektör Mats Staffas
och revisor att upprätta en justerad substansvärdering
som skulle grundas på alternativet att
International var försatt i konkurs.
Denna värderingen överlämnades till Håkan
Nordquist vidimerade dokumentet.
Denna värdering kom till min kännedom flera
år senare och har kommenterats av
Mats
Staffas den 16 september 2013 |
1993-11-08 |
Håkan Nordquist och Företagskapital
lämnade i hemlighet ett slutligt anbud till
Sparbanken. De hänvisade till det första
anbudet och den konkursbaserade
justerade substansvärderingen från den
29 oktober 1993. Ur anbudet framgår att
aktierna i International skalle förvärvas
för 1 kr och att de immateriella
rättigheterna skulle överföras från
Holding till International
vederlagsfritt. Jag fick kännedom om
detta anbud först den
2 december 1996. |
1993-11-12 |
Företagskapital
ingick ett avtal med den statligt
kontrollerade Stiftelsen
Industrifonden. de skulle förvalta en
portfölj av icke noterade aktier som
tillhörde Stiftelsen Småföretagarfonden,
vilken skulle avvecklas. Enligt avtalets
§2 fick inte portföljen kompletteras med
aktier från andra företag än de som
redan fanns i portföljen
Småföretagarfonden. Läs vidare
förvaltningsavtal från den 12 november
1993
Det skall noteras att portföljen
inte innehöll några aktier från System 3R-koncernen. Avtalet blockerade
alltså förvärv av
aktier i System 3R. |
1993-11-15 |
Enligt ett styrelseprotokoll från
Företagskapital hade det träffats en
överenskommelse med bankerna om förvärv
av System 3R. Protokollet kom till min
kännedom först genom ett
editionsföreläggande i samband med min
skadeståndstalan mot Sparbanken. Det inlämnades av Internationals ombud
Hans Bagner den 31 augusti 1999.
Enligt protokollets bilaga var
Industrifondens VD kontaktad och skulle
återkomma med svar till arbetsutskottet
om förvärv av aktier i System 3R. Detta
trots att det redan fanns ett avtal från den 12
november 1993 som förbjöd förvärv av
aktier i System 3R.
Det skall noteras att både Företagskapital
och Stiftelsen Industrifonden hade båda
Uno Alfredéen som styrelseordförande. |
1993-11-15 |
Jag var ovetande om att bankerna hade träffat en
överenskommelse med nya ägare om förvärv
av System 3R International AB, vände
sig Lars-Ove Håkansson från
Sparbanken/Sveatornet till ledamoten i
styrelsen för Holding och International,
advokat Tomas
Setterberg, med krav på att aktierna i
International skulle överlämnas till banken för
en krona. Detta krav avvisade jag i
fax den 15 november 1993 till Lars-Ove
Håkansson.
Samma dag återkom
Lars-Ove Håkansson till mig
telefonledes ca kl 21.30 med
frågan om jag skulle kommer att överlämna
aktierna i International som begärts av
banken. Mitt svar blev NEJ varpå Lars-Ove
Håkansson hotade med att Holding skulle begäras
i konkurs. Konkursansökan inlämnades den
16 november 1993 som en ren utpressning
i ett försök att avtvinga mig aktierna i
International. Han hade tydligen redan
träffat avtal om att sälja dessa till nya ägare. |
1993-11-28 |
Efter att sveket från de två potentiella delägarna,
Håkan Nordquist och Företagskapital, hade
avslöjats tog jag som ägare till moderbolaget Holding
ett nytt beslut. Jag
beslutade att avveckla aktierna i det
operativa dotterbolaget System 3R
International AB och kvarstå som ägare
till moderbolaget Holding och lämna en licensrätt till
International för de immateriella
rättigheterna patent, varumärken,
produktkoncept mm.
Utifrån detta beslut upprättade jag en
viljeförklaring som skulle ligga till
grund för kommande förhandlingar. |
1993-12-01 |
Ett möte hölls i närvaro av Håkan Nordquist och
Företagskapital, som visade sig totalt
ointresserade av villkoren i min
viljeförklaring. Håkan Nordquist
framförde att han hade ett bindande
avtal med bankerna om att förvärva
företaget och därmed fanns det
inget att förhandla om. Ett avtal
upprättades som förutsatte att jag
träffade en fredlig uppgörelse med
bankerna eftersom Håkan Nordquist påstod sig redan
hade ett avtal med bankerna. |
1993-12-02 |
Avtalet från mötet den 1 december 1993
med parterna Håkan Nordquist,
Företagskapital och mig som ägare till
Holding
undertecknades jämte reservationen att
avtalet gällde under förutsättning av
att jag träffade en fredlig uppgörelse
med bankerna.
Trots att Håkan Nordquist har
undertecknat avtalet har han den
10 mars
1993(94) förnekat att det har funnits något
avtal före den 3 december 1993. Alltså
ytterligare ett utslag av ett psykopats beteende. |
1993-12-03 |
Utan
någon fullmakt och utan att någon pant
hade tagits i anspråk hade det träffats ett
hemligt avtal mellan å ena sidan
Sparbanken Sverige AB och Nordbanken AB
och å andra sidan Håkan Nordquist och
Företagskapital om förvärv av System
3R-koncernen.
Hemligt avtal från den 3 december 1993.
Det hemliga avtalet fick jag kännedom om av
först den 15 november 1994 genom
Sparbanken och erhöll kopia den 22
november 1994. |
1993-12-03 |
Avtalet från den 2 december 1993 bröts
ensidigt av Håkan Nordquist och
Företagskapital och ett helt nytt avtal
överlämnades enligt följande.
Via fax, utan föregående förhandlingar,
ett avtal med krav på omedelbart
undertecknande. Faxet mottog
jag fredagen den 3 december 1993 kl
16.30. Jag returnerade det undertecknat
med vändande för att förhindra
fullföljandet av utpressningskonkursen. Faxet var avsänt
från
Sveatornet/Sparbanken av
Företagskapitals VD Hans Dirtoft.
Strikt juridiskt var avtalet ogiltigt av
flera anledningar. Bland annat
förutsatte avtalet kännedom om det
hemliga avtalet vilket framgår av svaret från
Sparbanken den 15 november 1994.
Ingen torde kunna föreställa sig att ett
ensidigt producerat avtal, som är klippt och klistrat samman,
skall kunna gälla som förvärvsavtal av
en koncern som omsatte ca 285 Mkr och
hade ca 285 medarbetare varav ca 100
medarbetare vid de utländska
marknadsbolagen. |
1993-12-03 |
VD för
Stiftelsen Industrifonden hade utvärderat
avtalet med Företagskapital från den 12
november 1993 och fastställt att
"Några ägarengagemang i nya företag
görs ej." Se brev från
Industrifondens VD den 3 december 1993 |
1993-12-04 |
Håkan Nordquist fortsatte kapningen av System
3R-koncernen genom att tillkalla sig
företagets ekonomidirektör Mats Staffas
lördagen den 4 december 1993. Håkan
Nordquist
dikterade för honom flera protokoll från
bolagsstämmor och styrelsemöten. Detta
skedde utan att det hållits några möten
eller att andra varit närvarande än
Håkan Nordquist och Mats Staffas. Mats
Staffas har upprättat minnesnoteringar
om hur
Håkan Nordquist agerade vid upprättande
av
protokollen den 4 december 1993.
|
1993-12-06 |
Under
fortsatt hot om konkurs justerade jag
den 6 december 1993 protokollet från den
så kallade bolagsstämman
i Holding daterat
den 3 december 1993,
bilaga 1.
Den hade aldrig hållits och jag aldrig varit närvarande. Allt
var påhittat av
Håkan Nordquist.
Strikt juridiskt är samtliga protokoll ogiltiga som rättshandlingar då allt är
fejkat. Därmed var inte heller styrelserna i Holding och International beslutsmässiga
efter den 4 december 1993. |
1993-12-27 |
Den ej
beslutsmässiga styrelsen i System 3R
Holding AB beslutade om utförsäljning av
de immateriella rättigheterna till
System 3R International AB.
Enligt det
hemliga avtalet punkt 3.2 skulle de
immateriella rättigheterna överföras
kostnadsfritt från Holding till
International. I stället fastställdes en
symbolisk köpeskilling på 17.5 Mkr.
Köpeskillingen återfördes sedan till
International som koncernbidrag, förmodligen för att utgöra en del av det
egna kapitalet. De immateriella
tillgångarnas värde uppgick i vart fall
till ca 100 miljoner kronor för den
igång varande System 3R-koncernen. |
1993-12-27 |
Protokoll från Sparbanken, Centrala
kreditkommittén 1, som bekräftade att
koncernen hela tiden infriat sina räntebetalningar
och att engagemanget varit per-forming.
Protokoll från den 27 december 1993 |
1994-01-28 |
Den inte
beslutsmässiga styrelsen i Holding
beslutade att sälja Holdings aktier i
International till sig själva för värdet av 1 kr per
delpost. Portföljen Småföretagarfonden
tilldelades 30.000 aktier för 1 kr, trots
marknadsvärdet på ca 57 Mkr. Se
styrelseprotokoll från den 28 januari
1994
Enligt förvaltningsavtalet mellan Företagskapital och Industrifonden medgavs
inte förvärv av aktier i System 3R. Industrifonden har aldrig kunnat styrka
förvärvet genom något förvärvsavtal.
Enligt
Förordning (1993:31) om finansiering genom Stiftelsen Industrifonden var det
inte tillåtet för Industrifonden att investera i aktier.
Således har Industrifonden blivit "ägare" till aktier i International
på mycket oklara grunder i strid mot förvaltningsavtalet och förordning. |
1994-01-28 |
Håkan
Nordquist och Företagskapital intygade
för bankerna att de hade fullföljt villkoren
i det hemliga avtalet och påstod att
"Direktör
Börje Ramsbro har den 3 december 1993 i
särskilt avtal biträtt innehållet i pkt
3.1 av ovan avtal."
Det åberopade avtalet är det
hemliga
avtalet som jag fick kännedom om först
den 15 november 1994 och kunde därmed inte
ha biträtt några villkor i avtalet.
Intyget bekräftade att det avtal jag
undertecknade den 3 december 1993
förutsätter kännedom om det hemliga
avtalets pkt 3.1. Se
Intyg från den 28
januari 1994 |
1994-02-25 |
Enligt uppgifter lämnade av Håkan Nordquist skulle den slutliga
ägarbilden
omfatta även bankerna som konvertibeldelägare. Ägarfördelningen framgår av den
grafiska framställningen.
Såväl bankerna som Stiftelsen Industrifonden lämnade
ägandet i panik efter att jag hade redovisat att det inte fanns några giltiga
förvärvsavtal.
Företaget såldes några år senare vidare till en utländsk köpare för ca 325
miljoner kronor.
|
Epilog |
Att System 3R-affären
kunde utvecklas till en
praktskandal bottnar i vänskapskorruption, slughet och
egenintresse etc. Under förhöret med
Industrifondens vittne
Lars-Ove
Håkansson framkom att han som
Sparbankens förhandlare inte kunde tänka
sig en affär där jag skulle få ha kvar
något ägande i System 3R-koncernen. Orsaken
till denna bestraffning
skulle ha varit
att jag hade
(skydds)förvärvat de
immateriella rättigheterna för 50.000 kr
från mitt eget hundraprocentigt ägda System
3R Holding AB. Dessa rättigheter hade
jag ursprungligen själv
utvecklat och ägt privat men
överfört för
symboliska 200 kronor
till moderbolaget Holding
när detta bildades.
Vad Lars-Ove
Håkansson höll tyst om
var att han i ett
hemligt avtal med nya ägare
till System 3R International AB där
villkoret var att
samtliga immateriella rättigheter skulle
överföras
kostnadsfritt från mitt
Holding till International. Därefter
sålde han aktierna i International för
1
kr till Håkan Nordquist och
Företagskapital utan att ens ha besökt
företaget i Vällingby.
Han hade naturligtvis
inte heller någon
fullmakt från mig som ägare.
Inte heller
var någon pant tagen i anspråk eller
ens påropad.
Som belöning för
denna generositet finns
starka misstankar
om att
Lars-Ove Håkansson blev mottagare av de cirka 400.000
kr som Håkan
Nordquist, kort efter
att han blivit "nybliven ägare", hämtade hem från System 3R USA
genom luftfakturor
via sitt
belgiska
företag Normol s.p.r.l. Enligt dåvarande VD
vid System 3R USA fortsatte
utflödet av
medel från
USA till
Belgien lång
tid efter första leveransen. Vem som var
de lyckliga mottagarna kan endast Håkan
Nordquist svara på.
|
Sammanfattning
Jag riktade en välgrundad stämning mot den av staten bildade och
kontrollerade Stiftelsen Industrifonden.
Min förhoppning var att få ett
seriöst bemötande och slutligen en uppgörelse
och
ersättning på saklig grund. Det slutliga resultatet
blev en ekonomisk katastrof för mig då den rättsliga processen spårade
ur i alla avseenden. Jag förlorade tvisten och dömdes att bära
Industrifondens rättegångskostnad som slutade på ca
5 Mkr. Summan drevs in av
kronofogden, som slumpade bort min villa i
Bromma för 6.4 Mkr trots marknadsvärdet
på ca 13
Mkr.
Att jag förlorade tvisten berodde inte på att jag
inte hade rätt till ersättning för mina innovationer,
aktier och mina immateriella tillgångarna. Det
berodde på att Industrifonden outsourcat
försvaret till ombud som med falsk muntlig och skriftlig bevisning fick
fullt stöd av en domstol som inte var rustad för en rättvis rättegång.
Industrifondens huvudombud var densamma som tidigare försvarat Håkan
Nordquist och som hade mycket på sitt samvete.
Jag skall inte orda mer om detta utan varnar för att
inte ens när staten är inblandad är man försäkrad om en rättvis
rättegång enligt Europakonventionen.
Den omfattande investering som staten gör vad avser de
immateriella tillgångarnas värde och betydelse tolkar jag
som en papperstiger. Det
är en ren bluff från
Mikael Damberg
och näringsdepartementet.
I min tvist med
den av
regeringskansliet/näringsdepartementet kontrollerade Industrifonden har de immateriella
tillgångarna genom falsk bevisning
helt undanhållits trots marknadsvärdet ca
100 Mkr.
Varför skyddar inte Damberg innovatörer och entreprenörer?
När Mikael Damberg introducerade statens satsning på
området immateriella tillgångar såg jag en öppning för ersättning av
mina immateriella rättigheter och tillgångar i största allmänhet. Tyvärr
har jag tvingats konstatera att staten uppträder som beskyddare för den
grova ekonomiska brottslighet jag utsatts för i "System 3R-affären".
Jag har med ett flertal brev och
e-mejl försökt få
till stånd en dialog med Mikael Damberg utan någon som helst reaktion.
Inte ens en enkel hänvisning till en kollega från de ca 500
medarbetarna inom näringsdepartementet har han kunnat kosta på sig. Den
18 maj 2016
försökte jag än en gång få till stånd någon form av konstruktiv dialog
efter att Mikael Damberg förkunnat i massmedia sin lära om de
immateriella tillgångarnas värde och betydelse för näringslivets
framtida utveckling. Ej heller denna gång fick jag något som helst svar
trots att ärendet gällde Dambergs "hjärtesak", de immateriella tillgångarna,
enligt en DI-artikel. Läs vidare:
Mikael Dambergs dubbelmoral
För att försäkra mig om att vi talade samma språk när det gällde de
immateriella tillgångarna i samband med ett företags marknadsvärdering
bifogade jag ett
dokument,
som hade System 3R-koncernen som förebild vad avser det totala
marknadsvärdet för ett igång varande företag. Klickbild.
Detta dokument ger stöd åt
Mikael Dambergs
uppfattning att 80 % av ett företags totala marknadsvärde består av
immateriella tillgångar. Det skall jämföras med värdet
kostnadsfritt
(0 %) enligt det hemliga avtalet. Ej heller med detta brev
lyckades jag väcka Mikael Dambergs intresse.
Jag har gjort ett tiotal försök att komma till tals med
regeringens representanter, inklusive statsminister Stefan Löfvèn och
myndigheten VINNOVA, men
alla verkar ha bestämt sig för att tiga ihjäl mig. För att råda bot på den tystnaden
JO-anmälde
jag näringsdepartementet och myndigheten VINNOVA för
brott mot förvaltningslagen.
Ett JO-beslut den
16 februari 2018 resulterade i en uppmaning till de anmälda parterna
att beakta §4 andra stycket förvaltningslagen. Bestämmelsen innebär att
medborgarna har rätt till svar i någon form. Vinnova kunde
inte trots uppmaningen nedlåta sig att föra någon som helst dialog med
mig som innovatör och
entreprenör, oavsett vad frågan gällde. Näringsdepartementet
tog däremot JO-uppmaningen på allvar genom departementsrådet Annica Sandberg som
öppnade upp för en dialog och ett möte har hållits.
Vad jag förväntar mig är att näringsdepartementet tar
sitt ansvar vad gäller Industrifondens agerande i den tvist jag har
förlorat på fullståndigt falska grunder enligt ovan. I detta sammanhang
har jag i
brev till Annica Sandberg den 4 juni 2018 begärt ett klarläggande i
ansvarsfrågan inom och utanför näringsdepartementet när det gäller
Industrifondens agerande då ansvaret för denna verksamhet faller under
näringsdepartementet.
Annica Sandberg svarade den
12 juni 2018 på mina brev enligt följande,
citat:
"Hej
Jag har tagit emot dina brev
daterade den 28 maj 2018 och den 4 juni 2018. Som jag nämnde för dig i
anslutning till vårt möte den 3 maj, arbetar jag på
expeditionschefssekretariatet, vars uppgift bland annat är att ge
departementets enheter stöd i juridiska och formella frågor. Jag nämnde
också att det ofta är så att departementets enheter är bättre skickade
än expeditionschefssekretariatet att besvara frågor som faller under
deras respektive ansvarsområde. De frågor som du nu ställer berör
Näringsdepartementets enhet för bolag med statligt ägande. Jag kommer
därför att överlämna ärendet till den enheten. Diarienumret är
N2018/03348.
Hälsningar
Annica Sandberg
"
Brev till
Annica Sandberg den 28 maj 2018
Brev till
Annica Sandberg den 4 juni 2018
Förhoppningsvis får jag ett svar i ansvarsfrågan för
att gå vidare.
Sverige är i skriande behov av innovatörer och
entreprenörer som skapar riktiga jobb och inte fler vinstkapitalister
som säljer ut företagen till utländska högstbjudande intressenter,
vilket
leder till att svenska företag blir underleverantörer utan själ och
hjärta. Detta är vad som hänt med mitt System 3R. Idag kunde det ha varit i
miljardindustri, och ett företag som bidragit till att ge svenska företag ökad
produktivitet, flexibilitet och lönsamhet. Se enligt budskapen i
företagspresentationen för System 3R juni 1994.
Ersätt allt tal om digitalisering, AI, globalisering
med mera från
näringsdepartementets sida med att skapa ett bättre
klimat för innovatörer och entreprenörer som i ren självbevarelsedrift
tillämpar de senaste rönen inom alla områden. Det bästa staten kan göra
är att skydda och försvara oss innovatörer och entreprenörer som skapar
framgångsföretag och låta
oss växa till ett nytt SKF, Eriksson, Alfa Laval, osv.
Min personliga uppmaning blir helt ett enkelt: VAKNA
SVERIGE INNAN DET BLIR FÖRSENT!
Läs svidare:
Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog!