Följ
Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Innovatörer och entreprenörer är rättslösa i dagens Sverige.
Av Börje Ramsbro Ledaren - 11 januari 2018
I SvD:s ledare den 17 december 2017 har
Uppfinnarkollegiets ordförande Carl-Johan Westholm framfört att ”Mot
patentrånare står uppfinnaren rättslös”. Det är värre än så, det sker
stölder av kompletta företag, inklusive patent och varumärken,
vilket vi står försvarslösa mot i dagens rättssamhälle. Avbildad: Börje Ramsbro
Detta är ett förhållande som få talar om men som nog är lika utbrett som de sexuella trakasserierna, vilka nu uppmärksammas ända upp i regeringens korridorer. Jag vill inte på något sätt förminska betydelsen av #metoo-rörelsen. Men jag skulle önska att vi som drabbas av finanselitens rån, våldtäkter, trakasserier och kränkningar fick något av #metoo-rörelsens uppmärksamhet och slagkraft.
Det har blivit min livsuppgift att påminna om och tydliggöra hur ca 60.000 friska företag och ca 400.000 arbetsplatser kunde offras under bank- och finanskrisen i början av 1990-talet. Själv drabbades jag efter att företagets två krisdrabbade banker låtit sig manipuleras av finanselitens pojkar. De ingick ett hemligt avtal med bankerna om att lägga beslag på min globala högteknologiska koncern, som omsatte ca 300 mkr varav export 97%. Jag tvingades lämna allt utan en kronas ersättning och i detta ingick alla immateriella tillgångar och immateriella rättigheter (patent, varumärken etc,) tillsammans med ett lönsamt företag med egna produkter, tillverkade i egna fabriker och marknadsförda globalt via åtta egna marknadsbolag.
Från början insåg jag att något måste vara fel, och jag beslutade mig för att söka svaret på hur det kunde vara möjligt att lägga beslag på ett komplett företag utan några som helst förhandlingar med ägaren och utan förvärvsavtal. Bankerna hade vare sig sagt upp några krediter eller tagit några panter i anspråk. Företaget hade skött sina åtaganden mot bankerna, och det är styrkt genom interna protokoll från en av bankerna.
I mitt fall riktade jag först skadeståndstalan mot de två banker som i hemlighet hade sålt företaget till parter vilka jag hade erbjudit ett delägarskap. Dessa parter svek vår överenskommelse utan att informera mig. Ledningarna för de båda bankerna kom så småningom till insikt om att de också hade blivit grundlurade och valde att träffa förlikningar om ett visst skadestånd till mig för att slippa den rättsliga processen och negativ publicitet. Skadeståndet gällde inte ersättning för förlorad egendom utan för bankernas medverkan i stölden, eller rättare uttryckt i kapningen av mitt företag.
Den som förde förhandlingarna från bankernas sida bakom min rygg var en konverterad byggdirektör. Han hade i ett börsbolag lyckats slarva bort ca 1 miljard kronor genom valutaförluster och fick gå. Med den bakgrunden ”kvalificerade” han sig som bankdirektör. Denne bankdirektör sålde mitt företag i hemlighet för 1 kr utan att ens ha besökt företaget som fanns i en förort till Stockholm. Bankdirektören blev ett lätt byte för kaparna då han var totalt okunnig om banklagstiftningen.
Eftersom företaget togs över av tre parter, varav en av dessa var en statlig stiftelse som stod och står under ledning och kontroll av näringsdepartementet, bestämde jag mig för att i första hand rikta min skadeståndstalan mot denna statliga stiftelse. För att vara säker på att kunna visa att jag hade lagen på min sida beställde jag två rättsliga utlåtanden till en total kostnad av fem hundratusen (500.000) kronor. Det ena utlåtandet upprättades av mitt ombud. Det andra gjordes av en professor vid Lunds universitet, som stod helt fri och gjorde sin utvärdering från överlämnat rättsligt material.
De båda rättsutlåtandena gav entydiga svar om att jag hade laglig rätt att rikta krav på ersättning för förlorad egendom. Därmed inlämnades en skadeståndstalan. Eftersom motparten var en statlig stiftelse utgick jag från ett seriöst bemötande från svaranden.
Till skillnad från bankerna, som hade vilja att inleda diskussioner om förlikningar, möttes jag nu av en kompakt mur av kränkningar, förtal och lögner från svarandens sida. Deras ombud gjorde allt för att sabotera en seriös och rättvis prövning.
Efter sex dagars huvudförhandlingar i tingsrätten förlorade jag tvisten och dömdes att bära motpartens rättegångskostnad på ca 4.3 miljoner kronor. De hade stigit till ca 5 miljoner kronor när regleringen slutligen skedde efter att Kronofogden hade auktionerat ut min fastighet och privata bostad under 2017.
Överbelastat rättssystem
I mitt fall hade jag framgång i en mellandom där inte ens de grova lögnerna från ett advokatvittne gjorde intryck på domarna. Självfallet kunde inte advokaterna från dyra gatan förlora i huvudförhandlingen också. Nu haglade lögnerna från motsidans vittnen och flera falska skriftliga bevis åberopades, för att inte tala om den skur av personliga kränkningar jag utsattes för. De tre domarna satt som förstenade och torde inte ha förstått mycket av vad motsidan framförde i sin falska bevisning och genom sin oseriösa processföring.
Det omfattande och otydliga domslutet innehöll i domskälen flera av motpartens åberopade lögner och falska bevisning, vilket visar att domstolens ledamöter inte förstod så mycket. Motpartens falska bevis och lögner skulle kunna ha rättats till i en kommande rättegång i högre instans och resulterat i ett annat domslut. Men nu finns det inte längre någon given rätt till omprövning i en högre instans efter införandet av EMR-reformen (En Modernare Rättegång). För att få till stånd en omprövning i hovrätten gäller nu att det beviljas ett prövningstillstånd efter att det inlämnats en prövningstillståndsansökan (PT-ansökan).
I mitt fall lämnades det in en PT-ansökan på ca 50 sidor vilken uppfyllde samtliga dispenskrav. Dessa skulle var för sig lett till en beviljad omprövning av målet i hovrätten. PT-ansökan bemöttes nu med orden, citat: ”Hovrätten ger inte prövningstillstånd. Tingsrättens avgörande står därför fast”. Det lämnades inte ett ord som motivering till beslutet. Hovrätten var mera angelägen om att reducera beläggningen än att värna om rättvisan.
Det visade sig också att ett av hovrättsråden som medverkade i beslutet varit kollega med den statliga stiftelsens två ombud. De finns också alla med på samma lista med skiljedomare hos Svenska handelskammaren (ICC Sweden). Hovrättsrådet, som är en före detta advokat, har haft flera tunga befattningar inom den advokatbyrå i vilken svarandens ombud var verksamma. Det finns all anledning att misstänka jäv och därmed domvilla och ett ogiltigt beslut. Överklagan till Högsta domstolen ledde ej heller till omprövning av målet i hovrätten.
Vad tjänar det till att staten, genom näringsdepartementet/Vinnova/PRV satsar 80 miljoner kronor för att lära små och medelstora företag att företagets marknadsvärde till 80 procent utgörs av immateriella tillgångar, när inte ens staten i sin egen stiftelse respekterar de immateriella tillgångarnas värde? I min tvist med den statliga stiftelsen har samtliga immateriella tillgångar åsatts värdet noll (0) kronor, trots ett uppskattat marknadsvärde på över 100 miljoner kronor. Värdet undanhölls genom omfattande falsk skriftlig och muntlig bevisning.
Då innovatörer och entreprenörer i stort lägger grunden till vår välfärd borde det införas certifiering och kontroll av finanseliten (klipparna) och deras juridiska ombud på samma sätt som andra grupper certifieras och kontrolleras. Även domarkåren som skall döma i fall där innovatörer och entreprenörer är utsatta för finanselitens övermakt måste ha rätt kompetens och förståelse. I dagens Sverige står innovatörer och entreprenörer rättslösa i tvister med finanseliten och klippare.
Jag som mödosamt under cirka 25 års tid byggt upp företaget erhöll inte en krona för de samhällsinsatser och alla riktiga och välavlönade jobb som jag skapat och fortfarande skapar. Jag skall alltså stå ut med finanselitens/klipparnas trakasserier och kränkningar livet ut och därtill leva på existensminimum. En rättvis rättegång kunde ha avlastat mig från dessa bördor på samma sätt som #metoo-rörelsen lyft bördorna från många drabbade kvinnor.
Vid tidpunkten för kapningen av mitt företag uppgick marknadsvärdet till ca 175 Mkr. Efter några år såldes företaget vidare för ca 325 Mkr.
Sluta tala om vinster, avsätt i stället resurser för att lyfta bort de oseriösa och samhällsfientliga klipparna och deras försvarsadvokater, som mer ser till den egna plånboken än lagboken. De brister fullständigt i empati, etik, moral och samhällsansvar. Deras beteende borde avslöjas i en #metoo-rörelse, vilket snabbt skulle leda till ett sundare samhälle och en säkrad välfärd.
Runt hörnet väntar en ny bank- och finanskris. Det är de flesta överens om. Hur rustad står det svenska samhället inför denna? Skall det bli en ny julafton för finanseliten och klipparna? Det borde vara något att tänka på inför valet 2018.
Börje Ramsbro
Grundare och fd ägare till System 3R-koncernen
Omsättning 2017 ca 400 Mkr varav export 97%p>
Lä svidare:
Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog!
Skampåle för rättvisans skull