|
[Hemsida] [Skicka vykort] Konsekvenserna av en bankkris Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 1 nov. 2012
Frågorna kring den
förra svenska bankkrisen och denna globala kris är många. Men
fortfarande är den svenska statens oförmåga – näst intill obefintlig –
när det gäller att tillse att öppen och oberoende granskning kommer
till stånd hur bankerna och staten behandlar företagen, när det är
bankkris i vårt land. Det anser både jag och entreprenören Dan Olofsson,
som i sin bok: Mina tre livi>
(Ekerlids förlag 2012) skriver om de övergrepp som den avlidne
finansmannen Mats O Sundqvist utsattes för.
Min recension av hans bok, återfinns i Sundsvalls Tidning (ST
2012-10-21). Olofsson anser
också i en debattartikel i Dagens Industri (DI 2012-10-30) det inte är
rimligt att barnen Sundqvist, som drabbats av ekonomiska övergrepp från
både Carnegie och Riksgälden, ska ägna kommande fem till sju år av sina
liv åt olika domstolstvister – mot Bo Lundgren på Riksgälden och Peter
Norman dåvarande ordförande i Carnegie – som har förstört hela deras
tillvaro, genom att orättfärdigt beslagta nästan alla deras ekonomiska
tillgångar, under denna globala kris. Den gamle bankmannen
JacJacob Palmstierna, (som jag tidigare skrivit om i mina böcker när
det gäller tvisten med Erik Penser) verkar nu ångra sitt förflutna, när
han under den värsta bankkrisen hjälpte Nordbanken att försätta
tusentals företag i konkurs. Artikeln om Sundqvists öde skriver han ihop
med Bertil Torekull, som alltid stått för försvaret av företagarna.
Staten måste tillsätta en
oberoende> utredning av hanteringen av Sundqvist under
Carnegieaffären, skriver de i en debattartikel i Expressen (Expressen
2012-10-29) ”Den demokratiska
instinkten bjuder oss att i alla lägen stå upp för medborgaren. En
individs heder ska ytterst alltid kunna försvaras i en domstol vars
oberoende garanteras av det vi kallar rättsstaten”, skriver Palmstierna
och Torekull. Vackra ord som tyvärr ännu inte har infriats i vårt land,
vare sig under förra krisen eller under denna. Det anser nog
också de 60.000 skötsamma företagare som fick sina krediter indragna och
drevs i konkurs under den förra svenska bankkrisen 1987 – 1993. Frågorna
från den förra krisen är ju fortfarande obesvarade, trots min och andras
uppvaktning, hos både Företagarna och Finansdepartementet, eftersom
regeringen gör allt för att skjuta ifrån sig allt ansvar både vad som
hände då och vad som händer nu. DenDen som den gången anordnade ett heldagsseminarium
om: ”saneringen av den svenska
bankkrisen, Politiska beslut och
konsekvenser>” den 9 maj 2000 av journalisten Hans-Göran Björk. Jag
var inbjuden som ordförande för Bankrättsföreningen och Sveriges
Bankkunders Riksförbund. Från riksdagspartierna deltog
Bo Bo Lundgren (m) partiledare och fd bankminister, Lena Ek (C)
riksdagsman Siw Persson (fp) riksdagsman ) Rolf Åbjörnsson
(kd) och Erik Åsbrink (S) f d finansminister m fl. De frågor som togs upp på konferensen var: Vem sänkte
fastighetspriserna och bankerna den gången ?an style="mso-spacerun: yes">
Var det marknaden eller Finansinspektionen ? Friska eller sjuka
krediter – Får en bank säga upp välskötta lån och därmed medverka till
en konkurs ? ”Bad bank” – Politisk lyckad omstrukturering inom
bankvärlden eller en avvecklingsmaskin för oönskade lån ?
Debatten handlade också om det behövdes en parlamentarisk
utredning av den förra krisen ?
Majoriteten av oss
som deltog i konferensen var helt eniga. Vi kunde konstatera att det
begåtts brott och flera grova fel – som fått stora ekonomiska
konsekvenser – för alla de företag som orättfärdigt drabbades. Mats O
Sundqvist tragiska öde, är således bara ett av de många felgrepp som
hände under den förra krisen, och fortfarande sker i Sverige under denna
kris. Kritikerna under konferensen hävdade att krisbankerna
under den förra krisen utnyttjade
Finansinspektionens beslut FFFS 1991:10 om ändrade regler för värdering
av panter för att säga upp krediter. Samt bildandet av så kallade ”Bad
Banks”, till exempel Securum, Tornet, Retriva med flera – snarare
handlade om nya möjligheter att bli av med oönskade krediter – än att
vara bolag med rekonstruktionsmöjligheter. Min uppfattning
som jag också gett uttryck för i flera böcker är att det både bankerna
och staten som behandlade företagen felaktigt, när det var krisbankerna
som var på obestånd och inte längre uppfyllde sin lagstadgade
kapitaltäckningsgrad. När mötet var avslutat var alla de närvarande
politikerna enade om att det behövdes en
oberoende ut utredning kring den
största rättsskandalen i Sveriges historia där så många oskylda
företagare drabbades. Men när motionerna inkom till riksdagen lade
regeringen locket på och regeringen ville, precis som i fallet Mats O
Sundqvist inte ha någon utredning alls. Mats Lönnerblad |
|
Bankrättsföreningen |
|
Hemsida |