I min egenskap av egen företagare sedan 1966, som ordförande i Bankrättsföreningen, Sveriges bankkunders Riksförbund och som vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen i Sverige – är det en fråga som jag aldrig tidigare har förstått. Det är hur statliga svenska tjänstemän inom domstolsväsendet, i kommuner, landsting och annan offentlig förvaltning så grundligt kan missköta sina ämbetsmannauppgifter, utan att straffas.

Nu har jag svaret på denna fråga. Exemplen är så många att det inte ryms inom ramen för en debattartikel. Låt mig därför bara först visa upp ett flagrant exempel, på tjänstemän inom kommuner, som allvarligt missköter sig, med ett av mina egna ärenden, som jag vunnit i domstol, i alla tre rättsinstanser:

När tjänstemännen inom Nyköpings kommun genomförde en offentlig upphandling med anknytning till Ryan Air, som man samarbetar med och fortfarande gynnar på ett otillbörligt sätt, brydde man sig inte om att inhämta andra anbud, som man enligt lag är skyldig att göra.

Jag överklagade detta olagliga beslut i domstol – och vann först i den dåvarande länsrätten – men kommunen brydde sig inte om detta, utan fortsatte att genomföra upphandlingen med Ryan Air som man skänkte bort 75 miljoner till, utan att fråga vad samma arbete skulle ha kostat om jag genom mitt företag, eller någon annan fått genomföra detta uppdrag.

Kommunen överklagade beslutet till kammarrätten och förlorade ännu en gång. När man inte heller fick gehör i Kammarrätten överklagade man till Regeringsrätten och förlorade för tredje gången i följd. I detta fall skulle man gjort om upphandlingen. Men så skedde aldrig. Det beror på att det inte längre finns något egentligt straffansvar för tjänstemän som missköter sig, vilka grova tjänstefel som än begås.

Den vinnande parter i dessa domstolsärenden, får heller ingen ersättning genom domstolens försorg, även om man vinner i tre domstolsinstanser. Det är regeringens oblyga sätt att visa vem som har makten, och samtidigt försöka minimera antalet domstolsärenden, mot enskilda tjänstemän inom stat och kommun.

Hur kunde det gå så illa? Svaret finns i det samarbete som ägde rum mellan Carl Lidbom och Olof Palme som bodde radhusgrannar i Hässelby. I likhet med Palme växte Lidbom upp i en borgerlig miljö. Han var först fiskal i Svea hovrätt men handplockades av Tage Erlander (s) och Olof Palme (s) redan i slutet av 1950-talet som sakkunnig i Inrikesdepartementet.

Han var konsultativt statsråd, så kallad juristkonsult (efter den nya författningen 1974 Statsrådsberedningen) i Olof Palmes regering 1969 – 1975. Med hans hjälp avskaffade den svenska regeringen i en proposition (Regeringens proposition nr 78 år 1975) ett ansvar som vilat tungt på tjänstemän i offentlig tjänst i Sverige ända sedan 1500-talet.

Lidbom använde sig av den svenska lagstiftningen för att stärka statens makt på den enskildes bekostnad. Något som den nuvarande borgerliga Alliansen fortfarande inte har upptäckt. Eller också struntar de i påföljderna för dem som anmäler någon statlig eller kommunal tjänsteman för maktmissbruk.

I Lidboms och Palmes proposition, som undertecknats av Olof Palme, och beslutades om den 13 mars 1975, bestämde man sig för att helt sonika avskaffa det dåvarande ansvaret för tjänstemän, som i huvudsak var anställda inom statliga och kommunala myndigheter.

I och med att det straffrättsliga ansvaret avskaffades och bara ersattes av ett disciplinärt ansvar – enligt statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan – blev det fritt fram för ökat maktmissbruk som vi sedan mitten av 70-talet sett många flagranta exempel på utan att vederbörande kommunala tjänstemän fått några kännbara straff.

Vad kan det komma sig ? Svaret på den frågan är att den dåvarande socialdemokratiska regeringen även passade på att avskaffa påföljderna för grovt maktmissbruk i tjänsten. Det skedde genom att de tidigare ämbetsstraffen suspension och avsättning för maktmissbruk också avskaffades den 1 januari 1976, när den nya lagen trädde i kraft.

Vad som har hänt sedan 70-talet i Sverige är således att antalet fall av rent maktmissbruk inom svenska kommuner eskalerats utan att någon ställts till ansvar för vad det ställt till med.

Inom Nyköpings kommun fortsätter det olagliga samarbetet med Ryan Air som man till och med gjort om upphandlingen med, genom att ännu en gång gynna Ryan Air och genom att inte tillåta några konkurrenter att inkomma med anbud.