Efter att tidigare ha recenserat entreprenören företagaren och Dan Olofssons bok: Mina tre liv: Ekerlids förlag 2012, blev jag mycket intresserad av vad som hänt med Maths O Sundqvist företag, efter hans olyckliga död, bara en dag innan Olofssons bok – som bland annat handlade om det rättsövergrepp han blivit utsatt för – skulle publiceras.

Tolkningen som Dan Olofsson gjorde i boken av Maths 0 Sundqvists skuld, som banken påstår, utan att leda till några bevis, var på en miljard innebar ju att Riksgälden med Bo Lundgren i spetsen, godkänner bland annat följande:

Det är helt i sin ordning att en bank tillsammans med staten (läs: Riksgälden) får tömma hans vuxna barns konton på 241 miljarder, utan att tillfråga dem. Det är tillåtet för en svensk bank att sälja aktier till konton, som direkt gör dessa överbelånade. Det går till och med att sälja aktier, genom att ignorera regelverket, som säger att de ska säljas när en portfölj är för högt belånad. En bank får också utan vidare att bryta ett löfte om försäljning av aktier, (Hexagon) vid en viss tidpunkt, och sedan inte ta ansvar för följderna av denna försummelse.

Dan Olofssons slutsats är därför att de är ansvariga för ett av statens största ekonomiska övergrepp mot en enskild familj i svensk historia. Han menar att familjen fråntogs värden på storleksordningen en miljard kronor.

För att själv sätta mig in i detta ärende efter att först ha recenserat boken, lyssnade jag på: ”ett referat av ett övergrepp – Maths O Sundqvist” i samband med ett föredrag på Stockholm Östra Rotaryklubb (som jag själv tillhör) den 4 februari 2013, från en av de inblandade i hanteringen av detta övergrepp. Det var Jan Engström, som i botten är auktoriserad revisor, och som deltog i själva förhandlingarna, och som öppenhjärtligt berättade vad som hände:

Han verkar dela Dan Olofssons uppfattning, att den som processar mot staten i dom allra flesta fall förlorar sina tvister, hur många fel som bankerna och staten än gör sig skyldiga till. Jan Engström redogjorde också för hur svårt det varit att få reda på hur den påstådda skulden på en miljard hade uppstått. Banken (Carnegie) och Riksgälden lade helt sonika locket på och ville inte redovisa för hur man kunnat åstadkomma denna stora och påstådda skuldbörda. Man hänvisade till banksekretessen (!)

Jan Engström hade till och med ringt upp Sveriges Television för att få fram en debatt i dessa frågor. Den tillfrågade journalisten, var intresserad av att ta upp ämnet till debatt, men hans chef lade locket på. Det visade sig sedan att orsaken till detta var att hon skulle tillträda som ny informationschef på Riksgälden, efter att Maria Lång slutat, och då vill man ju inte stöta sig med sin blivande chef, redan från början.

Hur slutade tvisten ? Maths O Sundqvist och barnen hade ett svårt val. Antingen mångåriga tvister med staten, som har tillgång till i sammanhanget obegränsade resurser, eller personlig konkurs, utan att ens få tillgång till uppgifterna om hur den påstådda skulden på en miljard hade uppstått, eller vilka transaktioner som Carnegie hade gjort med barnens pengar, enligt Jan Engström.

De valde att skriva på. Därmed blev de inlåsta i ett avtal och fråntagna både möjligheten att processa och få tillgång till hur stölden av familjens egendom hade gått till. Väsentliga fakta i denna framställning fick Bo Lundgren redovisade av Dan Olofsson i god tid före uppgörelsen.

Nu väljer Bo Lundgren att avgå i förtid från Riksgälden. Och det gör han rätt i. Men frågan som jag ställer kvarstår. Får en bank begå vilka rättsövergrepp som helst med statens medverkan, utan att staten eller rättsväsendet (läs: åklagarmyndigheten) utreder frågan. I så fall vill jag varna alla svenska företag och privatpersoner, för att ha ett bankkonto med checkkrediter eller ta lån överhuvudtaget, i någon svensk bank.