Men det har inte alltid varit så. Ellen Hodgson Brown skriver i sin bok: Bankerna och skuldnätet, Anarchos förlag 2008 i en insiktsfull och utmärkt översättning av Peter Pettersson, hur det gick till i ett mål: First National Bank of Montgomery vs. Daly. När svarande Jerome Daly motsatte sig bankens utmätning av hans bostad med hänsyn till ett inteckningslån på 14.000 dollar, på grundval att det inte fanns något vederlag för lånet. ”Vederlag” (”det som utväxlas”) är en grundläggande beståndsdel i ett avtal. Daly är en advokat som representerade sig själv. Han hävdade att banken inte hade skaffat fram riktiga pengar till hans lån.

Förhandlingarna i rättssalen registrerades av en bisittare Bill Drexler, vars huvudsakliga uppgift, berättade han, var att hålla ordning i en mycket laddad rättssal där advokaterna hotade med handgemäng. Drexler hade inte satt mycket tilltro till teorin från försvaret till mr Morgan, bankens president, avlade vittnesmål. Till allas förvåning, så erkände Morgan att banken rutinmässigt skapade pengarna de lånade ut ”ur tomma intet”, och att detta var ett normalt förfarande inom bankväsendet.

”Det låter som bedrägeri för mig”, mässade domare Martin Mahoney som ledde förhandlingarna bland nickande från jurymedlemmarna. I sin domstolsmemorandum slog domare Mahoney fast:

”Kärande erkände att den, i samverkan med Federal Reserve Bank of Minneapolis verkligen skapade hela penningbeloppet och krediten på 14.000 dollar i sin egen bokföring genom en bokföringspost. Att detta var vederlaget som användes för att stödja skuldebrevet daterat 8 maj 1964 och inteckningslånet från samma datum. Pengarna och krediten kom till först när de skapade dem. Mr Morgan erkände att ingen lag eller förordning i USA existerade som gav honom rätt att göra det. Ett lagligt vederlag måste finnas och läggas fram för att stödja skuldebrevet.”

Brown skriver att domstolen avvisade bankens krav på utmätning och svarande fick behålla sitt hus. För Daly var konsekvenserna enorma. Om bankirerna verkligen beviljade krediterna utan vederlag – utan att backa upp sina lån med pengar de verkligen hade i sina kassavalv och var berättigade att låna ut – kunde ett beslut som förklarade deras lån ogiltiga omkullkasta maktbalansen i världen.

Tyvärr misslyckades beslutet med att förändra rådande praxis, även om det aldrig prövades. Fallet prövades i en fredsdomstol, ett självständigt rättssystem som går tillbaka till nybyggartiden, då svaranden hade svårigheter att resa till stora städer för att svara på stämningar. I det systemet (vilket i dag till stor del har fasats ur), var domare och domstolar i stort utlämnade till sig själva. Domare Mahoney gick så långt som till att hota att åtala och avslöja banken. Han dog mindre en sex månader efter Daly-målet, i en mystiskt olyckshändelse, som verkade involvera förgiftning.

I Sverige är det ont om självständiga domare. När domstolen skall döma till bankens förmån är det vanligt att man utlämnar svarandens yttrande i protokoll och låter bli att ta med bevisuppgifter som gynnar svaranden, vilket gör det mycket svårare att överklaga. Det fick EU-advokaten Henning Witte erfara i ett pilotmål mot banken i Norrköpings tingsrätt i mål T 2379-12 där käranden är SEB Kort AB och svarande advokaten Henning Witte, som avkunnades i Norrköpings tingsrätt den 7.2. 2013.

Henning Witte hävdar bland annat att Skandinaviska Enskilda Banken (SEB) lånat ut pengar som de aldrig haft tillgång till och därmed lånat ut pengar som inte är ”riktiga” eller finns på riktigt. Det är endast Riksbanken som får skapa pengar. SEB har därför inte rätt att kräva tillbaka det i målet aktuella beloppet enligt 36§ lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (enligt avtalslagen).

Avtalet är dessutom ogiltigt då det strider mot lotterilagen (1994:1000) Pyramidspel tolkas enligt lotterilagen definition av liknande spel som banken ägnar sig åt. Domen är skickligt skriven anser Henning Witte. Det är svårt för en lekman att upptäcka att Norrköpings tingsrätt tagit sig makten att helt sonika stryka andra satsen i den för den svenska bankvärldens viktigaste regel i regeringsformens 9 kapitel 14 § under rubriken: Riksbanken

Under 14 § står det att det är endast Riksbanken som har rätt att ge ut sedlar och mynt. Skillnaden mellan Sverige och USA är att i Amerika har Federal Reserve denna rättighet. Bestämmelser om penning – och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag (2010:1408) Det är Henning Wittes tyngsta argument i detta pilotmål.

I Norrköpings tingsrätt var de eniga att döma till bankens förmån. Domarna, lagmannen Hanserik Romeling, referenten Girion Blomdahl och Ida Olsson har valt att helt nonchalera att det bara är Riksbanken som kan skapa nya pengar, som är en av Sveriges fyra grundlagar, regeringsformen, när Henning Witte förlorade målet i tingsrätten

Under den muntliga förberedelsen i målet frågade Henning Witte SEB:s ombud om hon kunde nämna en lag enligt vilket SEB har rätt att göra pengar. Hon kunde inte nämna någon sådan lag. Då detta var centralt i målet, bad Henning Witte, att protokollföraren tar upp hennes konstaterande i protokollet. Norrköpings tingsrätt förtiger dock detta centrala och i protokollet iförda erkännande, vilket får mig att tänka på den självständiga domare Martin Mahoney, som när bankdirektören erkände sitt brott, blev svaranden friad och fick behålla sitt hus. Att målet fortfarande inte resulterade i några förändringar i det amerikanska banksystemet är en helt annan historia.