I uppfriskande kontrast till de ogenomträngliga skrifterna av ekonomer, har den klassiska sagan: Trollkarlen från Oz glatt gamla och unga i över ett århundrade. Den publicerades första gången på engelska 1900 med titeln: The Wonderful Wizard of Oz av L. Frank Baum. (senaste upplagan: Hesperus Press Limited, 2013)

År 1939 gjordes den om till en Hollywodfilm som gjorde stor succé med Judy Garland i huvudrollen, och senare gjordes den om till den populära teaterpjäsen The Wiz. Få av de miljoner människor som tyckt om denna charmiga berättelse har anat att dess bildspråk har hämtats från de mest svårbegripliga och långtråkiga av ämnen, bank och finansväsendet.

Än färre har anat att de verkliga livets folkhjältar som inspirerade dess handling i själva verket kan ha haft svaret på den finansiella kris som vi har i dag, skriver jur dr Ellen Hogdson Brown i sin bok: Bankerna och skuldnätet, (Anarchos förlag, 2008)

De ekonomiska anspelningarna i Baums berättelse uppmärksammades första gången 1964 av en skollärare vid namn Henry Littlefeldt, som kallade historien ”en parabel om populism” vilket hänvisade på rörelsen People´s party, som utmanade bankmonopolet i USA under slutet av 1800-talet. Andra analytiker tog senare upp temat. Ekonomen Hugh Rockoff skrev 1990 i Journal of Political Economy och kallade berättelsen en ”penningallegori”.

Professor Tim Ziaukas skrev 1998 och konstaterade:

” Trollkarlen från Oz skrevs vid en tidpunkt de det amerikanska samhället var uppslukat av debatten om den ”finansiella frågan”, det vill säga skapandet och cirkulationen av pengar. Karaktärerna i Trollkarlen från Oz representerar de som var djupt involverade i debatten: Fågelskrämman som jordbrukarna, Plåtman som industriarbetarna, Lejonet som silverförespåkaren William Jennings Bryan. Och Dorothy som den arketypiska amerikanska flickan”.

Precis som populisterna upptäckte Dorothy och hennes trupp att de hade kraften att lösa sina egna problem och uppnå sina egna drömmar. Fågelskrämman på jakt efter en hjärna, Plåtman på jakt efter ett hjärta, Lejonet på jakt efter mod och Dorothy, som ville hem till Kansas igen, hade i själva verket vad de ville ha hela tiden. När trollkarlens magi visade sig kraftlös, besegrades den onda häxan av en försvarslös ung flicka och hennes lilla hund. När trollkarlen från Oz försvann i sin varmluftsballong, tog den olärda fågelskrämman över som ledare för OZ.

Trollkarlen från Oz kom att förkroppsliga den amerikanska drömmen och den amerikanska nationalandan, skriver Ellen Hodgson Brown i sin bok. Det enda du behöver göra i USA, överflödets land, var att inse din potential och att manifestera den. Detta var en av berättelsens moraliska lärdomar, men den innehöll och en mörkare lärdom, skriver hon, ett budskap vilket dess bildspråk har blivit till en välbekant metafor: att det finns osynliga marionettspelare som drar i trådarna till de marionetter vi ser på scenen, i en föreställning som till stor del är en illusion.

Vägen till Smaragdstaden är belagd med gula tegelstenar, fick Dorothy veta, så hon inte kunde missta sig på den. Baums samtida läsare, skrev professor Ziaukas, kunde inte missta sig på den heller, som hänsyftning till guldstandarden som då var ett hett debattämne. Precis som Smaragdstaden och den store och mäktige Oz själv skulle den stora gula tegelvägen visa sig vara en illusion. Det som till slut skulle föra Dorothy hem var silverskorna.

På Dorothys resa längs med tegelvägen anslöt sig först Fågelskrämman i sin jakt efter sin egen hjärna (den naive men intelligente jordbrukaren som hålls okunnig om regeringens finansiella politik), därefter Plåtman på jakt efter ett hjärta (fabriksarbetaren som stelnat till genom arbetslöshet och avhumaniserats genom mekanisering.)

Henry Littlefeld kommenterade:

Plåtman hade blivit förtrollad av häxan Östan. Han var en gång en oberoende och hårt arbetande människa som nu upptäckte att varje gång han svingade sin yxa så högg han av en annan del av hans kropp. Eftersom han inte kunde något annat yrke arbetade han hårdare än någonsin, för turligt nog kan plåtslagare i Oz reparera sådana saker. Snart var Plåtman helt gjord av plåt. På det här sättet avhumaniserade österns trolldom en enkel arbetare, så att ju snabbare och bättre han arbetade, desto fortare blev han en sorts maskin.

Trolldomen från öst som hade orsakat så att Plåtman hade huggit av delar av sin kropp speglade Wall Street bankirernas mörka magi, vars ”guldstandard” tillät att mindre pengar fanns i systemet än vad den kollektiva skulden till bankerna var, vilket gjorde att den arbetande klassens tillgångar systematiskt uppslukades av skulder.

Den fjärde petionären som anslöt sig till marschen till Oz var lejonet på jakt efter mod. Enligt Littlefeld var hans rytande lika mäktigt som tidningarna som skrev om det amerikanska penningsystemet, men precis som i dag, saknar tidningarna tillräcklig politisk kraft.

När Dorothy och hennes skara kom fram och presenterade sina önskningar för trollkarlen från Oz sade han sig vilja uppfylla deras önskningar, men först måste de besegra den onda häxan Västan (som representerade Mc Kinley/Rockefeller-fraktionen)

Dagens monetära allegori ser ut ungefär så här skriver Ellen Hodgson Brown:

Dollarn är en nationell resurs som tillhör folket. Den var en ursprunglig uppfinning av de tidiga amerikanska kolonisatörerna, en ny form av pappersvaluta uppbackad av den fulla ”trovärdigheten och kreditvärdigheten” hos folket. Men en privat bankkartell har tagit över dess utgivning, som därmed förvandlar skulder till pengar och som kräver att de skall betalas tillbaka med ränta.

Skatter och en förkrossande federal skuld har blivit införda av en finansiell härskande klass som håller folket förtrollat och förslavat. I det lyckliga slutet i sagoboken, återgår makten att skapa pengar till folket och välståndet återvänder till landet. Men innan vi når dit tar den gula tegelvägen oss genom historien slingerstigar och författarskapet och insikterna hos en stor mängd nyckelaktörer.

Vad kan då vi i Sverige och övriga norden lära av trollkarlen från Oz ? I åtta av mina tidigare böcker har jag utförligt redogjort på vilka olika sätt bankerna använder sig av – för lura av oss våra pengar – för att sedan lämna oss förslavade och djupt skuldsatta.

När det gäller bankerna avstår jag från att berätta sagor. Hade jag själv gjort en analys av en saga det skulle jag nog valt författaren H C Andersens Kejsarens nya kläder. I den sagan syr två skräddare nya kläder till kejsaren. De säger att de använder sig av magisk tråd som gör att korkade personer inte kan se den. I själva verket använder de ingen tråd alls.

Men eftersom ingen vill framstå dum, låtsas alla om att de ser ”kläderna” , och kejsaren vandrar omkring naken. Bokens sensmoral används ofta för att symbolisera hur människor anpassar sig till gruppen, även när det är uppenbart att gruppen har fel. Det är först när ett litet oskuldsfullt barn i sagan utbrister: Kejsaren är naken ! vilket innebär påpekandet om något, som alla kan se, men som ingen vågat säga.