(För stora för att falla – för stora för att fällas)

Hittills tycks myndigheterna nöjt sig med att bara bötfälla några värsta busarna under den förra svenska bankkrisen och under den nuvarande globala krisen. Mekanismerna bakom den nya krisen (2007 - ?) försvann aldrig – de fortsatte att existera i det tysta, skriver Daniel Kederstedt som är Svenska Dagbladets Näringslivskorrespondent i New York (SvD 2013-03-28)

Slutsatsen drar Kederstedt efter att ha läst en rapport som pekar ut JP Morgan Chase. Samtidigt medges att bankerna inte bara är för stora för att falla – det är dessutom för stora för att fälla.

Således gäller fortfarande samma förhållande som rådde i Sverige under den förra krisen när de svenska krisbankerna, anklagade sina företagskunder, för den självförvållade krisen. Bo Lundgren och Carl Bildt lät då krisbankerna själva bestämma vilka skötsamma kunder som bankerna ville gallra bort eller överlämna till statliga skräpkreditföretag som t ex statliga Securum.

Till slut, när det redan var för sent, stämde den dåvarande borgerliga regeringen styrelsen för några av de värsta krisbankerna och krävde skadestånd. Det blev förlikning där ett antal styrelseledamöter betalade tillbaka sammanlagt 16 miljoner kronor. En av dem som vägrade betala tillbaka var Birgitta Johansson-Hedberg. Långt senare blev hon VD för den skandalomsusade Swedbank.

Som ny SEC-chef i USA har Mary Jo White förklarat att de amerikanska bankerna skall ställas inför domstol – och att de uppgörelser som myndigheterna ingått under senare tid och där aktörerna betalar sig fria från ansvar skall minska till antalet, skriver Daniel Kederstedt i sin artikel. Ungefär samtidigt som Mary Jo White utlovade hårdare nypor valde den amerikanske justitieministern Eric Holder att lägga korten på bordet och erkänna det många länge misstänkt. De amerikanska bankerna är inte bara ”to big to fail” utan även ”to big to jail”

Precis som i Sverige – rymmer de amerikanska redovisningsregler stora kryphål – som bland annat innebär att bankerna kan undanhålla både skulder och tillgångar. Först i september 1992 erkände ledningen för Gota Bank att man inte skulle kunna uppnå det lagstadgade kapitaltäckningskravet på 8 procent, som man borde redovisat på ett korrekt sätt redan den första februari 1990 !

Hans Löwbeer som var oduglig som chef för den dåvarande Bankinspektionen saknade all erfarenhet av bankverksamhet. Det var både han och bankerna själva som skulle sett till att bankerna anpassade sig till den lagstadgade kapitaltäckningsgraden.

I min förra bok: Pyramidspel (2009) redogör jag hur den krisdrabbade försäkringsjätten AIG drabbades tvingades den amerikanska regeringen ta över 80 procent av AIG mot en kapitalinjektion på 85 miljarder dollar. Hur hårt den amerikanska bankkrisen har drabbat världen visade Amerikas president Barack Obama, redan när han lade fram sin nya budget den 26 februari 2009. Krisåtgärderna som kallas för ”Big deal” var redan då stora – större än när President Franklin D Roosevelts när han försökte få igång den amerikanska ekonomin under depressionen 1933 med åtgärder som kallades ”New Deal”. Den gången blev notan mer än femtusen miljarder kronor i dagens penningvärde.

Varför ställs då inte politiker och bankledningar till svars för vad de ställer till med. Det är en fråga som jag ställer mig gång på gång. När Carl Bildt var statsminister och Bo Lundgren bankminister röstades bägge bort efter vad de ställde till med. Valet blev ett katastrofval för Moderaterna. Men ingen av dem ställdes till svars i domstol.

Det skulle dröja två regeringsperioder – med socialistiskt styre under Göran Persson – innan moderaterna kunde komma tillbaka med Fredrik Reinfeldt som ny statsminister. Vad gör då Reinfeldt ? Han utser Carl Bildt till ny utrikesminister (!) Innan dess har Göran Persson sett till att Bo Lundgren blir chef för Riksgälden, där han ännu en gång, får chansen att missköta sig rejält.

Efter att jag själv avslöjat i både riks– och lokalpress och i mina böcker – vad Bo Lundgren ställde till med under den förra krisen, är det Dan Olofsson i sin bok: Mina tre liv (Ekerlids förlag, 2012) som blottlägger den rättsröta bland statliga tjänstemän och berättar en remarkabel historia då staten (Läs: Bo Lundgren) med den starkes övergrepp och hot orättmätigt tog över mycket stora belopp från finansmannen Maths O Sundqvist och hans familj under denna globala kris.

Någon? Ingen? Så inleder nyvalda senatorn tillika Harvardprofessorn i juridik, Elisabeth Warren, sin frågeställning om någon chef på Wall Streets största banker någonsin ställts inför rätta för brott mot de amerikanska finansreglerna. Framför henne i senaten sitter flera chefer för kontrollmyndigheter. Men ingen av dem kan erinra sig ett enda fall där en stor bank eller finansinstitution fällts ställts inför rätta. Så är det även i Sverige.

I stället är det allmänheten och företagen som drabbas varje gång bankerna är på obestånd. Den fråga som jag ställer mig är därför om det snart inte är dags att utse den oberoende kommission som jag som ordförande i både Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund krävt under många år för att utreda hur de svenska bankerna betett och fortfarande beter sig mot både allmänheten och företagen sig både under den förra bankkrisen och under denna globala kris ?