Under första kvartalet 2013 har konkurserna i svenska bolag ökat med 12 procent. Det är osäkert när konjunkturen kommer att vända. De som drabbats hårdast i Sverige är byggnadsindustrin, handeln, tjänsteföretag och transportsektorn. Översatt i siffror, innebär detta att 1.832 svenska företag försattes i konkurs bara under årets 3 första månader.

Många branscher har det svårt i ett läge när den globala bankkrisen klamrar sig fast i Sverige. Det får företag med små marginaler, som verkar i hårt konkurrensutsatta branscher som har stora problem. Bankerna är ovilliga att låna ut pengar till svenska små och medelstora företag.

I Sverige fortsätter bankernas marginaler på bostadslån att öka. Enligt Finansinspektionen (FI) uppgick bruttomarginalen, det vill säga kundräntan minus bankernas finansieringskostnad i relation till storleken på lånet , på den nya svenska tremånaderslån till 1,33 procent under den fjärde kvartalet 2012 mot 1,27 under det tredje kvartalet.

Inom företagssektorn tar de svenska bankerna ut så höga individuella räntemarginaler på sina checkkrediter och lån att de borde skämmas.

Det är inte bara i Sverige som vi har stora ekonomiska problem. I övriga Europa ser det lika illa ut. Arbetslösheten i övriga Europa biter sig fast. Över 19 miljoner människor, 12 procent av arbetskraften var utan jobb i eurozonen, under första kvartalet 2013. Inte någon gång under den gemensamma valutans existens har arbetslösheten i EU-länderna legat på så hög nivå.

De ekonomiska och sociala konsekvenserna för Europa är fortfarande en tragedi av stora mått. Medelhavsländerna som Grekland och Spanien har för närvarande en arbetslöshet på cirka 26 procent. Den globala bankkrisen är nu inne på sitt sjunde år. Vi ser inga förbättringar. EU:s ledare sköt sig själva i foten när de fick Cyperns regering att gå med på en engångsskatt som satte insättargarantin ur spel. Cypern borde aldrig tillåtits delta i eurosamarbetet eftersom landet med des uppblåsta banksektor inte skulle tillåtits att kontaminera euron.

Den djupa ekonomiska och sociala klyfta – som öppnats genom den globala bankkrisen – väntas bestå. Den viktigaste frågan för eurozonens framtid, är huruvida gapet mellan de länder som klarat relativt väl under denna kris, och de hårt trängda medelhavsländerna kommer att bestå.

Sedan 2007 har lönekostnaden i stort sett stagnerat i Grekland, Spanien och Portugal hävdar Jean Pisani-Ferry som är chef för den internationella tankesmedjan Bruegel och rådgivare till Frankrikes premiärminister I strid med den allmänna bilden har reallönerna i Grekland minskat med 6 procent om året de 3 senaste åren, säger han.

Megabanker och företag, särskilt i sektorer som är skyddade mot internationell konkurrens, har behållit sin makt över marknaden och höjt sina räntemarginaler och priser, i takt med stigande kapitalkostnader. Små och medelstora företag får det allt tuffare.

Frågan är när medborgarna i de mest utsatta EU-länderna kommer att tappa tålamodet ? När det gäller de kraftigt subventionerade bankernas roll i samhället, ställs frågan redan nu på sin spets. En bankunion efterlyses i Europa, som måste säkra bankernas kapitaltäckningsgrad och tvinga fram en god likviditet, inom den europeiska banksektorn.

Förutom omfattande internationellt initierade regelverk som skapar nya spelregler för de europeiska bankerna efterlyser jag nya regelverk mellan banker och deras kunder som gör att bankkunderna skyddas bättre, när nästa bankkris kommer, och för att facit av denna bankkris inte blir detsamma som den förra krisen i Sverige, då allmänheten och företagen drabbades hårt av bankernas misskötsel.

Större fokus måste ställas på bankernas roll i samhället och deras förmåga att bidra till att skapa tillväxt och utveckling.