Efter alla mina artiklar och böcker om hur uselt både den svenska och internationella banksektorn fungerar – börjar äntligen en av de svenska bankerna krypa till korset – och erkänna sina grova misstag.

Först ut på planen är Carl-Viggo Östlund. Han är VD för den statliga svenska banken SBAB. Östlund erkänner att den utbredda misstron mot den svenska banksektorn inte längre är hållbar. Det sker i en debattartikel i Dagens Industri (DI 2013-04-08.)

Bankerna måste börja jobba för kundernas bästa skriver han – och det är bråttom. Därför bjuder han nu in sina bankkollegor till ett samtal om fem frågor som SBAB tänker driva för att återvinna kundernas förtroende.

Enligt en undersökning som SBAB har genomfört i samarbete med Nordic Brand Academy rangordnar svenska folket rimlig ränta på löne-och sparkonton, rättvisa bolånevillkor och bra kundbemötande högt när det gäller att återskapa det raserade förtroendet för bankerna. Vad Nordic Brand Academy kommit fram till gäller främst konsumentkrediter.

Resultatet är skrämmande när det gäller kundnöjdheten hos de svenska bankkunderna:

Endast två av tio tycker banken ger en rimlig ränta på lönekontot. Bara tre av tio tycker banken ger en rimlig ränta på sparkontot. Bara fyra av tio tycker att villkoren på bolånen är schyssta och rättvisa. Bara fyra av tio tycker villkoren för bankens sparprodukter är enkla att förstå. Bara sex av tio tycker att banken bemöter sina kunder på ett bra sätt. Bara fyra av tio tycker att banken tar ett långsiktigt samhällsansvar. Tre av tio känner sig lurade av sin bank. Endast fyra av tio har förtroende för bankerna.

Detta tycker Carl- Viggo Östlund inte är någon munter läsning. Jag kan hålla med honom. Den djupa och långa misstron mot bankerna – som jag skrivit så mycket om i många artiklar och i flera av mina böcker – är naturligtvis inte långsiktigt hållbar. Östlund uppmanar därför sina bankkollegor att de skyndsamt måste ta tag i sitt ansvar för att inleda en förnyelseresa.

När det gäller bankerna önskar jag också att politikerna, genom lagstiftaren, också börjar ta sitt ansvar, för den stora slapphet man hittills visat – genom att inte skydda bankkunderna bättre, än vad som hittills skett. Inte heller har man sett till, att alla de företagskunder som blev rånade av krisbankerna under den förra svenska bankkrisen, fortfarande fått någon som helst ersättning för vad de svenska krisbankerna ställde till med den gången.

Östlund har satt upp fem punkter för SBAB som han har för avsikt att driva under 2013:

Den första punkten är rimlig ränta på sparkontot. Det måste bli slut på sparkonton med bästa fall minimal ränta, anser han. Sparande med rimlig ränta och fria uttag borde vara en hygienfaktor för branschen, liksom att inte tvinga kunderna att binda sitt kapital för att få en skälig ersättning.

Den andra punkten är rätt pris direkt på bolån. Förhandlingsteknik och mod skall inte vara utgångspunkt för att erhålla en rimlig boränta. I stället ska det vara en självklarhet att alla kunder får motsvarande erbjudande baserat på begripliga förutsättningar, såsom lånets storlek, bindningstid, boendets värde och kundens återbetalningsförmåga.

Den tredje punkten handlar om begripliga produkter. Det ska inte krävas djupt ekonomiskt kunnande för att göra val bland bankens produkt – och tjänsteutbud. Detektivarbete ska heller inte krävas för att utröna vad en produkt eller tjänst faktiskt kostar, menar han. Enkelhet i såväl utvecklande av produkt som beskrivningen av densamma måste alltid vara prioritet.

Den fjärde punkten handlar om bra bemötande. Om så bara en enda kund känner sig mindre ”viktig” i mötet med banken har vi misslyckas, anser Östlund. Det ska aldrig krävas ett komplett engagemang i form av sparande, lån, pension och lönekonto för att kunden ska erhålla bästa erbjudande eller bemötande. Varje kund förtjänar samma service oavsett storleken på plånbok. Det förhärskande VIP-tänkandet anser han vara väldigt malplacerat.

Den femte och sista punkten handlar om bankernas ansvar. Orimliga avgifter i förhållande till produkters avkastning, luddig redovisning av marginaler, höga bonusar och löner, vinster och utdelning i rekordformat. Allt detta skapar bilden av banken som en kassako, på kundernas och skattebetalarnas bekostnad. Min uppfattning, som verkar delas av Östlund, är att det krävs ett generalgrepp för att återvinna förtroende och övertyga om att bankernas bedrivs på ett ansvarsfullt sätt.

För att gemensamt utmana bankernas föråldrade synsätt kommer Östlund att bjuda in till samtal med sin branschkollegor. Målet är att de rakryggat och trovärdigt ska kunna säga att de jobbar för kundernas bästa.

Det är bankbranschens utmaning i ett nötskal.