Det är inte bara i Sverige bankerna drabbas av ständigt återkommande bankkriser. Det sker över hela världen att bankerna råkar illa ut. De dåliga lånen i Kinas banker ökade för det femte kvartalet i rad i slutet av 2012. Analytikerna väntar sig att de kinesiska bankernas kreditkvalitet kommer att försämras ytterligare 2013.

I takt med att den europeiska bankkrisen utvecklas har land efter land fått se sina kreditbetyg sänkta. Leden fortsätter att tunnas ut och den så kallade AAA klubben (banker med god kreditvärdighet) är snart ett minne blott.

Egypten är farligt nära ekonomisk kollaps. Landets öde ligger i händerna på Internationella valutafonden, som väntas besluta om ett nödlån i mångmiljardklassen för att rädda bankrutta banker.

Svenskarna ger sina banker bottenbetyg – visar SOM-institutets senaste mätning – när Göteborgs universitets SOM-institut varje år rankar förtroendet för olika samhällsfunktioner. På en skala från minus till plus 100 hamnar de svenska bankerna på – 11 (!) Det är nio punkter värre än 2012 – och hela 24 punkter lägre än 2010 års mätning.

Vad som händer när bankerna råkar illa ut har jag redan ingående skildrat i 8 böcker utan att det blivit någon ändring i den svenska lagstiftningen. Men värst av allt är att de svenska storbankerna fortsätter att uppträda på ett lika maktfullkomligt sätt, när de på ett mirakulöst sätt och med hjälp av staten (läs skattebetalarna) lyckas öka sina vinstmarginaler som de senaste två åren visat.

Det visar ett fall som Högsta domstolen snart kommer att pröva när Mikael Sjöwall förlorade sitt livsverk och banken tvingade honom i personlig konkurs. Men han orkade ta strid. Det handlar i grunden om det rättsliga styrkeförhållandet mellan svenska banker och bankkunder, där bankerna hittills vunnit de allra flesta tvistemålen i domstol under den förra bankkrisen, när bankerna var på obestånd och inte gjort rätt för sig.

Drygt två år efter att den globala bankkrisen slog till över hela världen kallades Mikael Sjöwall och hans advokat i mitten av december 2009 in SEB:s bankkontor. Storbanken SEB sade plötsligt upp alla lånen till en av Karlskogas största fastighetsägare – trots att en nygjord värdering som visade att det med god marginal fanns säkerheter.

Sedan försatte banken Mikael Sjöwall i konkurs och tvångssålde hans fastigheter – bland annat till en tidigare anställd på SEB och hans egen advokat, som fick köpa till kraftigt underpris. Veckans affärers reporter Gunnar Lindstedt har granskat den mycket märkliga historien. Nu skall Högsta domstolen göra en sällsynt prövning hur mycket makt en svensk bank egentligen får ha över sina bankkunders affärer.

När tvisten trissades upp gick det till på samma sätt som under den förra bankkrisen. Banken lade även beslag på hans privata konton så att han inte skulle få några möjligheter att försvara sig. Fastigheterna sålde banken under marknadsvärdet, trots att det fanns andra köpare som kunde erbjuda högra priser. Sjöwalls mål mot SEB visar att även låntagare som har fullgod säkerhet för sina lån och sköter alla sina förpliktelser både mot banken och samhället, fortfarande kan få sina tillgångar beslagtagna och försättas i konkurs, trots att det är bankerna som har problem.

Bankerna tillåts fortfarande att lägga beslag på sina kunders egendomar och försätta sina kunder i konkurs, trots att det är bankerna som har ekonomiska problem. Men inte bara det. Bankerna vägrar att låna ut till skötsamma företagare trots en historisk låg styrränta minskar bankerna i euroområdet sin utlåning till företagare. Den negativa tillväxten är nu tillbaka på bottennivån från årsskiftet 2009/2010.

För den Europeiska Centralbanken (ECB) är det extra problematiskt eftersom det är just de små och medelstora företagen som är valutaunionens sysselsättningsmotor, och inte bankerna som får allt större bidrag ju mer den europeiska bankkrisen eskalerar.

Att lösa eurokrisen har visat sig lika lätt som att spika upp vinbärsgelé på väggen, skriver Andreas Cervenka i sin krönika i Svenska Dagbladet (SvD 2013-04-20). Tills vidare bör eurokraternas prognoser om att krisen är över betraktas med samma skepsis som en spelmissbrukare som lovar att betala tillbaka en skuld med hjälp av en handfull trisslotter, anser han.

Europas mörka och illa dolda hemlighet är att bankerna fortfarande är i uselt skick. Så mycket som en fjärdedel av banksystemet beräknas vara beroende av olika former av statsstöd och ECB-hjälp för sin överlevnad, skriver Cervenka.

Financial Times kolumnist Wolfgang Münchau uppskattar att europeiska banker behöver mellan 500 miljarder och 1.000 miljarder euro i friskt kapital. Var dessa pengar skall komma ifrån är ytterst oklart.

Min uppfattning är att den globala bankkrisen – som vi ännu inte sett något slut på – inte bara handlar om bankerna. Varför skrivs det inte mer om alla bankkunder som blir rånade på sina tillgångar under både denna globala kris och under den förra hemmagjorda svenska bankkrisen ?

I tvister med svenska banker har de svenska domstolarna hittills haft en förmåga att stå på bankernas sida – även om säkerheterna är goda – och alla företagens skulder betalats enligt regelboken. Kommer Högsta domstolen att våga ändra på detta regelverk ? Det är frågan som jag ställer mig. Mikael Sjöwalls mål i Högsta domstolen handlar om rättsäkerheten för företagare i Sverige för vad bankkunden är värd i förhållande till en banks affärsintressen.