|
[Hemsida] [Skicka vykort] Sverige struntar i mänskliga rättigheter Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 12 juni 2013 Ingen skall kunna bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott. När det gäller den svenska skattelagstiftningen – har detta skett i Sverige – sedan över 40 år.I mina hittills utgivna åtta böcker, som alla handlar om ekonomi och juridik, har jag berättat vilka juridiska konsekvenser detta medfört för alla som drabbats, genom att Sverige inte följer EU-rätten eller Europakonventionen om de mänskliga rättigheternas bestämmelser som är europeisk praxis sedan länge. För företagarna och den enskilde är den rättstillämpning som tillämpas i Sverige i ekonomiska mål helt oacceptabel. I en rättsstat måste den enskilde kunna förutse de straffrättsliga och ekonomiska konsekvenser för alla dem som tvingas processa i våra domstolar. Det kan man fortfarande inte göra i alla de bankprocesser som jag skriver om, där bankerna har bevisbördan. När bankerna är på obestånd – som sker med jämna mellanrum – och påstår att säkerheterna har försämrats, när man säger upp krediter, tillämpas fortfarande omvänd bevisbörda. Jag anser att det måste betraktas som en självklarhet, att innan bankerna säger upp några krediter, för att sedan sätta företag i konkurs har de bevisbördan för att så sker på ett korrekt sätt.Dessa konsekvenser skall självfallet inte vara beroende av i vilken domstol handlandet prövas. Det är denna bristande förutsebarhet i många mål – som medför allvarliga konsekvenser för många människor som jag skriver om – som bland annat Clarence Crafoord och Börje Leidhammar som är adjungerad professor i skatterätt processar om.I ett avgörande från 2010 kom Högsta domstolen (HD), med röstsiffrorna 3-2 fram till att det svenska systemet med både vanliga straff och så kallade tillägg för samma brott inte är tillåtet. I ännu en dom, som meddelades 2013-06-11, slår nu HD äntligen fast, att en person som fått betala skattetillägg på grund av felaktiga uppgifter i deklarationer inte får dömas för skattebrott. Innan dess har Sverige helt enkelt struntat i att ett och samma brott – så kallad dubbelbestraffning – är förbjudet enligt både Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga.Olle Sundin, rättslig expert på Skatteverket, räknar nu med att många av dem nu kommer att på något sätt angripa avgöranden som nu i efterhand visat sig vara felaktiga, säger han. Dubbla straff, enligt mitt eget förmenande anser jag vara dubbelmoral, som domstolarna tillämpar även i många andra mål som jag berättat om i mina böcker, när domstolarna vare sig följer EU:s direktiv eller Europakonventionens bestämmelser. . Europakonventionen sjunde tilläggsprotokoll gäller i Sveriges sedan 1994, och EU:s stadga om det grundläggande rättigheterna sedan 2009. Båda förbjuder dubbel lagföring. EU-domstolen i Luxemburg meddelade så sent som i februari 2013 i ett momsmål att det inte går att ha två processer som härrör från samma fakta, vilket svenska domstolar borde ha begripit mycket tidigare. Europadomstolen och EU-domstolen har formulerat kriterier som gör det tydligt att skattetillägg inte är en avgift utan ett straff av den art som inte får tas upp dubbelt. Att Skatteverket, åklagarna och domstolarna nu måste anpassa sig efter den senaste domen i HD är självklart och borde ha varit självklart länge. "Trots detta har domstolar runt om i landet trotsat HD:s redan tidigare besked från 2010 och vägrat tillämpa det svenska stystemet med både skattetillägg och åtal för skattebrott" , anser juristen Clarence Crafoord, VD för Centrum för rättvisa, en ideell organisation som i likhet med Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund, arbetar för företagarnas och den enskildes rätt gentemot staten. Advokaten och tillika den adjungerade professorn i skatterätt Börje Leidhammar, delar Crafoords uppfattning Preskriptionstiden på skadeståndsärenden är tio år i Sverige och det kan bli frågan om mycket höga skadeståndsbelopp som den svenska staten nu tvingas betala, sedan HD äntligen tvingats stoppa dubbelbestraffningen i skattärenden för gott. Det är bara cirka vartannat år – och enbart i viktiga frågor – som samtliga domare i Högsta Domstolen samlas för avgörande i plenum. Domen i HD från den 11 juni 2013 var ett sådant fall. Min uppfattning är att alla församlade i vår högsta rättsinstans borde träffas flera gånger om året, för att den svenska rättsäkerheten skall kunna vidmakthållas.Det kan inte vara rimligt att våra högsta domare som skall svara för rättssäkerheten i landet ägnar sig åt alla dessa sidouppdrag – som innefattar såväl förlikningsuppdrag som utredningar av olika slag – inte har mer tid över för att sköta sin grundläggande sysselsättning.
Mats Lönnerblad |
| Bankrättsföreningen |
|
Hemsida |