MRR startade av Regeringsrådet Gustaf Pétren 1974, där jag själv sedan många år tillhör styrelsen, numera som vice ordförande. Om Petréns betydelsefulla gärning har jag skrivit flera gånger i mina artiklar och böcker. Nu senast i min recension av boken: Våra rättigheter V. Rättighetsperspektiv som gavs ut 2007, utgiven av Rättsfonden.

En annan person som på allvar tar upp Gustaf Petréns tankegångar, om hur den svenska Rättsstatens grundläggande principer inte längre följs, när det gäller den sociala tryggheten, är Professor Lotta Vahlne Westerhäll i boken: Den starka rättsstatens fall ? som jag också recenserat.

Lotta Vahlne är professor i offentlig rätt med särskild inriktning på socialrätt vid juridiska institutionen på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hennes rättsvetenskapliga studie av svensk social trygghet, ger flera svar på vad som felas i den starka rättsstaten. Hur det kunde gå så snett.

En självklar rättighet är att den som vinner i högsta rättsinstans också skall få sina rättigheter ordentligt tillgodosedda. Det sker tyvärr inte alltid, vare sig i mål mot skattemyndigheten eller mot felaktiga kommunala beslut, när vare sig kommuner eller skattemyndigheten vill rätta till sina egna felaktigheter efter rättsliga beslut.

Det är när de kontrollerande organen, Justitiekanslern (JK) och Justitieombudsmannen (JO) för att rättskipningen skall följas på ett korrekt sätt, inte heller gör sitt jobb, som situationen blir riktigt allvarlig. Justitiekanslern är ju jävig och skall tillgodose både statens och den enskildes intressen, vilket inte går ihop. Jag vet flera fall där domstolarna inte följer EU-rätten där JK inte ens bryr sig om att läsa domarna, och se till att det blir ordentliga rättelser, trots påpekande från dem som drabbats. JO tillåter sig att inte heller granska domstolarnas felaktiga beslut som man borde..

När det gäller brottsmål, är fallet Thomas Quick som JK har granskat utan att finna några felaktigheter, en sann thriller om ett märkligt människoöde och ett tragiskt rättsfall, som jag också tagit del av.

Steg för steg blottläggs i Hannes Råstams bok: Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare (Ordfront Förlag 2012) hur Thomas Quick förvandlades till seriemördare och hur domstolarna kunde döma honom för åtta mord han inte begått. Samtidigt går de verkliga mördarna fria.

För att kunna åstadkomma en ökad rättssäkerhet för den enskilde, och förhindra villkorlighet, måste den statliga maktutövningen regleras genom givna spelregler. Det måste gå att utkräva ansvar av de styrande, för att de skall skapa legitimitet och förutsägbarhet i sina juridiska och politiska beslut.

Det är detta som skall ske genom maktfördelning. Den konkreta maktutövningen skall å ena sidan vara lagreglerad, å andra sidan skall själva lagstiftningsprocessen ha stöd i lag. De offentliga organen skall vara oavhängiga. Den grundläggande Likarättsprincipen i våra domstolar måste börja tillämpas, på ett helt annat sätt än vad som sker i dag..

Det räcker dock inte med att de är oavhängiga av statsmakterna och av de enskilda. De skall också vara objektiva i betydelsen att lika mål skall avgöras på ett likadant sätt, anser Westerhäll. Det sker inte i dag, när domstolarna dömer olika i samma typ av mål. Det senaste exemplet var när Högsta domstolen fick ta ett beslut i plenum för att domstolarna inte följt HD:s tidigare beslut, att dubbla straff för samma brott inte hör hemma i en rättsstat.

Det brukar kallas för de formella rättsstatsprinciperna, statsmakternas lagbundenhet och rättslig grund, maktfördelning och kontrollbarhet. Dessa principer måste kopplas till innehållsbestämda rättsstatsprinciper, såsom medborgerliga fri- och rättigheter.

Medborgarnas frihet skapas av funktionellt baserad uppdelning av statsmakten och genom de grundläggande mänskliga rättigheter som numera ryms inom ramen för både Europakonventionen om Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) som numera också finns lagstadgad inom EU-rätten. Sverige ratificerade konventionen redan den 11 januari 1952, men började inte tillämpa konventionen på allvar, innan Sverige gick med i EU 1995.

Men maktfördelningssystemet och de liberala frihetsvärdena konstituerar inte rättsstaten. Det sker först när medborgerlig frihet ges ett konkret innehåll genom att man fastställer vad friheten omfattar rättsligt sätt och vad den inte omfattar. Det är detta som sker genom kodifieringen av de grundläggande fri- och rättigheterna, som Sverige tidigare inte har följt och som man även i dag fortfarande inte anammar på ett korrekt sätt i många av de domar jag tagit del av under mina många år i styrelsen och som vice ordförande i MRR.