Hur skall nästa stora bankkris förhindras ? Svaret ligger inte i ytterligare några tusen sidor invecklade regler utan kanske i en ganska enkel princip. Alla banker bör ställa samma krav på sig själva som på sina kunder.

Det anser i alla fall jag själv – efter mina hittills åtta böcker i detta ämne – om hur det kan komma sig att de svenska och internationella bankerna återkommer med ständiga bankkriser.

Det anser också ekonomijournalisten Andreas Cervenka i en som vanligt välformulerad artikel i Svenska Dagbladet (SvD 2013-02-10) där han menar att bankerna under årtionden bedrivit vad som måste vara århundrades mest framgångsrika lobbykampanj, för att få hjälp från allmänheten, företagen och staten när bankerna krisar, vilket sker med jämna mellanrum..

Cervenka anser precis som många med mig att precis som i HC Andersens klassiska saga som inspirerat till titeln på boken, tycks inte bankernas kejsare ha så mycket som en tråd på kroppen. I stället för att öka bankernas kapitaltäckningsgrad från dåvarande 8 procent för att skapa en bättre likviditet enligt tidigare Baselreglerna, har man valt att göra tvärtom.

Enligt de nya Basel III reglerna kommer banker även i fortsättningen inte att behöva ha mer än 3 procent i eget kapital. I USA var myndigheterna under denna finanskris tidigt ute med att kräva större kapitalbuffertar. Stora banker som JP Morgan, Bank of America och Citigroup har mellan 7 och 9 procent eget kapital av de totala tillgångarna. Skillnaden jämfört med Europa kan tyckas vara marginell, men eftersom varje procentenhet motsvarar hundratals miljarder kronor, så är den enorm.

Hur går ekonomin i USA ? Som av en händelse mycket bättre än i Europa, skriver Andreas Cervenka i en annan artikel i Svenska Dagbladet (SvD 2013-05-13) I flera månader har det kommit dystra siffror över den ekonomiska utvecklingen i Europa samtidigt som man varit försiktig med hur man skall hantera åtstramningspolitiken. Men det pratas rätt lite om vad som borde göras i stället. Framförallt är det förvånansvärt tyst om ett av de stora problemen: bankerna.

När finanskrisen slog till 2008 uppgick de samlade skulderna i USA – vilket betyder hushållen, företagen och finanssektorn till 296 procent av BNP – enligt en rapport från McKinsey.

Hur ser då skuldbördan ut 2013 i exempelvis Sverige och USA ? Den svenska statsskulden var i hisnande 1.200 miljarder kronor i augusti 2013. USA:s har haft en federal statskuld ända sedan dess grundande 1791. Skulderna har framförallt ökat under krigstider och tider av upprustning.

För att bara nämna några strider både inom och utom USA: Amerikanska revolutionskriget, Amerikanska inbördeskriget, första och andra världskriget, Vietnamkriget, under Roland Reagans regim. Under Barack Obama har statsskulden nått nya rekordnivåer, vilket har ett samband med den senaste finanskrisen, från 2008 och framåt.

År 2015 förväntas statsskulden i USA ligga på 23.000 biljoner dollar. Uppskattningsvis baseras på en BNP-tillväxt (efter inflation) på 2,6 – 4,6 procent årligen.

Hela bankpolitiken blir bara värre och värre. Det svenska banksystemet har flera stora risker eftersom de svenska hushållen är högt skuldsatta. Därför är det allvarligt att det fortfarande saknas ordentliga regler för hur bankernas obestånd skall hanteras, när allmänheten och företagarna får betala notan. Vi har ju fortfarande inte glömt hur 60.000 skötsamma företagare fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna under den förra svenska bankkrisen.

Själv anser jag, i likhet med både LO och andra ekonomer att Sverige är i stort behov av en bred reformagenda för att reglera den svenska banksektorn hårdare. Inriktningen bör vara att minska bankernas risktagande och därigenom minska riskerna för framtiden. Det anser bland annat Karl-Petter Thorwaldsson som är ordförande i LO. Tillsammans med andra ekonomer inom LO. De anser han att reformeringen av den svenska finansmarknaden tappat fart. LO är i likhet med mig besviken på bristen på reformambitioner i det betänkande som regeringens finanskriskommitté presenterade i början av året.

LO:s krav är tydligt. Sverige behöver en kraftfull reformagenda för att omreglera den svenska och den europeiska banksektorn. Hur går det då med den svenska tillväxten ? Enligt svensk Ekonomfakta har den svenska tillväxten ökat med endast 0,6 procent sedan 2007. Samtidigt har de svenska hushållens skuldbörda ökat med 800 miljarder enligt Statistiska Centralbyrån (SCB)

I USA är den senaste trenden att flytta hem tillverkningsindustrin – men i Sverige går företagen i motsatt riktning. Bara de kommande sju åren riskera 75.000 jobb att gå förlorade i Sverige, visar en analys som Boston Consulting Group har gjort. Hur går det då för de stora länderna i Europa ?

Tyskland står för 28 procent av euroområdets BNP och måste räknas som Europas draglok. Arbetslösheten i Tyskland har fallit med 6 procent. Bytesbalansöverskottet på 6,5 procent. Det visar att Tyskland är det land i Europa som är mest framgångsrikt under 2013.

I Frankrike går det betydligt sämre. Landet befinner sig i den djupaste recessionen sedan andra världskriget. Statsskulden motsvarar 90 procent av BNP. Budgetunderskotten överstiger 4 procent av BNP. Precis som i Sverige planerar nu flera företag att lämna Frankrike. Med marginalskatter på 75 procent är det svårt att attrahera företagare att stanna kvar.

Italien har stora problem. Precis som i Frankrike fortsätter kostnaderna att öka. Kostnaderna skall inte öka när ekonomin försämras. Arbetslösheten för 2013 har nu stigit till 12 procent. Statsskulden är nu uppe i 127 procent av BNP. Nu vet man inte längre hur man skall kunna hantera statens skuldberg i landet.

I Spanien är ungdomsarbetslösheten fortfarande mycket hög. Med en total arbetslöshet på 26 procent och fortsatt negativ tillväxt, vet fortfarande ingen hur landet skall kunna klara av sin ekonomi trots de stora lån landet fått för att rädda landets bankrutta banker.

2013 blir andra året med ekonomisk nedgång i EU-länderna, i den andra recessionen, sedan den andra recessionen sedan finanskrisen bröt ut 2008. Hur det skall gå i framtiden är därför svårt att sia om när det gäller både USA:s och EU:s ekonomier.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund