Hur svenska banker beter sig när de själva befinner sig på obestånd eller i trångmål, har vi redan sett, hur det gick till efter det att Sveriges störste finansman genom tiderna Ivar Kreuger blivit mördad i Paris den 12 mars 1932.

Hur bankernas olagligt lägger beslag på sina skötsamma företagskunders tillgångar och försätter sina kunder i konkurs, är vad som hände under den förra bankkrisen 1987 – 1993, och som fortfarande sker under denna globala bankkris.

Varför Ivar Kreuger mördades vet vi redan genom bland annat Lars- Jonas Ångströms bok: Därför mördades Ivar Kreuger (Sellin & Blomquist förlag i samarbete med tidningen Den Svenska Marknaden (1990) och Sven Olof Arlebäcks bok: Kreugerkraschen. Storbankernas verk ? (2000).

Lars-Jonas Ångström visar i sin bok hur Ivar Kreuger hade försatt sina motståndare i en ohållbar situation. De som spekulerat mot honom skulle inte kunna fullgöra sina åligganden – vilket skulle få mycket långtgående konsekvenser och ödesdigra konsekvenser – och de i de egna leden som bedragit honom stod inför sitt avslöjande.

Vad som hände med Ivar Kreugers kvarlåtenskap i Paris efter mordet, var att Raoul Nordling, som på den tiden var generalkonsul i Paris, som så fort han fått veta vad som hänt – vilket var på söndagen den 13 mars 1932 – vände han sig till ministern och gjorde en formel framställan om att alla papper som fanns i Ivar Kreugers våning skulle beslagtas av svenska konsulatet så att de inte hamnade i orätta händer.

All kvarlåtenskap i Ivar Kreugers våning i Paris hamnade ändå i orätta händer. Advokaten Hugo Stenbeck, som var en av dem som skodde sig ordentligt på Ivar Kreugers tillgångar, och hjälpte de svenska bankerna att försätta Kreugers bolag i konkurs, gick till aktion redan den 13 mars 1932, under den falska förespeglingen att skaffa direktörerna för Kreuger & Toll bra jurister. Redan den 15 mars tar sig Stenbeck in i Ivar Kreugers rum, där han inte har någon som helst rätt att uppehålla sig.

Advokat Hugo Stenbeck tog hand om samtliga handlingar som kom från Paris i tre förseglade kappsäckar och han lade dessutom beslag på Ivar Kreugers privata dagböcker. Detta har han sedermera erkänt i domstolsförhör.

10 år senare visar Sven Olof Arlebäck i sin bok hur konkursförvaltarna hänsynslöst utnyttjade Ivar Kreugers påstådda självmord (som i själva verket var ett mord) för att för att kunna sprida desinformation och tvingade fram en konkurs i Ivar Kreugers bolag, trots att hans företag aldrig var på obestånd – vilket blev en lönsam affär icke minst för Handelsbanken och Enskilda Banken. Medan alla aktieägare i både Sverige och utomlands förlorade alla sina pengar de sparat i aktier i Kreugers bolag.

Mordet på Ivar Kreuger i Paris var det som utlöste den så kallade Kreugerkraschen, som ledde till att holdingbolaget Kreuger & Toll AB och dotterbolaget International Match Corporation u USA försattes i konkurs, trots att inget av bolagen var på obestånd. Sammanbrottet är en av historiens mest omfattande konkurser och fick långtgående politiska, personliga och ekonomiska konsekvenser i Sverige, USA och många andra delar runt om i världen, för alla som oskyldigt drabbades.

Under den svenska bankkrisen 1987 -1993 upprepas samma mönster. Men i ännu större omfattning när det antal företag, eftersom det är så många fler företagare som drabbades den gången, när de svenska bankerna var på obestånd och bestämde sig för att beslagta sina kunders företag i syfte att öka på sin egen likviditet.

En av dem som drabbades hårdast var finansmannen Erik Penser. Den 23 augusti 1991 kallades han upp till Björn Wahlström på Nordbanken. Utan att ha en aning om vad som står på, infinner han sig på Nordbankens (numera Nordea) huvudkontor på hamngatan i centrala Stockholm enligt Bengt Ericson som skrivit boken "Spekulanten" (Lind & Co 2013) om Erik Penser och hans tid.

Uppe på Nordbankens direktionsvåning avfyrade bankens styrelseordförande Björn Wahlström , som vanligt ett brett leende. Sedan vände han sig om och plockade upp ett papper. "Du måste skriva på det här", sade han. Erik Penser läste snabbt igenom texten. Den gick ut på att han med omedelbar verkan skulle lämna ifrån sig alla sina tillgångar i Sverige till Nordbanken.

Banken skulle få rätt att för en krona per styck, förvärva hans bolag Yggdrasil, Gyllenkamme, Universal och Expo Nord. Tillsammans ägde dessa bolag bland annat 70 procent av Nobelindustrier som var ett av Sveriges största industriföretag. Annars skulle Penser försättas i personlig konkurs. Som i en dimma gick han därför samma dag tillbaka till Nordbanken och undertecknade dokumentet.

Det var så det gick till när 60.000 skötsamma företagare förlorade sina företag under den förra svenska bankkrisen. De flesta kom aldrig tillbaka. Efter många års processande i domstol fick Erik Penser tillbaka bolaget Yggdrasil. Därefter lyckades Penser på ett mirakulöst sätt komma tillbaka som miljardär igen. Han har nu startat ett eget bankaktiebolag i Sverige och konkurrerar numera med de svenska storbankerna, om de mest lönsamma kunderna.

En annan som processat mot de svenska storbankerna och de som bestal honom på hans stora företag – under närmare två decennier – är entreprenören och företagaren Börje Ramsbro. Efter att, som så många andra under den förra bankkrisen under hot om personlig konkurs, utpressning och tvång tvingats skriva på ett avtal där han lämnar ifrån sig sitt livsverk System 3R International AB för en krona, som han lämnade tillbaka. Numera gjort upp i godo med bankerna som hjälpte till att stjäla hans företag.

Men fortfarande återstår processen mot statliga Stiftelsen Industrifonden som sålde en del av hans aktier i hans bolag utan något giltigt köpekontrakt, vilket man hävdar att man har utan att lämna ifrån sig några handlingar. Processen mot Industrifonden pågår fortfarande i Stockholms tingsrätt.

Det är ett fruktansvärt pris som många skötsamma företagare fortfarande tvingas betala när en bankpanik drabbar Sverige. I den stämning som då råder finns inte längre någon tid för lugn och eftertanke. Vad som händer är att företagens tillgångar beslagtas eller realiseras. Många konkursförvaltare har alldeles för bråttom. Lager, maskiner och inventarier säljs ofta ut till en bråkdel av anskaffningsvärdet.

Många med mig anser att bankernas rätt att kunna vrida av och på krediter, direkt eller indirekt utan att behöva bevisa att säkerheterna har försämrat, är ett hot mot rättssäkerheten.

Finansinspektionen som skall säkerställa banksystemets sundhet står alltid på bankernas sida, vilket måste betraktas som en orimlighet i en marknadsekonomi. Och genom de fusioner som skett, har vi i Sverige fått ett bankoligopol som satt den normala konkurrensen ur spel.

Den fråga som jag själv ställer är hur regeringen har tänkt att företagen skall kunna överleva när det är bankkris i vårt land och regeringen, tillsammans med Finansinspektionen och storbankerna bestämmer sig för att låta konkursfärdiga banker överleva på allmänhetens och företagens bekostnad.