För att få en uppskattning om Kreugerkoncernens verkliga värde 1931 översatt till dagens kronvaluta belöpte den sig enligt en uppskattning till cirka 900 miljarder kronor, skriver filmaren och författaren Nikola Majstrovic i boken: Sanningen om Kreugerkraschen. Så fälldes en svensk gigant (2013)

Sanningen bakom Kreugerkraschen är Nicola Majstrovics resultat av 12 års sökande efter svaret på frågan om Kreuger var en bedragare som begick självmord, eller en hederlig affärsman som mördades. Majstrovic föddes 1937 i f d Jugoslavien varifrån han flydde 1958. Efter några år i Frankrike och i Italien invandrade han 1963 till Sverige. Han arbetade från 1964 från fram till 2002 vid Sveriges Televisions avdelning för nyheter och fakta.

Stölden av egendom som skedde efter mordet på Ivar Kreuger 1932, torde vara den största plundringen av tillgångar mot en finanskoncern, som på den tiden var ett av Europas mest lönsamma framtidsföretag.

Vad som skedde den 11 mars 1932 var att Ivar Kreuger, en av världens stora finans- och industrimagnater ligger död i sin Parisvåning. Klockan är 11 på förmiddagen, men varken det svenska konsulatet eller den annars välinformerade franska pressen vet någonting till nyheten tills nyheten om det inträffade kommer sent på kvällen.

Informationen skedde först efter New Yorkbörsens stängning – från Sverige. En i Stockholm självutnämnd kommission bestående av enbart Kreugers motståndare utser sig själva att utreda Kreugerkoncernens affärer. Efter bara två veckor förkunnar kommissionen att den världsomspännande koncernen är på obestånd. Det påstås att Ivar Kreuger tömt koncernen på alla ekonomiska resurser och att han är en brottsling.

Detta betydde att alla investerare, debentures- och aktieägare förlorar allt på grund av Kreugers påstådda brottsliga verksamhet. En hel värld fick besked från Sverige att Ivar Kreuger begick självmord för att slippa vanära och fängelse. Detta var den officiella svenska tesen, som framfördes från Kreugers motståndare.

Redan från början har dock envisa rykten gjort gällande, att Ivar Kreuger inte begick självmord utan blev mördad av sina motståndare. Motståndarna upplevde honom som ett hot mot storfinansens intressen.

Det som utmärkte Ivar Kreuger bland världens industriella industrimagnater var att han inte själv strävade efter att berika sig själv utan ville skapa en stor koncern och finansinstitut genom att erbjuda ekonomiskt stöd till krisdrabbade länder, skapa arbetstillfällen och befrämja fred och samarbete länderna emellan, skriver Majstrovic.

Mordet på Ivar Kreuger innebar ekonomisk katastrof för många människor i Sverige och världen och hans strävan efter Europas ekonomiska sanering efter första världskriget. Ivar Kreuger visste att han med egna resurser inte kunde förverkliga sin idé om att det globala objektet att skapa en världskoncern för tändstickor. Tillsammans med några kända bankirer och affärsmän grundade han därför år 1923 International Match Corporation (IMCO) med ett kapital på 28 miljoner dollar.

1924 introducerade Kreuger någonting helt nytt inom den finansiella sektorn, B-aktien. Aktien hade samma värde och rätt till samma utdelning som A-aktien men hade bara en tusendels röstvärde. Det var Higginson & Company i London som ombesörjde den första placeringen av 90.000 B-aktier som såldes på Londonbörsen och enligt bokslutet för år 1924 lät bolaget hälften av alla kontanter som influtit från emissionen stå orörda på ett bankkonto som reservfond uppgående till 9,5 miljoner dollar.

1929 introducerade Kreuger åter någonting nytt, Participating Debentures. Detta var ett mycket speciellt värdepapper. Det var vare sig aktie eller obligation, snarare ett skuldebrev med växlande ränta som hade samma rätt till utdelning som en aktie och en garanterad minimiränta på 5 procent som kunde bli högre om aktieutdelningen blev högre. Ifall aktieutdelningen blev lägre än 5 procent, fick debenturesägarna – ändå sin garanterade utdelning.

Även om IMCO specialiserade sig på tändsticksaffärer, fanns det många andra möjligheter i Europa på den tiden där Kreuger kunde använda sig av de ekonomiska resurser som han hade skapat. Därför beslöt att bilda ett nytt företag, som kallades för Swedish American Investment Company, en koncern med 48 miljoner dollar. Det var med dessa tillgångar som Kreuger kunde köpa utländska banker, kraftstationer, gruvor, rederier, kemiska fabriker, tidningar och aktiemajoriteten i åtskilliga industriföretag.

Han avsåg att en industrikoncern av svenska världsföretag i tändstickor, telefoner, cellulosa, gruvor mm. Tore Fredin som forskat om Kreuger och följt Kreugerkoncernen utveckling anser att Ivar Kreuger mitt i sina internationella operationer kunde han bygga upp den svenska massaindustrin och lade grunden för den svenska energipolitiken som effektuerades efter andra världskriget med utbyggnad av vattenkraften. Fredin anser att Kreugers utvecklingsoptimism bidrog till att förbättra – inte bara aktieägarnas – utan allas välstånd.

Fil dr Sven Olof Arlebäck som skrev boken Kreugerkraschen. Storbankernas verk ? (Wallgårds förlag, år 2000) som jag tidigare recenserat, håller med Nicola Majstrovic om Kreugers stora filantropiska verksamhet och hävdar: det är inte någon tillfällighet att man utomlands kallar Kreuger för mellankrigsperiodens Marschal. Den hjälp som Kreuger bidrog med till olika stater i Europa genom att låna pengar i USA belöper sig till omkring mellan 30 och 50 miljarder dollar. Det är mer pengar än Marschalhjälpen som betydde oerhört mycket för att flera länder – framförallt Tyskland – skulle kunna återhämta hämta sig ekonomiskt efter andra världskriget.

Min egen uppfattning – efter att ha tagit del av Nicola Majstrovis bok på 460 sidor med den digra sammanfattningen kring: Sanningen bakom Kreugerkraschen. Så fälldes en svensk gigant, är den samma som flera forskare och både Fil dr Sven Arlebäck, författaren och Lars- Jonas Ångström i sin bok: Därför mördades Ivar Kreuger (Sellin & Blomquist förlag i samarbete med tidningen Den Svenska Marknaden (1990) kommit fram till: Ivar Kreuger blev mördad och dödsboet plundrades på alla sina tillgångar av svenska och utländska intressen, som senare kunde lägga beslag på alla tillgångar utan att straffas.

Det är heller inte första gången som bankerna och storfinansen skor sig på allmänhetens och företagens intressen, vilket jag själv skrivit om i flera av mina böcker. Motståndarna till Kreuger har kunnat göra det allt för lätt för sig, genom att liera sig med makten, har plundringen kunnat ske utan något direkt motstånd vilket alla rättegångar som följde i Kreugerkraschens spår visar.

Vad tillför då Nicola Majstrovic genom sin bok ? Genom sin unika sammanfattning av vad både motståndare och försvarare anför, med tillhörande bevis för och emot, får läsaren själv bilda sig en uppfattning om vad som är falskt eller sant. Han kompletterar därigenom tidigare forskningsresultat och böcker i samma ämna på ett värdefullt sätt och ger en bra helhetsbild av vad som inträffat.

Vad fakta och dokument i boken visar – enligt min uppfattning – är att de i boken namngivna personer som utan någon som helst behörighet lade beslag på Ivar Kreugers handlingar i Paris och i hans kassaskåp i Stockholm, efter mordet på honom, och sedan med påstådda bevis som snart visade sig inte alls stämde med verkligheten försökte få honom att framstå som en brottsling fast det inte fanns något i hans handlingar som kunde bevisa detta.