EU-kommissionen har den 29 oktober publicerat svaret på sina frågor om EU:s utredning om bankdelning - den s.k. Liikanenrapporten. Svaret finns på kommissionens officiella hemsida tillsammans med de andra svaren från alla de organisationer som nu måste köra om EU och driva igenom bankdelningslagar i varje medlemsland. Svaren ger en intressant bild av bredden på kampanjen för bankdelning och också vilka motståndarna är i olika EU-länder.

Glädjande nog har Bankrättsföreningen, också lämnat in ett svar och uttalat sig kraftfullt för bankdelning, för att skydda företagare och skapa bättre möjligheter till finansiering för dem. Bankrättsföreningen har bildats av de företagare som under svenska bankkrisen 1987 – 1993 fråntogs sina företag när bankerna behövde pengar och sa upp lånen och hotade företagarna med personlig konkurs om de inte lämnade ifrån sig företagen för struntsummor.

Vad som är slående är hur de flesta svaren till EU-kommissionen stöder full bankdelning med skilda ägare liknande den tidigare amerikanska banklagen Glass-Steagall. Alla konsumentorganisationer utom en gör det, liksom alla finansinstitutioner som inte är banker. Det gäller även några banker och många av dem som skickade individuella svar. Motståndet finns helt klart bland de statliga institutionerna som svarat från olika länder, vilka samfällt försöker stoppa bankdelningen. Bakom dem finns också storbankerna som nästan mangrant också går emot det.

EU-kommissionen har med senfärdighet lyckats manövrera bort bankdelningsförslaget. När finske riksbankschefen Erkki Liikanen kom med sin rapport i november förra året, så ökade man istället stödet till bankerna trots deras gigantiska redan spruckna finansbubblor. Man fortsatte med räddningspaketen till olika sydeuropeiska krisländer, vilket bara var ett förtäckt bankstöd som vände tillbaka som skuldbetalningar till de europeiska storbankerna. Europeiska centralbanken (ECB) började helt illegalt skuldsätta sig och därmed medlemsländerna, genom att masstrycka sedlar för att direkt stöda bankerna. I utbyte fick ECB värdepapper av högst tvivelaktigt värde, ofta påhittade enbart för ECB:s skull.

Förutom detta statliga penningflöde över storbankerna har även EU-kommissionen satt Cypernmodellen på plats för att plundra företagen och realekonomin för bankernas skull. Det ingår i EU:s nya bankunion, som kommissionen har pressat fram i stället för bankdelningen. Bankunionen innebär att makten över den ekonomiska politiken centraliseras alldeles enormt. Helt mot EU:s stadga och trots tyska protester har makten över bankrishanteringen tagits ifrån medlemsstaternas gemensamma organ ministerrådet och överförts till den teknokratiskt kontrollerade ECB. Det innebär att Europas bankoligarki kommer att kunna skyddas på bekostnad av medlemsstaternas medborgare, företag och småbanker.

ECB har fått makten kontrollera de stora bankerna, trots att man inte har personal att sköta det och inte kommer att kunna hinna bygga upp kompetensen på flera år. Det borgar för godtycke och för att de banker som har mest inflytande kommer att gynnas av ECB:s chef Mario Draghi som redan är indragen i förvecklingar som satt den stora italienska banken Monte de Paschi i kris. Offret av den ökända urgamla oligarkbanken Monte di Paschi visar att det gäller att inte komma i onåd, eller finnas i ett land som kommit i onåd, hos ECB.

Det är från denna kommande maktkamp med hjälp av EU:s Bankunion man skall förstå Nordeas positionering för att komma på den vinnande sidan genom att Martin Clausen, Nordeas VD, satt sig som ordförande i den Europeiska bankföreningen. Nordea har av engelska centralbanken också tilldelats den högsta utmärkelsen bland banker. Nordea har tillsammans 29 andra banker i hela Världen utnämnts till att vara ett "G-SIFI" (Globalt systemviktigt finansinstitut) som skall räddas före alla andra och allt annat.

Kommissionen försöker således införa hela bankunionen innan EU-valet avbryter möjligheten att få nya bestämmelser på plats nästan hela nästa år 2014. Genom att förhala förslagen från Liikanenrapporten, och bl.a. skicka ut den på en extra remissomgång, finns nu inte tid att inom EU lägga fram och behandla någon bankdelning före pausen nästa år.

Bankdelningslagar kommer därför att behöva införas i varje medlemsland för sig, som med hjälp av sina folkvalda måste återta sina länders demokratiska kontroll över den ekonomiska politiken. Vad man med EU-kommissionens extra remissomgång fått fram, är ett panorama över stödet och motståndet för bankdelningen i hela Europa för att driva denna kamp vidare.

I sin sammanfattning av alla remissvaren tvingas även EU-kommissionen att konstatera att det finns ett klart alternativ för bankdelning gentemot storbankernas och de nuvarande statliga myndigheternas hållning. Man skriver: "Medan konsumenter i överväldigande grad är för förslaget att ändra organisationsstrukturerna och banker i övervägande grad är emot, så har besvarandet av de många detaljerade alternativen visat på ett brett spektrum av åsikter. Självklart framträder med denna klyfta mellan banker och konsumenter gällande myndigheternas reglering, några dominerande valmöjligheter för särskilt det slutgiltiga förslaget."

Här finns remissvaret från Bankrättsföreningen:

http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2013/banking-structural-reform/docs/contributions/non-registered-organisations/association-for-bank-customer-rights-sweden_en.pdf

Mats Lönnerblad

Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund