|
[Hemsida] [Skicka vykort] Deflation hotar Europa Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 20 jan. 2014 Många länders centralbanker kommer snart att få samma dilemma som den svenska Riksbanken, eftersom låga räntor driver upp priserna på tillgångar. I Sverige gäller detta framförallt den svenska fastighetsmarknaden som är klart övervärderad. Det är detta som skapar tillgångsbubblor, när priset på bostadsrätter, fastigheter och villor, rusar trots en alltför långsam utveckling på arbetsmarknaden. I Sverige beror denna dåliga utveckling på hur man behandlade de svenska företagen under den förra stora svenska bankkrisen, när 400.000 personer kastades ut i permanent arbetslöshet. En siffra som fortfarande kvarstår eftersom inga svenska regeringar kunnat ersätta de förlorade svenska företagen med nya livskraftiga företag. Anden i flaskan och det lurade trollet. Så beskriver Internationella valutafonden (IMF) Christine Lagarde inflationen och deflationen. Den första har tvingats tillbaka, men den andra hotar att bromsa återhämtningen, anser hon. Deflation vore en katastrof för återhämtningen, varnar den förre franske finansministern Christine Lagarde för med anledning av att prisökningarna ligger under centralbankernas inflationsmål i flera länder. Det skapas fortfarande alldeles för få jobb i Europa, och det är bara företagen som kan skapa varaktiga och lönsamma jobb. Medan Europas regeringar fortsätter att tära på ekonomin – genom att ensidigt gynna bankerna – på allmänhetens och företagens bekostnad.Enligt en artikel i Svenska Dagbladet näringsliv av Karin Henriksson (SvD 2014-01-17) som citerar Christine Lagarde behövs det 200 miljoner nya jobb i Europa för att klara sysselsättningen. Hon varnar för de ökade klyftorna i världen. I USA, påpekar Lagarde att 95 procent av tillväxten gått till en procent i toppen. I Europa råder fortfarande stora obalanser , enligt hennes analys. Många tror att euron överlever denna globala bankkris, men den ekonomiska nedgången i större delen av euroområdet fortsätter, Den svaga tillväxt som nu väntas råder inte bot på stigande statskulder och den skyhöga arbetslösheten inom Europas gränser. Om euroländerna inte lyckas prioritera näringslivet – framför den offentliga sektorn – kan det betyda att eurosamarbetet skakas om rejält. Men det verkliga hotet ligger längre fram, vid nästa globala bankkris.Om euroländerna inte lyckas lösa dagens stora problem med de spekulativa bankerna, klarar de inte av att möta ännu fler svårigheter. Europa har ännu inte förstått att en bankdelning vore den bästa lösningen, för att få bukt med bankernas stora underskott, där staterna hela tiden får gå in ekonomiskt och rädda bankerna på allmänhetens och företagens bekostnad. Vad vi har i dag är en global bankkris, en statsskuldskris, en tillväxt – och en konkurrenskraftskris, där Europa förlorar mot andra delar av världen. Utöver detta måste man också poängtera att vi har en arbetslöshetskris på grund av att bankerna tillåts lägga beslag på en del av företagens likviditet när de själva befinner sig i kris.I Europa har produktiviteten ökat allt långsammare sedan 1970 –talet då man i Sverige genom de s k löntagarfonderna, ville socialisera hela det svenska näringslivet, medan övriga Europa prioriterade offentliga utgifter i stället för företagsamheten. Sådant straffar sig genom att företagens förtroende för de socialistiska regeringarna har minskat drastiskt.För att komma ur den globala bankkrisen behövs det gemensamma tag där man kräver att bankerna i stället för att bara prioritera sina egna aktieägare tar ett gemensamt ansvar för företagsamheten. Om Europa skall kunna komma tillbaka ekonomiskt behövs en mer skatteväntlig politik – lagändringar som skyddar företagen mot bankerna när det är kris – sänkta sociala kostnader för företagen, minskade arbetsgivareavgifter och sänkt moms. Momssatserna i Sverige är bland de högsta i världen och gynnar inte framåtsträvande företag.För att få en trygg och stabil banksektor, i Sverige och inom övriga EU, som stödjer tillväxt och välfärd, krävs tydliga spelregler som skyddar företagen från bankernas agerande, när de själva befinner sig i kris. De överraskande och motstridiga besked från EU-kommissionen, Internationella Valutafonden (IMF), regeringar och myndigheter om framtida nödvändiga regelkrav för att skydda allmänheten och företagen mot banker i kris, skapar osäkerhet hos såväl banker som bankkunder. Mats Lönnerblad Ordförande i Bankrättsföreningen och
|
| Bankrättsföreningen |
|
Hemsida |