I samband med besluten om införandet av en Bankunion för euroländerna har EU nu bestämt sig för att införa Cypernmodellen för bankkrishantering i alla EU:s medlemsländer. Det skall således bli fritt fram att beslagta större bankkonton, från både allmänheten och  företagarna, för att täcka spekulationsförluster i krisbanker, samtidigt som spekulationen i bankerna tillåts fortsätta. Det var detta som hände på Cypern i mars 2013, så att massor med företag tvingades stänga och avskeda sina anställda.

För euroländerna innebär Bankunionen den största maktförskjutningen till Bryssel sedan euron infördes, skrev Adelina Marini på webbsidan euroinsider.eu, när beslutet kom före jul i samband med EU-toppmötet den 20 december 2013. Den blockerar dessutom möjligheten för enskilda länder att införa någon bankdelning.

Instängsling (från engelskans: ringfencing) av bankverksamheter i skilda avdelningar inom samma bankholdingbolag "skapar hinder för utövandet av de grundläggande friheterna och stör konkurrensen i den interna marknaden" står det i det denna dag beslutade dokumentet för Bankunionen.

EU har haft en utredning som diskuterat en full genomförd bankdelning liknande den amerikanska lagen Glass-Steagall, men tyvärr landade i stället förslaget i den ofullgångna brittiska fuskbankdelningen av att i vissa spekulationsbanker "stängsla in" den traditionella affärsbankverksamheten i en avdelning separerad från den resterande bankens spekulationsverksamhet.

EU-utredningen som lade fram det förslaget var den finske riksbankschefen Erkki Liikanens högnivågrupp som blev klar redan i oktober 2012. Nu har EU-kommissionen i stället pressat fram den Bankunion som föreslagits av Internationella regleringsbankens arbetsgrupp (BIS/FSB), som blockerar all bankdelning för att den skulle "störa konkurrensen".

EU-kommissionären Michel Barnier, som ansvarar för bankregleringen, kanske lägger ett förslag som uppföljning på Liikanenrapporten under våren, men detta kommer inte att kunna beslutas ens i år på grund av EU-valet. Den av storbankerna dikterade Bankunionen har däremot drivits fram med rekordfart och är nu färdigförhandlat så att det kan beslutas av EU:s finansministrar och Europaparlamentet under våren före uppehållet för EU-valet. Därefter skall direktivet godkännas i medlemsländernas parlament och börja gälla 1 januari 2015.

Denna kupp kommer att konsolidera den bankdiktatur som i praktiken redan dominerar EU, som pumpar ut gigantiska räddningspaket antingen direkt till bankerna eller till krisländer för att de skall betala "skulder" till bankerna. Den tyske europaparlamentarikern Wolf Klinz uppgav den 11.12.2013 i den statliga radion DLF att summan som de europeiska skattebetalarna hittills i finanskrisen lagt ut för hjälpa krisbanker sammanlagt uppgår till 1615 miljarder euro. Samtidigt har ungdomar och andra hållits i rekordarbetslöshet och en dödlig åtstramning genomdrivits i EU:s krisländer.

Den som sköter bankkrishanteringen för ett land, har i praktiken makten att fördela de tillgångar banker förfogar över och dessutom även deras kunders. Det var det som hände i Sverige under den förra stora bankkrisen (1987 -1993). Varje bank har uppgörelser med företag genom lån och värderingar, som är avgörande för företagens existens. Den som har makten att sköta bankkrishantering beslutar om värderingarna på banklån och kan därför förändra den ekonomiska ställningen för banker men också i de företag bankerna beskyddar.

Den procedur EU nu reglerat börjar med beslutet om vilken bank som skall förklaras vara i kris. Därefter kan en av flera möjligheter väljas: Banken kan säljas eller rekonstrueras med ny ledning, bankens tillgångar kan överföras till särskilda broinstitutioner (typ Securum eller Retriva under den svenska bankkrisen (1987- 1993), tillgångarna kan sedan säljas vidare eller så kan Cypernmodellen användas, dvs. att bankens skulder till långivare eller insättare skrivs ned eller görs om till (oftast värdelösa) aktier i krisbanken. Banken kan dessutom tillföras räddningspaket från en bankkrisfond eller från staten.

Procedurerna regleras i ett speciellt krishanteringsdirektiv (Bank Recovery and Resolution Directive - BRRD) som slutförhandlades inför EU-toppmötet före jul. Det som hände är mycket känsligt efter det som hände med företagen och andra insättare på Cypern, som förlorade 47.5 procent av allt de hade på sina bankkonton utöver 100.000 euro.

EU-parlamentet med dess förhandlare Gunnar Hökmark respektive EU-kommissionens Michel Barnier i spetsen har högtidligt lovat att detta nya dokument innehåller särskilt skydd för "bankkonton för privatpersoner, mikro, små och medelstora företag". Det är på intet sätt automatiskt enligt texten, utan bara något som krishanteringsmyndigheten kan besluta "under extraordinära omständigheter" "om det hotar att få omfattande spridningseffekter så att det stör finansmarknaderna på ett sätt som hotar skapa en allvarlig störning för ekonomin i en medlemsstat eller EU". Denna skyddsklausul gäller i första hand värdepapper som är systemviktiga för finanssystemet, men nu kan även företagens insättningar hänföras dit om de hotar finanssystemet.

Företagarnas insättningar kan alltså sättas före bankens långivare utan säkerheter i hackordningen, men är fortfarande sämre placerade än alla stora långivare med säkerheter och dessutom sämre än massor med derivat, de mest spekulativa transaktionerna i banken. Alla lån med säkerheter och alla derivat kopplade till dem skall ha ut sina pengar innan företagen ser röken av sina pengar enligt Artiklarna 38(2) och 68(2) . Dessutom skall bankens alla skulder som skall betalas inom sju dagar också ha sina pengar före insättarna, och det är många i en finansvärld där långsiktiga investeringar är till eftermiddagen.

I utkastet till BRRD, som svenska riksdagsmajoriteten godkände hösten 2012, föreslogs rakt av att alla derivat var så systemviktiga att de skulle kunna skyddas före insättarna i Artikel 38 (3-4). Detta är lite nedtonat men i praktiken är Cypernmodellen fortfarande kvar som förut och gigantiska "systemviktiga" betalningar för derivatförluster prioriterade före företagarnas insättningar.