Hur det kommer att gå för bankerna i Europa är fortfarande ett stort frågetecken, eftersom den bankkrishantering enligt BRRD skall hanteras av en gemensam rishanteringsmekanism (Single Resolution Mechanism - SRM) och inte av nationella krishanteringsmyndigheter, som i övriga EU-stater, inklusive Sverige.

I Euroländernas SRM kommer det inte finnas något inflytande från någon vald nationell regering som det tidigare har det talades om. SRM skall skötas av en liten styrelse med fem icke valda tjänstemän och tjänstemän från de berörda ländernas nationella bankkris-hanteringsmyndigheter. De skall lägga sina förslag till EU-kommissionen på hur banker och deras kunder skall stuvas om och om insättarnas pengar skall beslagtas.

Endast om EU-kommissionen är oenig med SRM-styrelsens förslag skall regeringar kontaktas för att hjälpa EU-kommissionen att blockera förslagen. Men eftersom EU-kommissionen finns representerad i SRM-styrelsen är det föga sannolikt att det kommer att bli någon oenighet, och därmed något inflytande från medlemsländernas folkvalda överhuvudtaget.

SRM-styrelsen kommer också ha tillgång till en gemensam krishanteringsfond (Single Resolution Fund - SRF). Den kommer att vara pytteliten (70 miljarder euro år 2025 när den är påfylld) jämfört med dåliga lån i EU-bankerna på tusentals miljarder (1.200 miljarder euro enligt SvD 19.12 -13). Eftersom SRF-fonden kan låna och det är medlemsstaterna som garanterar den, så är det i själva verket statsbudgetarna som kommer att betala bankkriserna även i fortsättningen, fast nu också bankernas insättare.

SRM kommer att utgöra den centrala myndigheten i Bankunionen tillsammans med den gemensamma bankinspektionen (Single Supervision Mechanism -SSM), som redan är beslutat och upprättad. SSM har mycket makt bara genom de stresstester av banker som man nu genomför, eftersom man kan bestämma över värderingar av värdepapper i banker och hela banksektorer och därmed sätta dem i kris och överlämna dem till SRM.

När nu euroländerna inte kan skydda sina banker kommer hela omstruktureringen av banker i kris och deras företagskunder skötas utan insyn av några folkvalda. Det kommer att genomföras enligt de EU-riktlinjer som utformats av de internationella storbankerna genom Internationella regleringsbankens arbetsgrupp (BIS/FSB). Den nya chefen Danièle Nouy för SSM kommer mycket riktigt just från BIS. Bankunionen innebär därför fritt fram för en diktatorisk plundring av ländernas banker och näringsliv.

Bankunionen för euroländerna kommer att styra även länder som Sverige utanför eurozonen. Alla svenska storbanker har dotterbolag i euroländer och kommer därför vid kriser hanteras i samordning med eurozonens SSM/SRM. Även om banken har säte i Sverige, har den europeiska bankmyndigheten (EBA) avgörandet vid en konflikt mellan Riksgälden och SSM/SRM. För alla andra banker kommer Sverige vara bundet till den krishanteringsprocedur (BRRD) som är gemensam med eurozonen.

Bankunionen riskerar därför att bli bankdiktatur. De samlade EU-lagarna om Bankunionen och bankkrishanteringen är de mest komplicerade texterna EU nånsin försökt införa. De innebär samtidigt att EU-byråkrater styrda av storbankernas finansinstitution BIS får rätt att stuva om i bankväsende och näringsliv i alla EU-länder.

Sveriges banker och deras kunder kommer inte ha en chans att försvara sina tillgångar, om landet sätts i kris med några bett från internationella storspekulanter, t.ex. i den äventyrliga internationella finansieringen av den svenska bostadsupplåningen.

Bankfamiljen Wallenberg och Nordeas Björn Wahlroos driver på Bankunionen med högsta svansföring för att undvika bankdelningen och använda finanskrisen för att ta för sig från konkurrenterna. Men även de kan hamna i onåd och, i stället för att vara vargar, bli villebråd i den internationella huggsexan om olika länders tillgångar. Hur kan de tro att de för evigt har bättre överlevnadschanser än den italienska storbanken Monte di Paschi di Siena, med oligarkiska förbindelser sedan den grundades på 1400-talet, som nu blivit villebråd?

För att skydda landets näringsliv från en vargflock av internationella storbanker med så mycket makt att de kan diktera EU:s banklagar, behöver alla aktörer i svenska näringslivet, från Wallenbergs storbolag till småföretag och vanliga löntagare, återinföra bankdelningen som nu har förbjudits i EU. Med Bankunionen är EU:s bankdiktatur oåterkallerlig, Det går alltså inte att vara med i EU, om näringslivet skall skyddas från framtida bankkriser.

Hur stoppa detta monster? Bankunionen inkräktar så mycket på grundlagsskyddade nationella rättigheter, att den kräver fördragsändringar som måste godkännas av varje medlemsland i eurozonen. Eftersom Bankunionen inte gäller hela EU handlar det om ett mellanstatligt fördrag och inte någon ändring av EU:s "grundlag" Lissabonfördraget. Bankunionen kan blockeras om några få medlemsländer röstar nej till den och då faller också bankrishanteringsdirektivet (BRRD) för hela EU. Motståndare till Bankunionen i euro-länderna måste därför uppmuntras att rösta nej.

För Sverige finns det bara en möjlighet och det är att genast genomdriva bankdelningen i strid med EU:s politik. Bara om bankerna är delade så att spekulationen är separerad från bankkontona i olika ägarbolag, så kan insättarnas pengar förhindras att gå till att täcka spekulationsförluster. De förslag som nu ligger på agendan riskerar att bli en katastrof för både allmänheten och företagen.