Ytterligare en motion om bankdelning lagts fram i isländska Alltinget.

Det var den förre Alltingsledamoten i det VänsterGröna partiet Álfheiður Ingadóttir, som åter var initiativtagare. Hennes tidigare motioner för bankdelning enligt den amerikanska lagen Glass-Steagall har funnit ett brett stöd i Alltingets utskott för näringslivsfrågor, men genom olika förhalningar har de aldrig kommit fram till slutlig omröstning i hela Alltinget.

Motionen kunde läggas fram av Álfheiður Ingadóttir personligen, trots att hon sedan valet 2013 inte är ledamot av Alltinget längre, eftersom hon deltog som ersättare under två veckor i Alltingets arbete. Så här löd rubriken och sammanfattningen:

"Förslag till Alltingsbeslut om åtskiljande av affärsbankverksamheter från investeringsbankverksamheter"

"Alltinget hemställer att ministern för finans och ekonomi lägger fram en proposition som säkerställer åtskiljandet av affärsbankverksamheter från investeringsbankverksamheter, i syfte att minimera riskerna för landets ekonomi härrörande från bankverksamheter och att minska risken för finanseilla förluster för staten orsakade av bankkriser. Propositionen skall läggas fram för Alltinget under den 145:e lagstiftande sessionen."

Bakgrunden till motionen presenteras på tre sidor som inte är översatta här.

Motionen fick ett brett stöd av Álfheiður Ingadóttir, Ögmundur Jónasson, Helgi Hjörvar, Birgitta Jónsdóttir, Óttarr Proppé, Sigríður Ingibjörg Ingadóttir, Helgi Hrafn Gunnarsson, Lilja Rafney Magnúsdóttir, Jón Þór Ólafsson och Bjarkey Olsen Gunnarsdóttir. Dessa 10 ledamöter är från fyra olika partier, alla utom de två regeringspartierna Centerpartiet och Självständighetespartiet. Tidigare har regeringspartiernas ledamöter i utskottet eller i de första debattrundorna ställt sig bakom motionen, men finansministern (från Självständighetspartiet) Bjarne Benediktsson är mycket emot bankdelning, som ofta är fallet med dem som sitter vid makten. Regeringen har majoritet i Alltinget med 38 ledamöter av 63, men med tanke på det breda stödet för motionen tidigare, inklusive från regeringspartierna, har den möjlighet att samla en majoritet när den väl kommer till omröstning i hela Alltinget.

2. Riksdagsmotion för Bankdelningslag i Sverige

En livsviktig motion om införandet av en bankdelningslag lades fram den 27 oktober av sex vänsterpartister i Riksdagen med vice ordförande Ulla Andersson som första namn. Hela Västvärlden befinner nära en oundviklig finanskrasch som är på väg att sopa bort hela finanssystemet. Även bankerna vet att det inte går att rädda det. Man måste välja ut vad som skall räddas. Problemet är bara att bankirerna väljer bort människor, viktiga samhällsfunktioner, realekonomi, konkurrenter osv.

Det är endast med en bankdelningslag som nationen kan skydda det egentligen är viktigast, nämligen det som är avgörande för mänsklighetens fortsatta existens, människorna och den fysiska produktionen.

Bankdelning innebär att statens garanti begränsas från att garantera hela finanssystemet. Bara det som är nödvändigt skall garanteras. Staten måste skydda bankkonton, betalningssystem liksom fakturor/skulder som har att göra med med löner, handel och produktion, dvs affärsbankverksamheten. Det man först och främst väljer bort att ge statligt skydd till är dem som spekulerat med derivataffärerna och annan värdepappershandel. De får ta sina egna förluster. De förlusterna skall privatiseras. På så sätt kan samhället undgå att ta över de gigantiska skuldbergen från dagens finanssystem och ha kvar något värde på nationens pengar.

Den viktiga motionen till riksdagen förmedlar inte denna dramatik, men är tillräckligt tydlig och klargörande för att göra det jobb som krävs: Att sätta igång processen att dela bankerna. I och med att motionen är framlagd finns denna politik redan till hands om finanskrisen blir akut långt innan förslaget blivit lag. Den finns nu som ett alternativ att mitt i krisens akuta skede bestämma att begränsa statens räddningspaket till bankerna vilket kan göra att Sverige kan överleva nästa fas i finanskrisen.

Läs därför motionens lite försiktiga men viktiga formuleringar här nedan:

2014/15:83 om Bankdelningslag av Ulla Andersson m.fl. (V)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör tillsätta en parlamentarisk utredning i syfte att ta fram ett lagförslag som separerar traditionell bankverksamhet från s.k. investmentverksamhet.

Motivering

I de flesta länder (för att inte säga alla) finns en implicit garanti från statens sida att man inte kommer att låta stora finansiella institut gå i konkurs. Denna försäkran är en förklaring till varför vissa bolag kunnat växa sig så stora att de blivit "too big to fail", samt utgör den bärande bjälken i en incitamentsstruktur bland de stora finansiella företagen som var en av huvudorsakerna till finanskrisen.

Implicita eller uttalade statliga garantier innebär en kraftig subvention av storbankernas upplåningskostnader. Garantierna innebär också att det inte finns någon större anledning för storbankernas kreditgivare att ta reda på bankernas finansiella situation. Riksbanken har försökt uppskatta värdet på den svenska implicita garantin. Deras bedömning är att den i genomsnitt har uppgått till 30 miljarder kronor per år för de fyra storbankerna under tidsperioden 2002-2010.[1] Detta motsvarar drygt hälften av storbankernas sammanlagda vinster före skatt under samma tidsperiod. Motsvarande studier i andra länder har kommit fram till liknande resultat.[2]

I finanskrisens kölvatten har en rad olika utredningar tillsatts. En brittisk bankutredning visade bl.a. att när den brittiska staten gav olika former av stöd till bankerna under finanskrisen visade det sig vara svårt att separera traditionell samhällsviktig verksamhet från investmentverksamhet. Detta innebar att hela banker fick räddas, även de delar som inte ansågs samhällsviktiga, vilket blev mycket kostsamt. Bland annat mot denna bakgrund föreslog utredningen en slags separation (ringfencing) av bankernas verksamhet i dels traditionell bankverksamhet, dels investmentverksamhet. Den brittiska regeringen har nu börjat implementera dessa förslag. Utredningen uppskattar att så mycket som fyra till fem sjättedelar av de brittiska bankernas sammanlagda balansomslutning härrör från det som definieras som "investmentverksamhet", vilket motsvarar 40-50 biljoner kronor. Det finns i dagsläget inga beräkningar över storlekarna på investmentdelarna i de svenska bankerna. Dessa är förmodligen lägre jämfört med vad som är fallet i Storbritannien. Men med tanke på hur stor den svenska banksektorn är i förhållande till BNP så är det troligt att även de svenska bankernas investmentverksamhet är betydande.

Ett annat skäl till att en bankdelningslag borde införas har sin grund i den ovan nämnda implicita bankgarantin. Den implicita bankgarantin innebär en kraftig subvention av storbankernas verksamhet. Garantin i sin nuvarande utformning blir helt absurd i och med att bankerna kan använda subventionen till att spekulera med egna pengar i olika finansiella instrument. Det är inte helt enkelt att förstå varför staten ska subventionera privata företags finansiella spekulation. Och sedan dessutom gå in och rädda företagen om de riskerar att gå i konkurs som ett resultat av denna spekulation. Endast bankernas traditionella verksamhet ska omfattas av den implicita garantin.

En lag om bankdelning bör också införas för att minska risken för intressekonflikter. Bankernas nuvarande affärsmodeller där de dels placerar pengar för kundernas räkning, dels handlar för egen räkning kan leda till betydande intressekonflikter. Bankerna kan dra nytta av privatpersoners insättningar, som delvis är försäkrade genom den statliga insättningsgarantin, för att ägna sig åt mycket stora och riskabla finansiella spekulationer. Detta leder till betydande intressekonflikter och bidrar till att öka instabiliteten i det finansiella systemet.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan bör regeringen skyndsamt tillsätta en parlamentarisk utredning i syfte att utarbeta ett lagförslag som separerar traditionell bankverksamhet från s.k. investmentverksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna anser Vänsterpartiet i sin välgrundade motion.