För 22 år sedan slog Sverige världsrekord i styrränta med 500 procent. 2014-10-29 sattes det motsatta rekordet när den svenska räntan sänktes till noll procent. Sverige räntehöjning skedde under den "hemmagjorda" svenska bankkrisen 1987 - 1993 när Riksbanken höjde räntan för att försvara kronkursen.

I slutet av augusti 1992 höjde Riksbanken räntan i två steg från 12 till 13 procent. Nästa steg var 16 procent. Den 8 september 1992 drogs marginalräntan upp till 24 procent och nästa dag till 75 procent. Det skedde i flera olika steg. I stället för 75 procents ränta den 9 september beslutade Riksbanken att höja till 500 procents marginalränta den 16 september 1992..

Ett misslyckande skall kallas för ett misslyckande. Så kan man sammanfatta det havererade kronoförsvaret hösten 1992. Under 3 turbulenta månader hade regering och riksdag gjort sitt bästa för att försvara den fasta växelkursen.

De flesta fastighetsägare och företagare, som lyckades rädda sina företag under den förra krisen, har i dag förmodligen fortfarande en levande bild av räntechocken hösten 1992 och hur de fick kämpa för att kunna driva sina företag vidare. Alla de företagare som gick under - som jag tidigare skrivit om i mina böcker - är det inte någon som längre bryr sig om på ansvarig nivå.

Bakgrunden till krisen var 1980-talets avreglering, bankernas utlåningsfest, bostadsbubblan och den följande bankkrisen då den svenska kronan var kopplad med fast växelkurs till den europeiska valutaenheten Ecu. Tanken bakom den extrema räntehöjningen var att räntan skulle göra valutaspekulation olönsam. Det fungerade inte. Den 19 september släpptes till slut den fasta växelkursen och kronan blev flytande, trots massiva stödköp och räntechock.

Precis som tidigare visar sig Riksbankens ekonomiska prognoser felaktiga skriver Peter Wolodarski som numera upphöjts till chefredaktör i Dagens Nyheter (DN 2014-02-11) i sin söndagskrönika där han menar att Riksbanken har noll rätt för sin ekonomiska politik under den senaste åren. Det stämmer ganska väl när det gäller den räntepolitik som Bengt Dennis bedrev under den ännu större svenska krisen i början av nittiotalet.

Wolodarski menar att problemen i Riksbanken uppstod sommaren 2010 när delar av Riksbanken ledning - på tvärs mot världens dominerande centralbanker - trodde att den nuvarande finanskrisen var på väg att ebba ut och inledde en serie räntehöjningar, trots att det samtidigt uppenbarade sig vara en stor finanskris under uppsegling i Grekland. Gång på gång visade sig Riksbankens ekonomiska prognoser vara felaktiga. I stället körde Riksbanken på som under det svenska kronförsvaret 1992. När kartan inte stämmer med verkligheten behåller man bara kartan och börjar tala om en annan verklighet, anser Wolodarski.

Att Riksbanken nu tar bort räntan är i praktiken lika desperat som när den checkhöjdes till 500 procent för 22 år sedan. Det lyfter bara fastigheter och den svenska bobubblan till nya höjder, men konsumentindex rår Stefan Ingves inte på.

Vad Sverige nu upplever är noll ränta, noll inflation och noll tillväxt. Tillväxten dämpades redan under den förra krisen, när bankerna sade upp företagens krediter på löpande band och beslagtog deras tillgångar efter eget gottfinnande. Vad vare sig våra politiker eller regeringen fortfarande inte lärt sig av denna läxa är att det inte går att misshandla företagen på det vis som skett tidigare och som fortfarande sker, utan att det blir några ekonomiska påföljder för landet Sverige..

Men denna gång befinner sig Sverige i gott sällskap. Över 3.500 miljarder dollar - motsvarande 26.000 miljarder kronor, har Federal Reserve tvingats stötta USA:s ekonomi med under den nuvarande krisen - som fortfarande inte är över - om nu någon tror det.

Federal Reserve har bland annat köpt stats - och bostadsobligationer av bankerna som därmed tillförts kapital. Den förre Fed-chefen Ben Bernanke har med rätta kritiserats för att han lät centralbanken agera akut krishanterare 2008.

Vilka är då förlorare på den svenska nollräntan ? Det är framför allt sparare som känner sig tvingade att ösa in kapital på bankernas sparkonton. Den svenska kronan reagerade också på Riksbankens beslut att falla, vilket är trist för de svenskar som planerar en utlandsresa. Det finns också goda skäl att inte belåna för hårt. Stormarna på finansmarknaderna blåser ofta upp snabbt och utan förvarning.

Den svenska utmaningen nu är att hela eurområdet befinner sig i kris. Sverige måste då hålla en låg räntenivå i linje med den i EMU. Nu vill Riksbanken signalera allvar. Men Stefan Ingves menar allvar, på samma sätt som Bengt Dennis gjorde när han chockhöjde räntan under den förra krisen. Aldrig tidigare i modern tid har Riksbankens viktigaste styrränta satts till noll, och Riksbanken räknar med att nollräntan finns kvar till 2016. Men om detta stämmer med verkligheten är det ingen som vet.