Men de kan genom kloka beslut skapa förutsättningar som leder till ett rikare, rättvisare och bättre samhälle. Historiskt sätt är Sverige rena skolexemplet på det, skriver Christian Dahlgren, ledarskribent på Östgöta Correspondenten i ett förord till Stefan Fölsters bok: Reformmanisfest för visionärer, Samhällsförlaget, 2014.

Stefan Fölster är adjungerad professor i nationalekonomi vid Kungliga Tekniska Högstkolan i Stockholm ( KTH) och chef för Reforminstitutet, en tankesmedja som analyserar innovativa reformer från anda länder som kan vara intresse för Sverige.

Under 1800-talet första decennier var Sverige ett efterblivet U-land, genomsyrat av fattigdom och avgrundsdjupa klyftor, rigida regler som hämmade ekonomi och framåtskridande, och ett tankeklimat som i mycket präglades av förlusten av Finland och den forna stormaktställningen i Östersjöområdet. För åtskilliga svenskar syntes tillvaron så hopplös att de lämnade gård och grund för att våghalsigt söka sig en ljusare framtid på andra sidan Atlanten, skriver Dahlgren.

Hur Sverige lyckades ta sig ur sitt depressiva tillstånd visade sig först i slutet av 1800-talet. Det var då landet började sjuda av innovationsanda och dynamik. Sverige lyfte sig bokstavligen i håret när entreprenörer, uppfinnare och företagare fick chansen att visa vad de gick för. Mellan åren 1870- 1914 lades grunden till en tidigare oanad välståndsutveckling som radikalt stöpte om vårt land, från ett miserabelt reaktionärt bondesamhälle till en toppmodern industri och välfärdsnation.

Fram till 1970 gick tillväxten mer eller mindre spikrakt uppåt. Hur gick det till? Det var inga mirakel, inget underverk, som plötsligt bara inträffade. Det var resultatet av den liberala reformagenda som mer än någon annat personifierades av Johan August Grepenstedt. Han satt i regeringen 1848- 1866 (varav de sista 10 åren som finansminister) och bars av visionen att - för att låna ett uttryck av diktaren Gunnar Björling - "allt kan vara tusenannorlunda".

I dag står Sverige närmast handlingsförlamat i en rad stora samhällsutmaningar. Bostäder. sjukvård, skolan och inte minst en dramatisk omvälvning på arbetsmarknaden, när alltfler jobb kan ersättas av dator- och robotsystem, är några av de utmaningar som borde kräva stora och långsiktiga reformer.

Sedan 2010 har emellertid ingenting hänt. I stället har de stora partierna fastnad i "trianguleringens tragedi" (enligt Fölster) - att räddhågset snegla på vad mittenväljarna tycker i dag. i stället för att diskutera vad Sverige behöver för framtiden. Det är en farlig väg som kan leda till stagnation.

Vad vill då Stefan Fölster med sin bok? För att ta reda på detta anmälde jag mig till hans föredrag - som han höll i detta ämne - samtidigt på Stockholm Norra och Stockholm Östra Rotaryklubb, inför en stor och förväntansfull publik (2014-11-17.)

Stefan Fölster anser att Sveriges innovationspolitik - av i dag - helt saknar kartläggning av var och vilka miljöer viktiga innovationer uppstår. Han pekar också på att stöd från samhället ges på lösa grunder till akademin och en mängd organisationer som skall hjälpa andra med innovation.

Vad våra politiker inte verkat ha förstått är att svensk arbetsmarknad står inför en dramatisk omvälvning. En av orsakerna är att en våg av dator - och robotsystem som ersätter många jobb som bara människor kunnat utföra tidigare. Denna nya våg av ny teknik kan få stora konsekvenser, men det svenska samhället förefaller dåligt förberett.

Att göra arbete till den främsta skattebasen håller inte heller i framtiden, anser Fölster. Inriktningen bör i stället vara att flytta skatter på arbete till konsumtion. Därutöver satsas stora summor på olika företagsstöd som ofta verkar konserverande. Han menar att vi i stället borde satsa på att identifiera stora utmaningar, ge priser och stöd till miljöer som bevisligen lyckas med viktiga innovationer, och skär i regelverken som idag bromsar innovatörer. Hans råd är att istället följa Världsbankens rekommendationer om vad som bör göras för att förbättra företagsklimatet i Sverige.

Min egen uppfattning är att vi måste satsa på att få tillväxt i våra företag. Vi måste bli bättre på att hjälpa och stödja de innovatörer som vill ta en idé till en färdig produkt, i stället för det krångliga regelverk som hindrar företagare att utvecklas i vårt land.

Upplevda orättvisor utlöser ofta krav på högre skatter och mer bidrag, oavsett om det kommer från franska intellektuella som Thomas Piketty eller svenska socialdemokrater på första maj-tåg. Motsidan anför i stället lägre skatte som ger bättre tillväxt för de fattiga.

Många regeländringar behövs för att göra det lättare att starta och driva företag i Sverige, få tag i kapital, investera och anställa. Inte minst handlar det om att sluta diskriminera nya företagare. När en vanlig privatperson vill investera i ett nytt företag måste vi göra det med beskattade pengar. När ett företag som redan har pengar investerar i en ny affärsidé kan det oftast göras med obeskattade pengar. Därtill får befintliga företag tiotals miljarder varje år i olika företagsstöd.

Ersätt företagsstöd med rättsvisa villkor för nya företagsgrundare i stället! Ett politiskt system som inte arbetar för ständig förbättring är dömt att stagnera. Det var därför Alliansen förlorade valet år 2014. Mot den bakgrunden har vi just förlorat 8 viktiga år - som skulle ha inneburit politiska och ekonomiska reformer - för att kunna skapa en bättre grogrund för innovatörer och företagsledare att verka i vårt land.

Mats Lönnerblad