Förr eller senare blir säljarna fler än köparna. Förr eller senare förbyts girighet till rädsla. Det är en av finanshistoriens eviga sanningar som Niall Fergusson skriver om i sin bok: I pengarnas tid (Albert Bonniers förlag 2009)

Heinrich Heine, ser filosofiskt på samma sak, vad som händer inom den ekonomiska sfären. Han utvecklar hur finansvärlden hela tiden förändras. Hur de gamla sanningarna inte längre gäller. Hur de gamla makthavarna byts ut mot nya.

Heine beskriver hur den gamla aristokratin försvinner - och ersätts med en ny. I Frankrike var det Robespierre som hade halshuggit dess kvarlevor. Det skedde under den blodiga franska revolutionen, Richelieu hade krossat dess makt och nu var det Rothschilds tur att förse Europa med en ny social elit.

Mannen som lade grunden till Rothschilds enorma förmögenhet var Nathan Mayer Rotschild. Det var han som var grundare av Londonkontoret för det som under huvuddelen av 1800 - talet skulle bli världens största bank, Det var obligationsmarknaden som gjorde familjen Rotschild rik.

Familjen Rothschild blev tillräckligt rika för att bygga 41 herresäten över hela Europa och samtidigt lyfta systemet med statsobligationer till en överlägsen makthöjd och förse pengar med de privilegier som tidigare följt av land. Därmed hade familjen skapat en ny aristokrati som bygger på det minst stabila av alla ämnen: På pengar; som är mer flytande än vatten och flyktigare än luften.

I dag är det börsen som styr marknaden på flera sätt. När börsens aktier rusar uppåt i pris, vilket händer ofta och många gånger helt oförutsett. Ofta genom dramatiska politiska beslut. Som i Sverige 1985, när regeringen släppte bankerna fria, och utlåningen i Sverige formligen exploderade, vilket innebar det största ekonomiska bakslag i Sveriges historia. Det var då som de svenska investerarna greps av någon sorts kollektiv eufori: det som Federal Reserves förre ordförande Alan Greenspan kallade för; "irrationell omåttlighet"

Federal Reserve har lärt av läxan hur man styr bankerna genom själva varit med och förstora en kris. Det skedde genom att tvinga bankerna att dra ner på utestående krediter 1930 - 31, på samma sätt som i Sverige, när bubblan brast. Därmed tvingades allt fler banker att dra ner på utestående krediter och säga upp avtal och beslagta tillgångar (precis som man gjorde i Sverige 1987 - 1993, när allmänheten och företagen fick betala för bankernas obestånd.

Under perioden mellan augusti 1931 och januari 1932 gick 1.860 banker omkull i USA med insättningar till ett värde av 1,45 miljarder dollar.

Optimistiska köpare kallas för tjurar, pessimistiska säljare för björnar. Investerare i våra dagar påminner om en elektronisk hjord, i ena stunden lugnt betande av de positiva avkastningarna, för att i nästa ögonblick skena mot bondgårdens stalldörr, enligt Niall Fergusson.

Dagens finansvärld har blivit allt mer riskfylld. Priset för att låta sig räddas av staten - som bankerna tvingas göra med jämna mellanrum - innebär i förlängningen att bankerna måste kontrolleras bättre av staten. Sättet att rädda bankrutta banker genom att trycka ut nya pengar måste få ett slut. Bankernas makt måste begränsas genom bankdelning.

De flesta banker som har överlevt i dag har tagit emot stora kapitalförstärkningar från statskassan som de till stora delar sluppit att betala tillbaka. När det går bra för storbankerna fortsätter pengarna att rinna ner i aktieägarnas fickor. När det går dåligt får allmänheten och företagen betala.

En direkt följd av alla dessa utgifter för staten har blivit ett enormt underskott i statens finanser för hela Europa och USA. Följden har blivit att alla företag som tvingas hjälpa till; att bekosta varje ny finanskris får det allt svårare att utvecklas.