Det är inte bara allmänheten och företagen som drabbas när det är ekonomisk kris i Sverige. Göran Persson plundrade AP-fonderna på 258 miljarder kronor - efter den förra stora bankkrisen 1987 - 1993, med en direkt följd av att bromsen i det nya pensionssystemet snart slog till.

Dessutom tvingades den förre statsministern Göran Persson att manipulera basbeloppen när han skulle sanera samhällsekonomin i början av 90-talet. Två procent är fortfarande inte återställda, enligt Försäkringskassan. Kostnaden för att återställa detta uppgår till fem miljarder kronor.

Senare togs även beslut som innebar överföring av pensionspengar från AP-fonden till statsbudgeten som innebar en överföring av 45 miljarder kronor åren 1999 och 2000 och 155 miljarder kronor 2001. Därtill kom en indirekt överföring på 30 miljarder kronor.

Svenska staten skor sig även på arbetsgivaravgiften. Ålderspensionsavgiften till allmänna pensionssystemet diskriminerar den som arbetar. Den anställde får bara tillgodogöra sig inbetalning på 7,5 basbelopp till pensionen, trots att arbetsgivaren 2015 betalar 10,21 procent i ålderspensionsavgift på hela lönen.

Sparar du mer än 1.800 kronor i privat pensionsförsäkring för 2015? Då riskerar du att dubbelbeskattas. Du sätter in pengarna (exempelvis lön) som du redan betalt skatt för, och skattar sedan en gång till när du tar ut pengarna som pension. Avdragsrätten för privat pensionsförsäkring har minskat kraftigt. Under 2016 riskerar den att försvinna helt.

Enligt mitt förmenande borde pensionen utbetalas som uppskjuten lön och inte som ett bidrag. Intjänad pensionsrätt i allmänt pensionssystem som ATP borde betraktas som en ekonomisk fordringsrätt som bör åtnjuta rättsskydd enligt regeringsformen (2 kap 18 §)

Felet med folkomröstningen om pensionsfrågan i Sverige 1957 var således att när man inte genom lag skyddade de insatta beloppen till pensioner - från alla de uttag som gjorts - där jag bara redogör för en del av de pengar som försvunnit under årens lopp. Pengarna som överförts från ATP, från början av 90-talet till statsbudgeten, fram till det nya pensionssystemet trädde i kraft talar sitt tydliga språk.

Pensionsystemet från 1957 som ensidigt drevs igenom av Socialdemokraterna och Sveriges kommunistiska parti, byggde på en illusion om evig svensk framgångssaga, som inget land i världen hittills kunnat uppvisa. Dessutom tvingas efterföljande generationer att betala för vad dagens pensionsärer får ut i pension.

I stället borde de pensionärer som genom eget arbete under alla år de varit verksamma betalat in i skatter till sin framtida pension kunna komma i åtnjutande av vad de betalat in - i stället för att som nu dubbelbeskattas på nytt - när pensionen utbetalas och pensionärererna tvingas betala in lika mycket eller mer i skatt som de som förvärvsarbetar.

Folkomröstningens resultat var ju att alla Sveriges löntagare skulle få lagfäst rätt till tilläggspension, som avpassats efter tidigare lön och behåller sitt värde. Så har det ju inte blivit - eftersom pengar bara under perioden, från början av 90-talet fram till det nya pensionssystem - inneburit att av att en del av dessa pengar som funnits i pensionsystemet under åren som gått överförts till statsbudgten, varför den lagfästa rätten till tilläggspensionen inte kunnat behålla sitt värde.

I Sverige använder sig politikerna av pensionärernas oskyddade pensionsfonder - för andra ändamål än de från början var avsedda för - medan de själva sitter väl skyddade med egna pensionssystem, betalade av skattebetalarna, där pengarna tas direkt ur budgeten.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund