Skall entreprenörer, innovatörer och handelsagenter - ha möjlighet till samma skydd för sin verksamhet och upphovsrätt som andra fria företagare - eller skall de fortsätta få vara villebråd, utan något skydd av rättsväsendet i Sverige ?

Frågan kommer att besvaras genom två rättegångar redan under 2015. Den första rättegången handlar om en företagare och innovatör som skapat ett företag med cirka 280 anställda och hade cirka 97 procent export. Rättegången kommer att pågå under 6 dagar i Stockholms tingsrätt.

Jag vill därför uppmana alla journalister och företagare som funderar varför så få svenska entreprenörer, innovatörer och handelsagenter tilllåts att utvecklas i Sverige och är intresserad av varför så få nya svenska företag förmår behålla sin position i Sverige. Huvudförhandling i det första Målet T 7855-12 kommer upp i Stockholms tingsrätt redan den 26 oktober i år under 6 dagar, efter cirka 3 års muntliga och skriftliga förberedelser och mer än 20 års efterforskning för att säkra bevis.

Den andra målet T 391-15 har redan varit uppe till muntlig förberedelse i Stockholms tingsrätt, men flyttats på svarandens begäran till Uddevalla tingsrätt där svaranden har sitt säte och är fortfarande inte avgjort i någon rättsinstans.

Hur företagare och innovatörer klarar sig har det redan gjorts en undersökning av förhållandet vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande i Linköping. Lise-lotte Palmgren har genomfört en berömdvärd utvärdering som handlar om en konsekvensanalys av Manschetbrottlighet med titeln: "Kill the inventor".

Hennes analys är förödandet hur det kan gå till i Sverige: Hon konstaterar i sin välskrivna sammanfattning att uppfinnare är en minoritet som saknar rättsskydd i Sverige. Likhet inför lagen gäller inte för innovatörer och upphovsmän. Det är nästintill undatagslöst den ekonomiskt starkare som vinner patentstrider.

Lika illa förhåller det sig hur självständiga handelsagenter behandlas av sina ekonomiskt starkare huvudmän, trots att den finns EU-direktiv hur handelsagenter skall behandlas och den upplysningsplikt som råder, som fortfarande inte tillämpas i full utsträckning vårt land. Trots att det borde råda upplysningsplikt mot självständiga handelsagenter - tack vare EU:s direktiv som införts i den svenska lagstiftningen - tillämpas inte detta i full utsträckning i svenska domstolar.

I Sverige talas det ofta om den svenska paradoxen. Det innebär att Sverige ligger rankade i världsklass när det gäller kreativt skapande av innovationer, men vi är sämst på att exploatera dessa och tillse att de blir framgångsrika företag. Det innebär enligt mitt förmenande att de lätt kan bli kapade av något riskkapitalbolag eller ekonomisk brottsling som bara är ute för att berika sig själv - redan innan det åtrådda företaget - hunnit utvecklas till sin fulla potential.

Det är själva nedbrytningsprocessen mot företagare, innovatörer och agenter som till slut blir avgörande för att kreativa företagare och innovatörer bromsas upp i sin utveckling.

Utvecklingsbara företag tas över och försätts i konkurs av de ekonomiskt starkare för att maximera profiten i stället för främja utvecklingen på lång sikt. Till undantagen hör Hennes och Mauritz och Ikea som lyckats försvara sig i tid. Ikea genom att flytta huvudkontoret utomlands och H&M vars ägare fortfarande äger majoriteten av bolagets aktier.

I de flesta rättegångar som följer framställs innovatörer, uppfinnare och agenter som avvikare och därmed obrukbara. PR-företag och bevakningsföretag anlitas för att säkerställa och hjälpa, de som vill ta över kontrollen över deras företag, i de fall övergreppen blir alltför påtagliga.

En process av utpräglad stalkning, juridiska tvistemål tillämpas för de som vill överta dessa utvecklingsbara bolag. Ekonomisk leder detta till förlusten av åtskilliga livsverk - som in sin tur leder i flera fall till övervägande om självmord för de som drabbas - vilket Lise-Lotte Palmgren bekräftar i sin utredning.

Visar de personer i fråga vara livskraftiga och därmed starta nya projekt, så vaknar de gamla motståndarna ofta till liv, för att försöka tillse att ingen information "röjs" angående historiska övergrepp.

Det finns fortfarande alltför många luckor i det svenska rättssystemet tillämpning av befintliga lagar med hänvisning till oskrivet statusskydd. I ett litet land som Sverige står det den ekonomiskt starkare fritt att förgripa sig på de livskraftiga nyskapande verksamheter man kommer över.

När det gäller både den första och andra rättegången som jag följt på nära håll kan jag konstatera följande: Entreprenören och uppfinnaren blev av med sitt företag som han själv startat och utvecklat fick en krona i ersättning för ett företag (som han lämnade tillbaka) som sedan såldes vidare för mer än trehundra miljoner kronor.

Den självständige handelsagenten tvingades starta om det företag han var VD för eftersom huvudmannen lagt beslag på alla hans kunder.

I bägge fallen har svarandena vägrat lämna ut de handlingar, som bevisar att kärandena haft rätt i sak. De anser att deras bokföring och utgående fakturor måste betraktas som "företagshemligheter" trots att kärandena i bägge företagen haft rätt att ta del att dessa uppgifter genom avtalslagen, rättegångsbalken och begärda "editionsförelägganden", för att kunna slutföra sin talan inom rimlig tid.

Därför vill jag ge "rött ljus" åt alla dessa advokater som "främjar orätt" genom att i rättegångar begå mened och förtala de innovatörer, entreprenörer och agenter vars kundkrets de vill åt och vars företag de vill överta, utan att behöva betala någonting alls.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
och i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:

Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009