Frågan har blivit i högsta grad aktuell sedan budet på mobilspelbolaget King som är nästan 10 gånger större än vad amerikanska Electronic Arts tidigare betalat för Stockholmsbaserade Dice. Företaget bakom den hisnande spelsuccén säljs nu för svindlande 50 miljarder kronor.

Den svenska framgångssagan gör skaparna till miljardärer. Spelet är en form av pussel som bygger på den gamla "tre i rad principen." Målet är att dra och släppa godisbitar så de skapar rader av likadana bitar, vilket får dem att försvinna.

Candy Crush-spelet är gratis att ladda hem, men innehåller mängder av tillfällen att köpa specialverktyg eller "extraliv". Det är sådana köp som har gett King de stora intäkterna. Normalt brukar varumärket vara värt 75 procent av ett företags försäljningsvärde och det är som regel marknaden som bestämmer varumärkets värde.

Hur förhåller det sig då på företag som är utsatta för fientliga uppköp eller försatta i konkurs, som skedde under den värsta perioden i Sveriges historia - när alla de svenska storbankerna var på obestånd, och skyllde sina egna kreditförluster på bland annat skötsamma företag, under perioden 1987 - 1993 ?

Frågan har uppkommit upp sedan banken inte förlängde ett lån till moderbolaget System 3R Holding AB som hade skötts utan anmärkning. Som säkerhet för lånet hade ägaren lämnat aktier i det operativa företaget System 3R International AB. Särintressen ledde till att ägaren slutligen tvingades bort från sitt livsverk efter 25 år utan en kronas ersättning från de nya ägarna som såg "klippet runt hörnet".

Uppgörelse med Nordbanken och Sparbanken ledde till sist att ägaren erhöll skäligt skadestånd i en uppgörelse i godo efter skadeståndstalan mot bankerna.

Produktion i bolaget startade redan 1971 av entreprenören, grundaren och uppfinnaren Börje Ramsbo som var den som utvecklade bolaget till vad det är i dag. Bolaget beräknas omsätta cirka 350 miljoner kronor 2015, och är mycket lönsamt. 98 procent av bolaget produkter exporteras. Börje Ramsbro reste själv runt i hela världen och skapade nya försäljningskontor och etablerade konsekvent de olika inregistrerade varumärkena för System 3R.

Vad Candy-Crushs varumärke betyder för den mobila spelmarknaden - kan jag inte ens spekulera i - eftersom jag själv aldrig spelat eller köpt aktier, annat än i mina egna bolag. Därför kan jag inte kan yttra mig om den saken.

Problemet är bara att i dag äger Börje Ramsbro inte längre sitt företag. Företaget blev - som så många under den förra bankkrisen 1987 - 1993 - "kapat" i detta fall av Hans Dirtoft på Företagskapital AB, finansmannen Håkan Nordquist och den statliga Industrifonden. Bolaget såldes sedan vidare till utlandet, som så många andra välskötta företag under denna period. I samband med de tre rättsfall som Börje Ramsbro fört för att hävda sin rätt till ersättning har det redan framkommit omfattande bevismaterial som styrkte att det inte skett något giltigt förvärv.

En av "förvärvarna" var den statliga stiftelsen Industrifonden som helt enkelt fick till skänks 30.000 aktier för 1 krona i System 3R International AB. Något förvärvsavtal har inte uppvisats i tingsrätten.

Efter omfattande efterforskningar och utlåtande från rättsrådiga specialister beslutade sig Börje Ramsbro för att stämma den statliga stiftelsen Industrifonden, som aldrig hade ingått i någon förlikningsöverenskommelse, med krav på ersättning för de aktier de aldrig hade förvärvat.

För att veta vad som hänt har jag sälv tagit del av alla skriftliga inlagor från bägge parter under hela rättegången som varat i 3 år, och vars huvudförhandling avslutades den 4 november. Vem som vinner kommer att avgöras i Stockholms tingsrätt i kommande domslut som publiceras den 17 december i år.

Det som intresserar mig i detta domslut är att höra vad varumärket system 3R och övriga IPR-tillgångar var värda i samband med "kapningen" av bolaget. Därför närvarade jag vid huvudförhandlingen i målet, för att höra vad bägge parter ansåg om den saken.

Håkan Nordquist och den dåvarande VD:n för Företagskapital Hans Diroft som bägge vittnade mot Ramsbro ansåg att att varumärket var värt noll kronor eftersom bankerna försökt begära bolaget i konkurs. Börje Ramsbro för sin del försvarade sig med att varumärket måste vara värt över 300 miljoner kronor.

Den intressanta frågan som jag hoppas att tingsrätten nu kommer att besvara är vad varumärket var värt när företaget "kapades" eftersom Ramsbro stämt Industrifonden på vad bl.a. varumärket var värt och vilket skadestånd han är berättigad till.

System 3R, som motparten hävdade var på obestånd när bankerna, som under denna period själva var på obestånd, när bankerna inte längre förlängde ett lån till System 3R Holding, hade alltid skött sina åtagande och räntebetalningar mot banken. System 3R såldes vidare vidare några år senare för cirka 320 miljoner kronor.

Håkan Nordquist som tjänat mest på denna affär hävdade i sitt vittnesmål, (utan att visa på några kvitton i rätten) att säljarna hade tvingats betala ett skadestånd på 70 miljoner för den patenttvist som fanns i bolaget när det övertogs av Företagskapital och att de hade lämnat säljargaranti. Det finns indikationer på att säljarna inte har drabbats av säljargarantin utan denna fråga drogs upp i rätten som andra frågor från motparten för att nedvärdera och försvara en rättsvidrig kapning.

Hur det står till med den saken blev aldrig klarlagt innan huvudförhandlingen avslutades. Vad denna tvist mellan Ramsbro och Industrifonden handlar om är rättsbegreppet obehörig vinst.

Det var heller inte "marknaden" som fick bestämma värdet utan bankerna som i hemlighet sålde Ramsbros livsverk vidare till nya ägare utan att ha tagit någon pant i anspråk. Nu blir det domstolen, som skall avgöra vad företaget och dess immateriella tillgångar egentligen var värda. Företagets nuvarande VD vittnade om att mer än 90 procent av företagets nuvarande omsättning på cirka 350 miljoner kronor grundar sig på Ramsbros uppfinningar och varumärken som han fick lämna utan en krona i ersättning.