När de svenska storbankerna säger upp eller inte förlänger löpande kreditavtal för lönsamma och skötsamma företag - som brukar ske med jämna mellanrum - när bankerna inte längre förmår uppfylla sina lagstadgade kapitaltäckningsgrad - bara för att de själva är på obestånd, sker detta genom (avtalslagen)  svek §30, ocker §31 och tvång §29.

Vad som hittills skett när dessa ärenden kommer upp i domstol; är att bankerna gör allt för att slippa bevisa att de själva inte är på obestånd när de inte längre klarar av att uppfylla sin kapitaltäckningsgrad. Svenska staten går då in med obegränsade kreditgarantier för att täcka bankernas stora förluster. Det slutar alltid med att det är allmänheten och företagen får betala slutnotan.

Ett enkelt sätt att råda bot på detta förfarande vore att låta bankerna ha bevisbördan för de påstående som görs från bankerna att de företag inte längre är kreditvärdiga och de hävdar att det är företagens säkerheter som har försämrats.

Bevisbördan borde således ges till bankerna när de vill försätta skötsamma företag i konkurs, trots att företagen alltid skött sina kreditåtaganden mot bankerna, och där företagen medgivit panter som gör att bankerna alltid har ett ekonomiskt övertag när de stryper krediter och påstår att det är företagen och inte bankerna som är på obestånd.

När sedan målen prövas i domstol får bankerna i de flesta fall rätt i sakfrågorna utan att behöva inge den bevisning - som borde vara obligatorisk - genom att bevisa att säkerheterna har försämrats och att vare sig varumärken i de företag de väljer att lägga beslag på inte längre är värt någonting alls.

Vad de svenska bankerna fortfarande tillåter sig att göra mot sina kunder tillämpar även huvudmän mot självständiga handelsagenter. Det sker också genom svek, ocker och tvång.

Genom svek tillåts huvudmannen begå avtalsbrott mot sin handelsagent. Det sker oftast genom att inte redovisa alla inkommande kunder. Ocker sker genom att offerera för höga priser mot kunderna som handelsagenten tillfört sin huvudman, för att sedan huvudmannen själv skall kunna beslagta handelsagentens kunder.

Tvång sker sedan genom att binda handelsagenten till huvudmannen genom långsiktiga avtal som handelsagenten måste följa, men som huvudmannen själv kan bryta mot, utan att behöva betala skadestånd eller straffas.

Den självständiga Handelsagenten å sin sida får inte ut det redovisningsmaterial han är berättigad från huvudmannen, trots befintlig lagstiftning som fortfarande inte följs av våra domstolar, varför han har svårt att slutföra sin talan och ange exakta skadeståndsbelopp när han drabbas av Huvudmannens godtycke.

I de mål som för närvarande prövas i både Stockholms- och Uddevalla tingsrätt är dessa frågor åter aktuella och kommer att bli prejudicerande för hur företagare och handelsagenter kommer att behandlas av bankerna och handelsagenterna av sina huvudmän i fortsättningen.

I Mål T 7855-12 i Stockholms tingsrätt kommer dom att utlysas redan den 17 december 2015, har uppgörelse i godo redan skett med Nordbanken och Sparbanken som erlade ett skäligt skadestånd till ägaren då de hotat med att försätta företaget konkurs. I detta fall tillämpades svek, ocker och tvång för att till slut framtvinga en oskälig uppgörelse i godo. Avtal som tillkommit under dessa omständigheter borde bli ogiltiga.

Därmed återstår bara frågan hur den statliga Stiftelsen Industrifonden kunnat lägga beslag på en tredjedel av aktierna i System 3R International AB utan en krona i ersättning till ägaren och utan några förvärvsavtal överhuvudtaget.

I Mål 391-15 i Uddevalla tingsrätt har det redan varit muntlig förberedelse och den kommande huvudförhandling väntas under våren 2016 sedan huvudmannen, som i detta fall är Jet Print Storbilder AB, svarat på kärandenas inlaga, efter den muntliga förberedelsen och kärandena fått tillfälle att bemöta de påstående som huvudmannen då kommer att redogöra för.

De problem som uppstår i huvudförhandlingar av dessa slag är att osanna uppgifter lämnas utan att beivras. I Mål T 7855-12 påstods det att företag de lade beslag på vid tillfället för övertagandet var värt 0 kronor, vilket inte stämmer eftersom företaget efter några år kunde säljas vidare för över 325 miljoner kronor.

Det framkom under huvudförhandlingen, som jag själv deltog i som åhörare, att övertagande skedde grundat på en substansvärdering och inte på ett i gång varande företags intjäningsförmåga,  utvecklingspotential och imateriella tillgångar s.ex. patent och varumärken. Någon budgivning på en öppen marknad med flera intressenter förekom ej heller. Bankerna träffade helt enkelt ett hemligt avtal med nya ägare bakom ryggen på ägaren.

I Mål 391-15 har svaranden påstått att kärandena inte alls varit självständig handelsagent, utan en vanlig återförsäljare trots att det numera redan är klarlagt att kärandena uppfyllt alla kraven som självständig agent redan under det första avtalet och att tilläggsavtalet endast är en modifiering av det första avtalet.

I den kommande krisen som vi nu står inför kommer banker och hungriga kapitalister på nytt att vädra de snabba klippen. Under bank- och finanskrisen 1987 - 1993 var det i huvudsak företag och anställda som offrades.

Under den kommande krisen - som vi nu ser framför oss - kommer även den privata sektorn att dras med i mycket större utsträckning än tidigare. Många har förvärvat bostadsrätter och villor till mycket höga priser. De kommer att känna av både räntehöjningar och uppsägningar i mycket högre utsträckning, än vad som skedde under den förra stora bankrisen. Då kommer bankerna med nya krav. Värdet motsvarar inte längre belåningen. Bankerna drar in sina panter för både villaägare, bostadsrättinnehavare och företagare och lämnar bankkunderna kvar med hela skulden.

De svenska storbankerna kommer på nytt att räddas av den svenska staten och skattebetalarna.