Företagares och privatpersoners banktillgodohavanden är i största fara i den nya lagen om bankkrishantering, som börjar gälla i Sverige den 1 februari 2016. För att bankkunderna skall få ut sina pengar hamnar de i kön bland de andra fordringsägarna medan ett par stora elefanter går före i kön.

Prioriterade är säkerställda obligationer och alla derivat relaterade till dem. Många derivat faller också in under den prioriterade kategorin betalningar som förfaller inom sju dagar.

Hur bankerna lyckats med bedriften att få detta företräde förstod jag först efter det att jag läst Bengt Ericsons avslöjande bok: "Den härskande klassen - En bok om Sveriges politiska elit" Lind & Co, 2015) där det också framgår hur det går till när storbankernas lobbyister lyckas påverka politiker i både Sverige och EU, och hur nästa bankkris skall hanteras.

Överenskommelsen mellan bankerna och EU, vem som skall betala för nästa bankkris, skedde redan under en dramatisk nattmangling i oktober 2011, med deltagande av både Tysklands förbundskansler Angela Merkel och den dåvarande franske presidenten Nicolas Sarkozy. Överenskommelsen som var en uttalad engångsföreteelse. Då gick bankerna till slut med på att skriva ner sina betalningskrav på Grekland med 50 procent.

I gengäld skulle storbankerna överlämna alla andra låneengagemang till euroländerna, det vill säga företagarna och konsumenterna skulle stå för fiolerna. Åtagandet har uppskattats till 1.000 miljarder euro.

Dessutom var alla derivat anses vara viktiga att betala för det finansiella banksystemets stabilitet. Det allra första förslaget till bankkrishantering för EU kom från de internationella derivathandlarnas organisation. Derivatmarknaden är så gigantisk att varje förlust kan skapa enorma värdesvängningar som lätt kan rubba hela den finansiella stabiliteten.

EU-kommissionens första förslag till direktiv var alla derivat prioriterade (skyddade) på samma sätt som bankinsättningar och säkerställda obligationer. Detta har flyttats bort ur synhåll efterföljande lydelser, men inget i den efterföljande beredningen i Europaparlamentet under Hökmarks (M) ledning antydde att detta har ändrats i sak. Troligen är bankernas samtliga derivat fortfarande prioriterade (skyddade) genom den allmänna och kryptiska formuleringen om "finanssystemets stabilitet" som dyker upp på många ställen i lagtexten.

Andra elefanter är de kvalificerade skulderna från stora långivare till banken. De kan också sättas före i kön med hjälp av ytterligare tre gummiregler:

1. Om det krävs för att den som övertagit verksamheten skall kunna driva verksamheten.

2. Att undvika allvarlig störning i det finansiella systemet.

3. Att undvika värdeförstörelse för andra borgenärer. Resonemanget är, att eftersom banken skall hållas i gång och inte slutavräknas krävs "hänsyn" som gör att ytterligare elefanter går före i kön.

Det är nödvändigt att sparka ut elefanterna ur kön för att vanligt folk och företagare skall kunna hämta ut de pengar som är kvar i banken. Det görs genom en bankdelning, som skiljer bort spekulationsverksamheternas förluster eller fordringar. Bankernas gigantiska riskabla affärer flyttas bort tillsammans med relaterade stora skulder. Bankerna blir mycket mindre, men betydligt säkrare.

De svenska storbankerna och de svenska storföretagen behöver också snarast en bankdelning, även om de inte verkar inse det. Svenska bankföreningen har, i sin blinda berusning av marknadsliberalisering och glansen från EU, troligen gjort sin största blunder genom tiderna. Man har drivit på denna nya lag som överlåter bankkrishanteringen för de fyra svenska storbankerna till EU:s myndighet SSM i stället för Riksgälden.

Så fort en svensk bank har dotterbolag inom euroområdet, t.ex. Baltikum, har nämligen EU:s myndighet SSM förtur att sköta bankkrishanteringen (resolutionen). Svenska Riksgälden får ingå i det speciella resolutionskollegium av myndigheter från de länder där banken var aktiv, men om det uppstår tvister är det EU:s myndigheter som bestämmer. "Talan som avser det utländska beslutet får inte föras i Sverige" står det på många ställen i lagtexten. Det betyder i klartext att de svenskar som får sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna inte längre kan föra sin talan i svenska domstolar.

Det innebär att EU-byråkrater, i praktiken styrda av de internationella storbankerna och deras finansinstitution BIS, får rätt att stuva om i Sveriges bankväsende och näringsliv. Sveriges banker kommer att få mycket svårt att försvara sina tillgångar, när de bli behandlade som småfisk bland de internationella hajarna. Detta gäller även deras storföretagskunder, eftersom en resolutionsmyndighet har till uppgift att gå igenom bankens hela låneportfölj och bestämma hur de skall värderas. Många företag kan då se sina tillgångar nedvärderade, så även de drabbas av förluster och kanske tvingas in i kriser, där de måste säljas eller styckas.

Detta blir något helt annat än de svenska myndigheternas behandling av bankerna under bankkrisen på 1990-talet eller när Kreugerkoncernen plundrades. I stället för att vara vargar, kommer de stora svenska bankerna och företagen att bli villebråd i den internationella huggsexan om olika länders tillgångar.

Det är bråttom för alla delar av svenska näringslivet att få en bankdelningslag i kraft. Det gäller framtiden, möjligheten att skapa riktiga och bestående arbetstillfällen och livet för många människor i Sverige!