Det bör påpekas att vittnesutsagor utgör det vanligaste och viktigaste bevismedlet i svenska rättsprocesser. För att rättskipningen ska kunna fungera på ett effektivt och ändamålsenligt sätt är det av grundläggande betydelse att vittnen inte medvetet lämnar osanna uppgifter. Mened är ett allvarligt brott mot staten enligt BrB Kap 15 § 1, citat:

Domstolarna måste i princip kunna utgå från att vittnen anstränger sig och strävar efter att lämna sanna uppgifter. Om det skulle bli vanligt förekommande att vittnen medvetet lämnar osanna uppgifter, undergrävs den dömande verksamheten, vilket borde få långtgående straffrättsliga konsekvenser för de som lämnat falsk vittnesbörd i såväl brottsmål som tvistemål.

Alla de rättsprocesser som ägde rum efter den svenska bankkrisen 1987 - 1993 fick ju dramatiska och tragiska konsekvenser för alla de som drabbades, medan bankerna och deras ledningar gick helt fria och kunde kvittera felaktiga och storslagna bonusar på tidigare resultatrapporter som inte överensstämde med verkligheten.

Hela det svenska banksystemet situation löstes ju genom att svenska staten ställde ut en insättargaranti för bankerna. Alla bankernas situation löstes på bekostnad av allmänheten och de svenska företagen. Vad var det då som hände - under alla de påföljande rättegångarna - när krisbankerna och deras bulvaner ville lägga beslag på skötsamma företag ?

Svaret ges genom många av de rättegångsprotokoll som jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund gått igenom. De bulvaner som ville åt de skötsamma företagen gjorde i de flesta fall som jag tagit del av upp bakom ryggen på de företag som orättfärdigt fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna. Man ville åt dessa krossade guldägg, till lägsta möjliga kostnad. Inte till avkastningsvärdet utan till substansvärdet - slaktvärdet.

En av de skötsamma företagare som drabbades var innovatören och företagaren Börje Ramsbro som framgångsrikt hade startat System 3R. En rullande kredit förlängdes inte när han introducerade  två delägare i sitt företag för att bli starkare ekonomiskt i den kris som följde i bankkrisens spår. Hans lösning var att bjuda in två nya delägare i företaget; finansmannen Håkan Nordquist och Företagskapital.

Det borde han aldrig ha gjort. Nordquist och Företagskapital gjorde upp med bankerna bakom ryggen på Ramsbro, som till slut och under konkurshot tvingades lämna ifrån sig både patent, varumärken och företaget för en krona - som han lämnade tillbaka - och inledde en process mot bankerna som han gjorde upp med i godo till skälig ersättning för deras medverkan i en rättsvidrig affär.

När processen mot bankerna var avklarad, stämde han Industrifonden som inte fanns med i uppgörelsen med bankerna men var den part som lagt beslag på Börje Ramsbros del av företaget. Och det är i denna process som nu avslutats i tingsrätten som allt som hänt framkommer i vittnesförhör och partsutsagor och sakframställan under mer än 3 år.

Vad som då framkommer är att Industrifonden låter kaparna av hans företag driva processen emot honom i stället för Industrifonden, och lyckas därigenom vinna hela processen genom att kaparna av hans bolag lämnat direkt lögnaktiga redogörelser om själva händelseförloppet för det fientliga övertagandet. Flera av de vittnen som vittnat till förmån för Industrifonden har lämnat falska vittnesmål för att Industrifonden skall kunna vinna redan i första rättsinstans, som måste bli ett fall för polis och åklagare.

De av Industrifonden åberopade vittnen som bevisligen lämnat falska vittnesmål har ju begått mened och borde straffas genom att själva betala såväl Industrifondens som motpartens alla rättegångskostnader. I vittnesmål som jag tagit del av visade sig att det fanns hemliga avtal med bankerna, vilket man förnekat i tingsrätten. I stället för att gå in som delägare hade man redan från början valt att lägga beslag på hela företaget till slaktvärdet inkl. goodwill och immateriella tillgångar lade man beslag utan ersättning till innovatören Börje Rasmbro trots värdet 100 Mkr