Ingvar Uggla var byggkonsult och arkitekt med eget företag sedan 1972 och påbörjade sin verksamhet inom en nisch "vårdande av offentliga kulturbyggnader i Stockholm." I början av 1980-talet övergick verksamheten till ett helt nytt verksamhetsområde: "hotell och restaurang".

1985 förvärvade Ingvar Uggla Teaterförbundets "Höstsol" - ett tidigare seniorboende för pensionerade skådespelare inom teater och film beläget i Täby kyrkby 20 kilometer norr om Stockholm. Uggla byggde ut och konverterade Höstsol till ett 5-stjärnigt konferensanläggning "Såstaholm" som ägdes och drevs under en 10-årsperiod med så stor framgång att den bland företag och gäster allmänt kallades för "Guldägget".

Ugglas dröm hade förverkligats - men fick år 1996 - efter den värsta bankkrisen i Sveriges historia - ett fasansfullt slut, då Såstaholm konfiskerades brutalt av två av Swedbanks specialbanks tjänstemän genom maktmissbruk och otyglad girighet, enbart för deras egen och senare köpares egen vinning.

Ingvar Uggla återger själv i boken: Ett krossat guldägg (Recito förlag, 2015) hur det hela kunde ske:

De två handläggarna från banken, Håkan Dorm och Magnus Gagner- Geeber, hade lierat sig med tre kumpaner bakom en "bankmur" som på kuppdagen ledde till att den tidigare ägarfamiljen inom fem timmar utan någon förvarning fick lämna ifrån sig företaget och fastigheterna. De två välplanerade bankkupperna som skedde år 1996 och 1999 gav Uggla, som så många andra efter den förra bankkrisen djupa och svåra trauman och dessutom en långvarig situation med oöverstigliga ekonomiska påföljder.

Det började med att Swedbank 1995 bekräftade utan någon förvarning att Såstaholm hade återförts till deras specialbank- som på den tiden upprättades för hantering av riskkrediter, trots att företaget under alla år punktligt betalat såväl räntor och amorteringar för sina krediter.

Efter att det hade skett förbjöds Ingvar Uggla att vidare kontakta sin bank och dess tidigare handläggare Kent Björnberg ooch Mikael Kokkalis eller till dem knutna medarbetare till Swedbank. Han förbjöds också att såväl i tal som i skrift referera till tidigare överenskommelser som skett tidigare, före Specialbankens oväntade och bryska entré 1995.Vid årskiftet 1995/96 var saldot på bolagets checkräkningskonto 4,4 miljoner kronor vilket med råge skulle ha täckt räntekostnader som uppgick till 3,1 miljoner kronor.

Den 13 september kom Såstaholms styrelse, revisor Hedfalk och advokat Ingemar Bernhult som Ingvar Uggla hade anlitat för att lösa tvisten fram till att den bästa lösningen på bolagets låsta situation var att lösa hela krediten till banken och byta bank. Vare sig Uggla eller Bernhult hade kommit någon vart med Specialbankens korrupta handläggare avseende vare sig avtal eller uppgörelser. Handläggaren Håkan Dorm på Specialbanken avvisade dock denna lösning eftersom han och hans kumpan hade andra planer för konferensanläggningen.

Vid kuppen 1996 använde sig banken av en medföljande pistolbeväpnad body-builder. På order av banktjänstemannen krävde denna person att Uggla skulle lämna ifrån sig alla nycklar och kreditkort till hans företag. Han förbjöds att sätta sin fot på konferansanläggningen.

Hur detta kunde ske visar ännu en gång vilka metoder som bankerna tillämpar för att kunna lägga beslag på åtråvärda företag under falska förespeglingar och osanna utredningar. De nya handläggarna lät revisionsbyrån Öhrlings PwC genomföra en Due Diligence av Såstaholm vilket enligt senare utredning visade vara styrt och till stora delar genomfalskt beställningsverk. Sedan lät man meddela att Såstaholm var sålt för en krona till en tvivelaktig person som namnges i boken. Han heter Lennart Orkan.

För att få ett begrepp om det som skett under bankkrisen 1987 - 1993 och sedan dess är det nödvändigt att lyfta fram de ansvariga, vilket jag också har gjort i mina egna böcker som speglar den svenska bankkrisen. Den senaste med titeln: Härdsmälta. Vad det handlar om att det är deras värderingar, attityder, lögner och löftesbrott som manipulationer tillåts styra hela företag utvecklingen i Sverige, när bankerna själva är på obestånd.

Min egen uppfattning är: om inga genomgripande förändringar sker och de skyldiga de till företagsplundringar som skett av skötsamma företag och fortfarande sker, slipper att straffas, som hittills skett, så riskerar hela Sverige och svenska företag att ännu en gång hamna i den obeståndssituation som orsakades av bankerna själva, som skedde under den förra bankkrisen 1987 - 1993.

Svenska företagare förlorade ju inte bara sina livsverk. Sverige drabbades också av en arbetslöshet och brist på intäkter som ökade på Sveriges statsskuld och höll på att ödelägga hela landet.