Expropriation är ett tvångsförvärv av äganderätten, eller vissa fall andra rättigheter som till exempel fastigheter och dess nyttjanderätt. Den allra största expropriation som förekommit i Sverige under andra hälften av 1900-talet och i början av 2000-talet; som innefattar både expropriation av äganderätten till aktier, fastigheter, företag, land samt immateriella tillgångar.

Jag börjar med att berätta hur löntagarfonderna kunde införas i Sverige: Det var den socialdemokratiska politikern Anna Hedborg och Gunnar Fond som i augusti 1975 - på uppdrag av LO-kongressen 1971 - föreslog att frågan om kapitalbildning skulle utredas. Tanken var att på sikt skulle löntagarfonderna kunna äga över hälften av alla aktier i de största svenska företagen. Den politiska målsättningen var att socialisera de framgångsrika svenska företagen, efter sovjetisk modell.

Tanken var att facket ville beröva kapitalägarna deras inflytande och makt. En makt som kapitalägarna utövar i kraft av sitt ägande för att styra företagen i rätt riktning. Den ursprungliga tanken var att Sverige skulle införa ett socialistiskt samhälle där ägarna i likhet med det forna sovjet skulle förlora sitt inflytande till förmån för fackföreningsrörelsen och staten.

En av de största demonstrationerna som ägt rum i Sverige mot löntagarfonderna ägde rum den 4 oktober 1983 då jag själv deltog. 75.000 fondmotståndare samlades i Humlegården i centrala Stockholm för att protestera, men ingenting hjälpte. Efter den socialdemokratiska valsegern infördes löntagarfonderna i Sverige där företagarna förutom de vanliga skatterna nu tvingades betala både "vinstskatt" och "utdelningsskatt".

Löntagarfonderna skapade en klyfta mellan näringslivet och företagarna. Regeringen Palme såg till att många familjeägda och entreprenördrivna företag lämnad Sverige, De mest kända entreprenörerna som själva hade skapat sina världsledande företag var Ingvar Kamprad (IKEA), familjen Rausing (Tetra Pak) och familjer Persson (H & M) Familjen Persson flyttade tillbaka sedan den dåvarande ledaren för det svenska arbetarpartiet hade lovat att löntagarfonderna aldrig mer skulle införas i Sverige. Men det var först efter den borgerliga valsegern 1991 som det beslutades om att löntagarfonderna skulle avvecklas.

Nästa stora ekonomiska kris inträffade i Sverige under den svenska bankkrisen 1987 - 1993 som jag redan skrivit om i flera av mina böcker med början 2003 i boken "Från bankkris till börskris". Efter det att alla utlåningsrestriktioner släpptes för de svenska bankerna som hittills hållits i strama tyglar. Alla de svenska bankerna förutom Handelsbanken befann sig snart i en obeståndssituation eftersom de inte längre kunde uppfylla sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad,

Den krisen var den svåraste kris som någonsin drabbat Sverige. Bankkrisen fick stora ekonomiska påföljder, som företagarna och hela svenska folket fick vara med och betala tillbaka. Många skötsamma företags tillgångar exproprierades av bankerna och såldes ut till bankernas bulvaner som såg till att berika sig själva på företagarnas bekostnad.

På grund av krisen ökade statsskulden med astronomiska tusen miljarder kronor, plus ränta. 60.000 skötsamma företag försvann. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Bara 20 år efter den "hemmagjorda" svenska bankkrisen har vi nu fått en ny global ekonomisk kris som ingen vet hur den kommer att sluta. Den fråga som jag ställer i min senaste bok om bankerna år 2009 med titeln: "Pyramidspel" är hur det kan komma sig att ingen heller denna gång - vare sig Finansinspektionen, finansministern, riksbankschefen eller någon bankchef i Sverige reagerade i tid ? Redan 2009 trodde IMF att slutnotan för världens storbanker och försäkringsbolag kan sluta på fyra biljoner dollar; sedan dess har siffran stigit till ännu högre belopp.

Nästa stora expropriation som jag redan varnat för i en ledarartikel på Bankrättsföreningens välbesökta hemsida den 10 maj 2016: "Bankernas derivat - en tidsinställd bomb" är för vad som kan att hända om de svenska bankerna åter befinner sig i en obeståndssituation på grund av alla derivat.

Då kan inte ens bankkunderna längre klaga i svenska domstolar. EU:s nya banklag trädde i kraft i Sverige den 1 februari 2016, utan att någon inom vare sig regeringen eller oppositionen reagerade för vilka konsekvenser denna lagstiftning får.

Mitt eget recept som jag framförde i min ledare är att det enda som kan rädda Sverige denna gång från en total kollaps är att Sverige begär moratorium för att skydda sig mot konsekvenserna av den nya banklagen för att både allmänhet och företagare skall kunna skyddas inför nästa svenska bankkollaps.