skriver Johan Grip, doktorand i nationalekonomi vid Uppsala Universitet, i 2016 års viktigaste debattartikel om dagens svenska bankers skrala ekonomi och vårdslösa utlåning i Dagens Nyheter (DN Debatt 2016- 08-08).

Att det svenska bankerna numera själva bestämmer vilka risker som är störst drabbar inte bara konsumenterna vid en framtida svensk bankkris. De välskötta företagen; som vill expandera sin verksamhet både i Sverige och globalt, är de som kommer att drabbas värst. Företagen anses som mer riskabla än vanliga bolånetagare. Medelstora och mindre företag har fått allt större bekymmer med att få låna pengar av våra svenska storbanker. Men, när företagen stannar; då stannar Sverige, vilket vi redan dyrbart fått erfara.

På mig verkar det som regering och riksdag redan har glömt den svenska bankkrisen i slutet av 80-talet och i början av 1990-talet. Den krisen måste fortfarande måste betraktas som den största bankkris som någonsin drabbat Sverige, som jag själv skriver om, redan i min första bok om bankernas katastrofala förluster. I boken: Från bankkris till börskris (2003)

90-talets bankkris fick stora ekonomiska påföljder, som hela svenska folket och företagen fick vara med och betala. På grund av denna kris ökades den svenska statsskulden med astronomiska tusen miljarder kronor, plus ränta. 60.000 skötsamma företag försvann. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Tidigare böcker som var skrivna av politiker och den dåvarande riksbankschefen - om denna bankkris - försvarade bankernas och politikernas och regeringens agerande under den stora bankhärvan. Själv visade sig redan då vad som faktiskt hände och vilka som fick betala kalaset. I min bok redogjorde jag också vilka som borde ställts till svars.

Jag delar således Johan Grips åsikter att de svenska storbankerna felaktigt fortfarande framstår som allt säkrare. Det beror på att de sedan 2007, när det internationella regelverket Basel II trädde i kraft, själva kunde tillåtas bestämma hur riskabel deras utlåning var med hjälp av internationella modeller som redan visat sig inte stämma med verkligheten och som den svenska finansinspektionen godkänt.

Redan under nästföljande stora internationella bankkris som startade i USA 2007 fick banker och försäkringsbolag ta kreditförluster på 1.500 miljarder dollar, motsvarande fyra gånger Sveiges BNP. Den gången fick Sverige inte lika stora problem eftersom man redan bränt sig i den självförvållade krisen i Baltikum och de svenska bankernas drabbades inte lika hårt på grund av "Subprimekrisen" som drabbade stora delar av världen som jag redan skrivit flera artiklar om.

- "I 85 procent av alla bankkriser sedan 1970 hade bankerna, i OECD länderna täcka sina egna förluster om de haft minst 13 procent i eget kapital", skriver Johan Grip i DN-artikeln. Varför då inte se till att bankerna har detta kapital i beredskap i stället för att tillåta aktieägarna berika sig på allmänhetens och företagens bekostnad när nästa bankkris inträffar ?

I början av den stora svenska bankrisen skulle kapitaltäckningsgraden vara 8 procent, vilket snart visade inte stämma för någon av de svenska bankerna förutom Handelsbanken som stod stadigt medan de andra bankerna höll på att kapsejsa. Svenska staten fick gå in och rädda bankerna genom att tillåta plundring av företag och låta skattebetalarna stå för notan.

I affärstidningen The Economists julinummer (2016-07-09) ser vi resultatet av vad som redan händer i Italien. Genom bankernas tillkortakommanden mot företagen är den vuxna arbetslösheten i Italien nu nästan störst i hela Europa. De italienska bankerna befinner sig i djup kris. Deras exponering mot franska banker är en möjlig förklaring till varför Unicredit, Italiens största bank, som i slutet av år 2015 hade 84 miljarder euro i nödlidande utlåning.

Tala om systemrisk. De italienska bankerna är sammankopplade som ett korthus. Det hjälper inte att styra bankkrisen till Italien. Om de italienska bankerna kommer andra europeiska banker att också att drabbas. eftersom de står för försäkringarna av de italienska bankernas låneförluster. Någon egentlig bankunion och nytt konkursförfarande för banker finns inte. Det var suspenderingen av detta som den italienske premiärminister nu kräver, med stöd av den italienska bankföreningen att få rädda de italienska bankerna med ett stort statligt räddningspaket. Det hoppas jag vi slipper uppleva i Sverige !

När det gäller svenska förhållanden är nog enda möjligheten att rädda de svenska storbankerna inför nästa bankris att göra som Johan Grip föreslår i sin DN-artikel. Öka kapitaltäckningsgraden rejält så vi slipper samma bankkris som vi redan varit med om tidigare.

Det är dags för både Finansinspektionen och regeringen att agera. Nu !