Nyttig läsning för den som är inblandad i tvistemål är därför Justitieombudsmännens ämbetsberättelse. Avgiven vid Riksmötet 2000-2001. Domen är oerhört viktig eftersom Högsta domstolen äntligen, en gång för alla, har slagit fast vilka fel en domare inte får göra sig skyldig till.

I mål B 680-96 slår hovrätten en gång för alla fast vilka fel en domare inte får göra. En rådman vid en tingsrätt i södra Sverige råkade ut för överåklagare Hans Lindbergs kritiska granskning avseende flera fall av mycket grova tjänstefel. Nu har denna dom blivit fastställd i Högsta domstolen (HD: B 114-99). Själva domen är på inte mindre än 200 sidor, plus bilagor. Överåklagaren har på uppdrag av chefsjustitieombudsmannen Claes Eklund åtalat rådmannen för inte mindre än 29 fall av mer eller mindre mycket grova tjänstefel.

De viktigaste reglerna, som domare ovillkorligen måste följa, återfinns i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som trädde i kraft den 3 september 1953. Konventionen blev inte svensk lag förrän 1995. Från och med den 1 januari 1995 gäller också EU-rätten i Sverige.

Svenska domare är även skyldiga att följa rättegångsbalken i alla mål. Desto svårare måste det vara att känna till vilka rättsregler som gäller och hur man ska döma i tvistemål, eftersom de politiska förarbetena inte längre gäller på samma sätt som tidigare, efter den 1 januari 1995.

Under de första åren efter vårt medlemskap i EU fick nästan vilka grova rättegångsfel som helst passera, utan att vare sig JO eller JK vidtog några åtgärder.

Chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundhs åtgärd att låta Hans Lindberg åtala rådmannen för tjänstefel var således mycket välkommen och efterlängtad. Det innebär att Sverige äntligen fått en ordentlig prejudikatdom på hur domare ska verka i rätten. Den dömda domaren har gjort sig skyldig till de flesta fel som en domare kan göra. Domen är således värd att studera ordentligt för alla som är inbegripna i tvistemål.

Förutom att denna omfattande dom finns tillgänglig hos hovrätten i Malmö finns hela ärendet beskrivet i Justitieombudsmännens ämbetsberättelse, avgiven vid riksmötet 2000/01. Både boken och bilagan kan varmt rekommenderas av alla som av någon anledning befinner sig i domstolstvist, eller arbetar med tvistemål i domstol. Det gäller både advokater, jurister och domare.

Vilken bärighet har då HD:s tidigare beslut om hur underrätterna agerar på vad som hänt sedan den stora hovrättsreformen inträffade i dagens samhälle? I vårt land har alltid rättssäkerheten ansetts förutsätta att underrätternas domar ska kunna överklagas och prövas på nytt i överrätt. Men sedan EMR-reformen införts är det tydligt att hovrätten inte skall göra en omprövning, utan endast en överprövning av tingsrättens dom.

Tyngdpunkten skall ligga på den första rättsinstansen, vilket förutsätter att kvalitén håller en jämn och hög nivå, vilket tyvärr visat sig redan inte stämma. Tyvärr visar hovrätterna numera samma attityd som Högsta domstolen genom att inte vilja pröva målen alls i den utsträckning som krävs.

Det blir då särskilt angeläget att hovrätten skall uppmärksamma och rätta till materiella och processuella felaktigheter i tingsrättsbeslut och avgöranden vilket inte kan ske i de fall när prövningstillstånd inte beviljas. Sedan EMR-reformen genomfört har mer än 150 fall där HD underkänt hovrätternas beslut att inte bevilja prövningstillstånd därför återförvisas till hovrätten för en ordentlig prövning. Läs artikel: Kritik mot delar av reformen "En modernare rättegång"