I mitten februari 2017 höll den amerikanska demokratiska senatorn Maria Cantwell tal i senaten; om vad som krävs av en ny finansminister. Hon berättade, att en av de viktigaste åtgärderna för att öka krediterna - till mindre och medelstora företag - är att återinföra den amerikanska bankdelningslagen Glass-Steagall.

Enligt mitt förmenande är det samma situation som råder i Sverige där ingenting för närvarande görs för att skydda allmänheten och företagen från när de svenska bankernas kollapsar nästa gång.

Det är en av anledningarna till varför Maria Cantwell så kraftfullt protesterade mot utnämningen av Goldman-Sachs Steven Mnuchin till att bli Trumps nya finansminister. Hennes argumenation är övertygande : 1) Mnuchin är motståndare till Glass-Stegall, 2) Han vill också avreglera den lilla reglering som infördes av Obama i Dodd-Franks Volcker rule,3) Han är känd för att ha vräkt tusentals människor från sina hem, enbart för sin vinnings skull och:

4) Han har plundrat sin banks pensionsfond vilket inte bådar gott för USA:s pensionärer när han som finansminister skall kompensera pensionärerna för finanskrisens förluster som motsvarar de enorma summor Wall Street fick i stödpengar under finanskrisen.

12 bankdelningsmotioner i Italiens parlament

I Italien råder het strid med EU-kommissionen, ECB och Trojkan om landets banker är inte enbart bankdelningen en av bollarna i luften, även en italiensk Brexit diskuteras, liksom att vända sig till både Ryssland och den nya amerikanska regeringen för att finna utvägar där landets självständighet och tillgångar kan försvaras.

Den livliga italienska debatten om bankdelning har fått partier både till höger och vänster att kräva bankdelning. I det italienska parlamentet finns 12 motioner enbart i deputeradekammaren. Av dessa 12 motionerna kräver de flesta en fullständig separering av affärsbanker från investmentbanker i likhet med den gamla amerikanska banklagen Glass-Steagall, men några är fuskmotioner som bara kräver en halvgången uppdelning liknande den amerikanska banklagen Dodd-Franks Volcker rule.

Dessa motioner är på väg att behandlas i bankutskottet sedan partiledaren Giorgia Meloni för det lilla partiet Fratelli d´Italia (FdI) begärt att frågan nu skall behandlas. Små partier har rätt att begära att en fråga skall behandlas och Meloni valde just bankdelningsfrågan. Samtidigt lade Femstjärnerörelsen (M5S) finanspolitiske talesperson Alessio Villarosa fram in en motion om bankdelning trots att partiet redan hade en innan. Alla dessa motioner kan därför nu komma upp i bankutskottet och eventuellt blir det också särskilda utfrågningar. Utskottet kan därefter bestämma om frågan skall gå vidare till hela kammaren för beslut.

I den italienska senaten har de olika partierna också liknande motioner om bankdelning. I senatens finansutskott var frågan uppe som följdmotioner på en beslut från den italienska regeringen att upprätta ett skyddsnät på 20 miljarder € för italienska nödlidande banker.

Följdmotioner för bankdelning från tre partier (Lega Nord, M5S och SEL - Vänster, Ekologi och Frihet) avvisades av utskottet för att det sades inte ha med frågan att göra. Däremot ansåg utskottet att ett anslag på 97 miljoner € till Golf Ryder Cup fick tas med som en följdmotion i kammaren.

Detta var så löjeväckande att senatens talman Pietro Grasso tog bort golfmotionen från utskottsförslaget när det kom till kammaren. Legasenatorn Candiani tackade talmannen för detta men insisterade på att "bankdelning borde ha diskuterats av finansutskottet eftersom motioner har lagts fram i utskottet i åratal ... och en sådan åtgärd skulle verkligen skydda spararna från spekulation."

Bankdelningsfrågan är mycket het eftersom den i Italien direkt kopplas till förhandlingarna med EU om de italienska bankerna. Premärministern har i ett uttalande låtit förstå att en italiensk bankdelning inte är tillåten av EU, så den ses som del av förhandlingsspelet med EU.

Många i Italien uppfattar att EU kommissionen hotar landets hela banksystem med konkurs genom en nedvärdering av de italienska statsobligationerna. Om just detta skrev europaparlamentsledamoten Marco Zanni och förre statssekreteraren i försvarsministeriet Guido Crosetto (nu chef för flyg- och försvarsindustriföreningen) i en artikel den 12.2 i dagstidningen Libero. De pekar på att den Europeiska bankmyndigheten (EBA) har rätt att ändra bankernas tillåtna exponering mot statsskulder.

Om italienska statsskuldens rating sätts under A är de italienska bankerna inte berättigade att räkna in dem i sitt kapital. Det skulle betyda att bankerna antingen måste skaffa nytt kapital motsvarande sitt innehav av 400 miljarder € i italienska statsskuldspapper, eller sälja av dessa papper (vilket få dessa värden att kollapsa).

De båda författarna fördömer den avveckling av den nationella suveräniteten över statsskulden som skett och säger att denna "självständighet för ECB" kommer att "förstöra finanssystemet" och "leda till att man slutligen lägger beslag på allting ... genom att skicka in en förvaltare och Trojkan", dvs att Italien förlorar sina tillgångar till dem EU-kommissionen gynnar. De anser att varken den italienska regeringen, parlamentet eller de italienska Europaparlamentarikerna har reagerat tillräckligt inför denna fara.

Förhållandet till EU är mycket känsligt eftersom EU-kommissionen för tillfället kräver en korrigering av den italienska statsbudgeten på minus 3,4 miljarder €, samtidigt som EU-kommissionen inte vill tillåta den italienska regeringen att göra ett undantag från budgetåtstramningen för att kunna hjälpa vinterns jordbävningsoffer.

Ovanpå detta kommer en alldeles ny skandal avslöjad av veckotidskriften L´Espresso om att regeringen har 150 miljarder i derivatkontrakt som inte parlamentet hade fått kännedom om. Vid slutet av 2015 visade dessa derivatkontrakt på en förlust på 36 miljarder €. Många av dessa kontrakt ingicks när Mario Draghi var generaldirektör för italienska finansdepartementet och nu är han chef för ECB.

Dessa derivatkontrakt inkluderar en klausul som ger säljaren rätt att ensidigt stänga kontraktet. Denna klausul användes av Morgan Stanley för att 2012 tvinga regeringen Monti att stänga kontrakt och omedelbart betala 3,1 miljarder €. Den italienska staten har åtminstone slagit tillbaka mot Morgan Stanley för detta genom att den italienska Kontodomstolen förra året dömde att detta var ett bedrägeri som bestraffades med böter på 3.8 miljarder €.

I denna strid med EU-kommissionen, ECB och Trojkan är inte enbart bankdelningen en av bollarna i luften, även en italiensk Brexit diskuteras, liksom att vända sig till både Ryssland och den nya amerikanska regeringen för att finna utvägar där landets självständighet och tillgångar kan försvaras.

Vad jag som förundrar mig - när jag läser och ser vad den ekonomiska debatten handlar om och jag följer och vad som händer i både USA, förstår jag inte varför inte denna debatt lyckats sprida sig till Sverige riksdag.

Massmedia i Sverige - borde ta på sig ett mycket större ansvar genom att att se till att den svenska allmänheten och företagen inte drabbas lika hårt som skedde under både bankkrisen 1987 - 1993 och senaste globala bankkrisen, som vi ännu inte sett något slut på.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges bankkunders riksförbund