Redan i 1862 års kommunalförordningar framgår att Sveriges kommuner själva skall sköta sin sina inre gemensamma angelägenheter, på det lokala planet. I vår tid är det kommunernas uppgift att utveckla och förvalta ett väl fungerande samhälle på både regional och kommunal nivå.

Sverige behöver ett nytt ramverk för politiskt beslutsfattande med bättre incitament för kompetensens ledarskap; ett system byggt på en djupare och friare demokrati, skriver författaren Leif V Erixell i sin bok: Omstart Sverige (Nordberghs förlag)

Lagen måste gå före godtycket. Statens makt borde således vara begränsad. Men för att medborgaren skall kunna lita på att rättsstaten uppfyller sina löften gentemot alla medborgare i Sverige - krävs det dels att lagarnas verkar lika för alla - samt att det finns lagar som skyddar medborgarana mot ingrepp i deras privata sfär.

För att veta hur detta sker i verkligheten deltog jag den 21 mars 2017 i ett seminarium som anordnades av Medborgarrättsrörelsens i Sverige.(MRRS) Ordförande i MRRS, är Leif V Erixell som var moderator och huvudtalare. Tillsammans med Hans Jensevik som arbetar som analyschef för Svensk Kommunrating redogjorde bägge två - på ett pedagogiskt och utmärkt sätt- både hur de svenska kommunerna i dag styrs av staten och hur de borde styras.

Medverkade gjorde också kommunalrådet i Täby, Leif Gripestam, där jag själv bor. Han berättade om hur den kommunala verkligheten fungerar i dagens Sverige. Dagens tillämpning av skatteutjämningen; medför att skötsamma kommuner - som vill spara och sänka skatterna för kommuninvånarna - får betala stora summor till de kommuner, som missköter sina kommunala ekonomi; får stora bidrag från dessa, men ändå höjer skatterna.

Om jag inte redan visste det innan - fick jag då klart för mig - att den akuta krisen i våra kommuner är ett fullbordat faktum. Vi befinner oss i ett allvarligt läge eftersom så många kommuner befinner sig i ett krisläge när pengarna inte längre räcker till på grund av alla åliggande från staten, som de tvingas genomföra.

Regering och riksdag har gjort intrång i det kommunala självstyret enligt en ny lag som trädde i kraft 2010, utan att någon verkar ha reagerat. Vad lagen säger måste betraktas som en gummiparagraf där man försöker ursäkta sig redan från början genom att säga:

"En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den" (Lag 2010:1408)

Det betyder i klartext att regeringen har fritt fram att fortsätta inskränka den kommunala självstyrelsen, om man anser det nödvändigt. Ett problem som då uppstår är när det gäller beskattningsrätten eftersom det inte står något om att skatt från de välskötta kommunerna kan slussas vidare till de misskötta, enligt Regeringsformen. (RF 14 kap 4 §)

Vad som nu händer i vårt land är att välståndet, tryggheten och friheten sjunker sakta men säkert. Demokratin som sådan sätts i fråga. Svarta ekonomier uppstår när skattetrycket ökar över "Lafferkurvan" (acceptansgränsen) Pensionerna räcker inte längre till för de som arbetat längst - men tjänat minst - eftersom staten redan lagt beslag på en stor del av pensionskapitalet.

Om inte staten längre kan leverera enligt tidigare underliggande överenskommelsen kommer samhällskontraktet oundvikligen att krackelera, anser både Leif V Erixell, Hans Jensevik och Leif Gripestam.

"Vad Sverige behöver är att trygga allas frihett och oberoende genom grundlagsfästad av precisera fri- och rättigheter" i stället för att minska på medborgarnas frihet och rättigheter (Min anmärkning) " I stället borde vi öka deras inflytande på beslutsfattandet i samhället", ansåg redan regeringsrådet Gustav Petrén (1917 -1990) som vad den som startade Medborgarrättsrörelsen 1974 och var dess förste ordförande.

I dag svarar kommunerna för fysisk planering, infrastruktur, bostadsförsörjning och näringslivsutveckling samt välfärdstjänster som skola barn - och äldreomsorg. Men regeringen lägger sig hela tiden i hur denna verksamhet skall bedrivas, vilket jag anser vara onödig kontroll eftersom kommunerna själva inte får bestämma längre hur de skall bedriva sin verksamhet.

Kommunerna företräder inte längre sina huvudmän på den ort där de själva borde få bestämma hur de vill bedriva sin verksamhet. Det är ju människor på plats som bäst känner till både sina problem och möjligheter och kan agera långsiktigt utan några plötsliga statliga ingrepp.

Min uppfattning, efter att ha lyssnat på de tre föredragshållarna, är att vi i dag saknar den demokratiska ansvarsvarighet som vi haft tidigare: Medborgarna måste veta vad ansvaret ligger vid val och folkomröstningar. Samhällskontraktet stärks när relationen inbetalning - service blir tydlig.

Den svenska folkstyrelsen bygger ju på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den kan endast förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statskick och genom kommunal självstyrelse.

Den bittra sanningen är att det svenska självstyret i dag saknar verkligt juridiskt hållbart grundlagsskydd så kan regeringen ändå trumma igenom tvingande bestämmelser som kommunerna tvingas följa, vilket jag själv betraktar som "trolöshet mot den huvudman" som är svenska folket. Jag delar därför föredragshållarnas uppfattning att det kommunala självstyret i dag är mycket av en chimär.

Mats Lönnerblad

Ordförande i Bankrättsföreningen
Sveriges Bankkunders Riksförbund