Vad som hände under den stora svenska bankkrisen 1987 - 1993, var det som hände på nytt, under de svenska storbankernas vårdslösa utlåning i Baltikum från 2007. Det är vad som kommer att hända - om ingenting görs för att åstadkomma bankdelning - som jag som författare och skribent i finansrätt, tillsammans med civilekonomen och journalisten Ulf Sandmark, pläderat för i flera artiklar i pressen under hösten 2017.

Låt mig få berätta hur det kan gå till när regeringen tillåter bankerna att säga upp krediterna för välskötta företag som gäller många av de 60.000 välskötta företag där krediterna sades upp och tillgångarna beslagtogs av de svenska krisbankerna under den självförvållade svenska bankkrisen 1987 - 1993 och under bankkrisen i Baltikum som inleddes 2007.

När krisbankerna väl upptäckte sina väldiga förluster lät de allmänheten och sina andra företagskunder betala för notan för sina egna förluster på fastighetsmarknaden, som inte hade ett dugg att göra övriga företagares affärer att göra. Bankerna och regeringen lät med berott mod bankernas kreditförluster på fastighetsmarknaden gå ut över allmänheten och skötsamma företagare.

Det var fastighetsbolagens negativa direktavkastning som till slut sänkte bankerna. De kunde inte längre redovisa sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad och var skyldiga att begära sig själva i konkurs, utan att någonting hände. Därför lät bankerna med Nordbanken i spetsen (Nuvarande Nordea) sina väldiga förluster gå ut över företagen och sade de i desperation upp lånen för en rad minde och medelstora utvecklingsföretag. De gällde att till varje pris få in nya pengar från sina välskötta kunder, aktieägarna och staten.

Sveriges blomstrande företag tvingades i konkurs. Checkkrediter avslutades i förtid. Krisbankerna beslagtog många företags alla tillgångar. Ett företag som råkade riktigt illa ut var Ingvar Axelssons företag - Agaria Industri AB i Åkersberga. Nordbanken struntade i vad som skulle hända med de 40 anställda. Axelssons lönsamma företag försattes i konkurs.

"Nordbanken dödade mitt företag trots att vi inte hade några ekonomiska problem", minns Ingvar Axelsson när jag träffade honom för en intervju i början av oktober 2017 för att ta reda på vad som hände med hans företag.

Vad som hände den gången var att Nordbanken utan något tillstånd lade beslag på 2,8 miljoner från ett konto som Agaria hade i banken. På utvecklingsfonden i Stockholm blev flera höga chefer chockade över Nordbankens agerande. Den dåvarande chefen för Utvecklingsfonden, Lars Goffhé, tyckte att bankens tilltag var upprörande.

Nordbanken förmådde dessutom utvecklingsfonden att låna ut 2,8 miljoner kronor till Agaria under förespeglingar att banken skulle ställa upp med lika mycket. Han anser i likhet med mig själv och många andra skribenter att många företagare under den förra inhemska bankkrisen slagits ut till följd av att de svenska krisbankerna dragit in krediter och begärt sina kunder i konkurs.

Affärsrelationerna med Nordbanken utökades när banken övertalade Axelsson att köpa ett företag som gått i konkurs - Industrimonterningar AB i Huddinge med 20 anställda. Nordbanken övertalade Axelsson att köpa företaget för en miljon kronor. Orsaken var att banken var största fordringsägaren i konkursbolaget och ville ha tillbaka sina pengar.

I gengäld lovade banken att bevilja honom lån till att utveckla företaget vidare. Men det dröjde inte länge innan banken började krångla och bryta sina löften. Banken förhalade ärendet under sex månader. Under tiden förlorade Agaria order på 5,5 miljoner kronor. Det bar sig inte bättre än att banken själv gick in och direktförhandlade utan att underrätta Agaria. Kunden hade beställt makiner för 5,5 miljoner av Agaria. Dessutom krävde banken att kunden som beställt skulle betala in ett förskott på 1,7 miljoner till ett speciellt konto i banken.

Genom sitt förfarande orsakade Nordbanken en falsk ryktesspridning i branschen att Agaria AB hade ekonomiska problem. I själva verket var banken som var konkursmässig. Ingvar Axelsson som aldrig varit med om liknande tog strid med banken. I juli 1990 beviljade Nordbanken till sist 2,8 miljoner kronor i krediter vilket också ledde till att utvecklingsfonden infriade sitt löfte.

Men efter bara två månader förklarade Nordbanken att krediten bara var tillfällig och att den nu omedelbart skulle sägas upp. Det dröjde bara två månader innan Agaria tvingades att begära sig i konkurs. Nordbanken spärrade dessutom Agarias checkkonto i banken - det konto som Agarias kundfordringar kom in på. Agaria kunde inte längre komma åt sina egna pengar. Cirka 3 miljoner kronor som fanns på kontot.

Vad som förvånar mig är att regeringen aldrig reagerat för vad det ställde till med genom att låta allmänheten och företagen betala för bankernas förluster, vilket kommer att ske nästa gång det blir bankkris i Sverige, om ingenting görs för att sära på bankernas riskfyllda investreringar och övriga verksamhet..

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges bankkunders riksförbund