Jag har noterat att närings- och innovationsminister Mikael Damberg avsätter omfattande resurser av skattemedel och personligt engagemang för att lära företag och organisationer värdet och betydelsen av de immateriella tillgångarna. För att denna satsning skall få genomslag krävs konsekvent tillämpning också inom det egna departementet och tilldelade ansvarsområden. Här uppvisar Damberg en dubbelmoral som fått förödande konsekvenser. Avbildad: Mats Lönnerblad

Damberg har avsätt 80 mkr till innovationsmyndigheten Vinnova för att tillsammans med PRV sprida kunskap om att de immateriella tillgångarna bl.a. utgör 80% av ett företags marknadsvärde. Rubrikerna är många där Damberg/Vinnova/PRV sprider kunskap om satsningen på de immateriella tillgångarna. Här är ett exempel på Dambergs marknadsföring av de immateriella tillgångarnas värde tillsammans med VINNOVA och PRV.

Att döma av rubrikerna som jag hittills tagit del av borde Damberg nu besitta omfattande kunskaper om de immateriella tillgångarnas värde för landets innovatörer och entreprenörer. Dessutom torde Damberg känna till hur maktlösa innovatörer och entreprenörer är mot intrång och stölder i samband med rättsliga processer.

Vad tjänar det till att väcka intresset för de immateriella tillgångarnas värde och betydelse när det inte finns någon garanti från staten att hålla inkräktare och klippare på avstånd och säkerställa de rättmätiga ägarnas utbyte för vad de skapat med möda och besvär under långa tider.

Exemplen är många genom den industriella utvecklingen där innovatörer går utfattiga i graven efter att ha blivit bestulna på sina uppfinningar och företag när de försökt hävda sin rätt via rättsliga processer, som slutat med att den kapitalstarke vinner även om stölderna och intrången är uppenbara.

Som skribent har jag tagit del av många rättsfall där innovatörer och entreprenörer har blivit snuvade på allt även om det är uppenbart att domslutet är felaktigt. Mina erfarenheter har jag publicerat i pressen, på internet, i 8 av mina publicerade böcker och på Bankrättsföreningens välbesökta hemsida.

Allt slutar med att innovatörens krav inte bifalles och döms därför att bära motparten rättegångskostnader i miljonklassen. Ett av de senaste målen jag följt är tvisten mellan Börje Ramsbro och den statliga stiftelsen Industrifonden som tillhör närings- och innovationsminister Mikael Dambergs ansvarsområdets, som utvecklats till en riktig skandal utan motstycke.

System 3R-skandalen

Börje Ramsbro erbjöd under bank- och finanskrisens slutskede delägarskap i det operativa bolaget System 3R International AB, som han ägde till 91 procent via det hundra procent ägda System 3R Holding AB. Allt slutade med att hela koncernen kapades varav en av kaparna blev den statliga stiftelsen Industrifonden.

System 3R-koncernen var globalt etablerad med egna marknadsbolag som marknadsförde Börjes uppfinningar som tillverkades i egna ultramoderna verkstäder med hög grad av digitalisering från idé via produktion till marknaden. Se System 3R företagspresentation.

Efter att Börje genom skadeståndstalan mot bankerna förlikats utanför domstolen och fått ett visst skadestånd tog han beslutet att rikta sina krav mot kaparna. Han valde att börja med Industrifonden som hade tilldelats 30.000 aktier i International för 1 krona utan att kunna visa upp något förvärvsavtal eller någon seriös värdering.

Efter flera rättsutlåtanden från erfarna professorer och advokater ansåg Börje att han var väl förberedd att inlämna sin skadeståndstalan mot Industrifonden. Då Industrifonden stod under näringsdepartementet kontroll med egna representanter i styrelsen, förväntade han sig en rättvis prövning i domstolen.

Vad Börje inte kunde förutse var att Industrifonden outsourcade försvaret till ett ombud som tillämpade metoden ”Kill the Inventor”, en metod som går ut på att krossa motparten till undergång med alla till buds stående medel. De immateriella tillgångarna som utgjorde 80 procent av marknadsvärdet hade kaparna värderat till 0 kronor i sitt hemliga avtal med bankerna. Värdet på dessa tillgångar översteg vida 100 miljoner kronor. Allt slutade med att Börje förlorade tvisten och dömdes att bära Industrifondens rättegångskostnad.

Dambergs dubbelmoral

Jag var själv närvarande vid rättegången och hörde Börje och hans åberopade vittnen framföra värdet av de immateriella tillgångarna och att företagets värde uppskattades till 150 – 200 miljoner kronor. Industrifonden med sina ombud och vittnen hävdade att företaget var värdelöst och att Börje inte hade gjort någon förlust. Så argumenterade de som kapade företaget för den symboliska kronan och samtliga immateriella tillgångar konfiskerade till värdet 0 kronor.

I åtskilliga brev till Mikael Damberg har Börje framfört till Mikael Damberg hur han blivit behandlad i tvisten med den statliga Stiftelsen Industrifonden. Inte vid något tillfälle har Damberg gjort sig besväret att besvara breven eller hänvisat till någon kollega bland de ca 500 anställda på näringsdepartementet.

Inte ens när Börje har informerat Damberg om hur han blivit bestulen på de immateriella tillgångarna har Damberg låtit höra av sig. Detta kan jag bara tolka som tjänstefel från Dambergs sida när han inte ens kan träda fram och bistå en enskild innovatör och entreprenör när verksamheter inom det egna ansvarsområdet begår grova brott mot vad han själv verkar för när det gäller värdet och ägandet av de immateriella tillgångarna.

När närings- och innovationsminister Mikael Damberg blundar för intrång och övertramp inom den egna verksamheten då är det fritt fram för andra att följa efter. Skall satsningen på de immateriella tillgångarna leda till något gott för landet då krävs att myndigheter och departement själv uppfyller kraven på efterlevnad och sätter fast inkräktarna med beslutsamhet.

I fallet System 3R-skandalen har innovatören och entreprenörer Börje Ramsbro förlorat hela sitt företag värderat till 175 mkr och nu också sitt hus och hem för att betala Industrifondens rättegångskostnad på ca 4.9 mkr inkl dröjsmålsränta.

Hur kan det komma sig att landet innovations- och näringsminister Mikael Damberg kan blunda för den grova ekonomiska brottslighet som Börje Ramsbro utsatts för av den statliga stiftelsen Industrifonden, som genom förfalskade dokument undanhållit de immateriella tillgångarnas värde om ca 100 mkr.

Jag kan inte ha annan uppfattning än att Mikael Damberg gjort sig skyldig till tjänstefel när han inte besvarar en medborgare som upplyser om grov ekonomisk brottslig inom departementets ansvarsområde. Detta inte minst när brotten är begångna inom området immateriella tillgångar, som förefaller var Dambergs skötebarn och för vilka 80 mkr i skattemedel har avsatts för att lära företag och organisation att värdera och respektera. Detta är inget mindre än dubbelmoral till skada för landets innovatörer och entreprenörer. Damberg säger en sak och gör en annan, vilket är dubbelmoral.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges bankkunders riksförbund