Politisk legaliserad stöld innebär att någonting som är olagligt ses som lagligt genom brott i flera led. Med legaliserad stöld i domstol menas - att käranden eller svaranden - inte har fått någon "rättvis rättegång" i enlighet med EU-rätten och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Artikel), som sedan Sveriges inträde i EU ingår i den svenska lagstiftningen. Avbildad Mats Lönnerblad

Senast har jag skrivit om politiskt legaliserad stöld var en ledare för mer än 10 år sedan, den 11 juni 2007. Den gången handlade det om legaliserad stöld när svenska staten genom regeringen Carl Bildt och bankminister Bo Lundgren hjälpte till att försätta 60.000 välskötta svenska företag i konkurs vilket resulterade i 400.000 svenskar kastades ut i permanent arbetslöshet.

Jag jämförde då med hungersnöden och misären som uppstod i Zimbabwe som inleddes med att den dåvarande presidenten Robert Mugabe beslutade att konfiskera mer än 4.000 jordbruk från de vita farmarna i landet, som sedan delades ut till regeringstrogna supportrar.

Sedan dess har läget i både Zimbabwe och Sverige förvärrats radikalt:

Från hyllad frihetshjälte till diktator har Robert Mugabe styrt sitt land i 37 år. Han adlades av Englands drottning Elisabet II. Sedan dess har han ägnat all sin tid genom att roffa åt sig tillgångar och att förstöra landets ekonomi i grunden.

Redan 1981, när Mugabe besökte Sverige, deklarerade han sin inställning till makten genom att deklarera vad han ansåg om demokratin i sitt eget land: "Vi har ett gemensamt öde, och en regering. Varför skulle vi då inte ha ett enda parti?" Torbjörn Fälldin - som då var statsminister (c) i vårt land välkomnade frihetshjälten Mugabe och gav honom ett biståndsavtal värt 100 miljoner kronor.

Tisdagen den 26 november 2017 avgick Mugabe efter 37 år vid makten, efter att förvandlat södra Afrikas kornbod till en av världens fattigaste länder. Sverige har under dessa år givit bidrag till hans diktatur under en lång rad år med miljardbelopp. År 2016 uppgick det svenska biståndet till 242 miljoner kronor. Jag ifrågasätter hur naiva våra svenska politiker varit som gett omfattande bistånd till en diktatur som gör att Robert Mugabe under en så lång period har kunnat klamra sig fast vid makten.

I Sverige har jag observerat, sedan den globala bankkrisen 2007, att de svenska bankerna i stället för att hjälpa företagen att utvecklas, satsat helt på hushållssektorn och lånat ut till anskaffandet av nya bostäder i takt med prisutvecklingen, vilket medfört att i stället för att gynna företagsutvecklingen i Sverige - bidragit till prisutvecklingen på både kommersiella och privata fastigheter, vilket bäddar för nästa bankkris, som nu väntar runt hörnet.

Som författare och skribent i finansrätt får jag dagligen mejl och post från innovatörer och entreprenörer som drabbats av bankernas ovilja till utlåning och hur de behandlas av bankerna.

Många mejl som jag erhåller handlar om pågående domstolstvister där bankerna inte uppfyller sina kreditlöften eller övriga åtaganden. En del tvister handlar om hur riskkapitalister lägger beslag på andras företag och tillgångar vilket i stor utsträckning kunnat ske utan att någon har straffats och har skett i samverkan med bankerna.

Låt mig därför bara redovisa för ett sådan exempel som borde stämma till eftertanke, när det gäller hur ett av dessa mål behandlas i domstol som i detta fall kapats av, bland annat, den statliga Stiftelsen Industrifonden. Industrifonden har åberopat en felaktig värdering av System 3R-koncernen genom falsk bevisning. Detta har skett utan att Industrifonden vare sig haft behörighet eller någon fullmakt från ägaren till bolaget. Industrifonden var vid tidpunkten förhindrad att äga aktier enligt avtal och förordning.

För att kunna skriva om detta mål har jag följt utveckling på plats i såväl Stockholm tingsrätt och läst överklagandena till såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen och ägarens begäran om resning i Högsta domstolen.

Utgångspunkten för övertagandet - till bland annat Industrifonden - har varit att få tillåtelse att överta företaget till en substansvärdering ”slaktvärdet”, vilket inte stämmer med bolagets verkliga marknadsvärdevärde. Kärandepart är Börje Ramsbro, som på egen hand skapat detta världsföretag. Hans ombud har varit advokaten Percy Bratt och jur kand Hanna Johansson.

Svaranden är Stiftelsen Industrifonden och deras ombud har varit advokaten Hans Bagner och advokat Pontus Ewerlöf, Maqs Law Firm Advokatbyrå AB.

Vad målet handlar om - som pågått tre år i Stockholms tingsrätt - gäller Industrifondens övertagande av 1/3 aktier i dotterbolaget System 3R International AB och koncernens samtliga immateriella tillgångar. Vad jag kan förstå finns absolut ingen behörighet för Industrifonden att lägga beslag på en stor del av företaget och företagets verkliga värde för en krona som har skett. Någon sådan fullmakt har aldrig Börje Ramsbro lämnat till Industrifonden och något förvärvsavtal har Industrifonden ej heller kunnat uppvisa för den aktuella aktieposten.

I domen framgår att Kjell Öhrström som fått i uppdrag att värdera företagets verkliga marknadsvärde har uppgett att Koncernen hade övervärden i bland annat patent och varumärken. Öhrström har bedömt att priset för koncernen i december 1993 vid en ordnad och väl förberedd och riktad försäljning borde ha uppgått till 150-200 miljoner kronor vilket även framgår i Stockholms tingsrätts dom från 2015-12-17. Öhrströms värderingen framgår också av Stockholms Tingsrätts dom under domskälen.

Min uppfattning är att till följd av att Industrifonden outsourcat försvaret till ett ombud som gjorde bruk av falska urkunder och vittnen som lämnade osanna påståenden förlorade Börje Ramsbro målet och han dömdes till att bära Industrifondens rättegångskostnader om cirka 4,3 miljoner kronor. Rättegångskostnaderna har betalats men den rättmätige ägaren till System 3R-koncernen och dess immateriella tillgångar fick vare sig prövningstillstånd i hovrätt eller Högsta domstolen.

Målet skulle ha prövats i Svea hovrätt men eftersom f d ordförande i Maqs Lawfirm övergått från advokat till domare i hovrätten prövade målet, erhöll Ramsbro inget prövningstillstånd, (utan någon kommentar) till själva överklagandet, vilket enligt mitt betraktande måste ses som jäv. Högsta domstolen meddelar endast prövningstillstånd i prejudikatmål.

I den komplettering av resningsansökan som jag tagit del av framgår Industrifondens falska skriftliga och muntliga bevisning samt att företaget efter några år sålde  företaget System 3R vidare för cirka 325 miljoner kronor - visar företagets verkliga marknadsvärde - och borde därför ha skickat tillbaka till Svea hovrätt för omprövning i hela dess vidd enligt Rättegångsbalken RB 58 kap 1§ punkt 2-3.

Min uppfattning är således att tvisten mot Industrifonden förlorades på grund av falska urkunder och falska vittnesutsagor och jäv som åberopades för att undanhålla värdet på de immateriella tillgångarna som vid tidigare uppgick till cirka 100 miljoner kronor.

Eftersom den svenska regeringen även kunnat konstatera att värdet av immateriella tillgångar i ett företag uppgår till cirka 80 procent av företagets marknadsvärde borde Högsta domstol bevilja förnyad prövning i Svea hovrätt av målet i hela dess vidd. Legaliserad stöld skall inte accepteras även om det finns statliga intressen i bakgrunden.

När skall staten träda fram och skydda landets innovatörer och entreprenörer från de legaliserade stölderna?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges bankkunders riksförbund