[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Var tid har sina hästhandlare
Av Kent Lundholm - Dagens Industri - 12 oktober 2002

hast.gif (141833 byte)Dagens finansaktörer borde få sina hästar synade i munnen. Vi är många som framstår som enfaldiga inför den finansiella elitens och ledarskapets förmåga att ta bra betalt för mediokra tjänster.

Bonus - för vad då? Det var den kärnfulla rubriken på ledaren i DI den 4 oktober. Bakgrunden är speciell ersättning i form av bonus till chefspersoner i den blivande koncernen Telia/Sonera.
   Olika optionsprogram utvecklades i Sverige under 1990-talet som incitament för en trögrörlig organisation att prestera underverk. Så småningom blev det dock uppenbart att dessa program för direktörer, styrelseledamöter och andra nyckelpersoner inte var något effektivt instrument att skapa värden i en konkurrensutsatt marknad. Särskilt inte när belöningssystemen kopplats till marknadskrafternas egna nyckfulla indikatorer såsom aktievärdering.
   Tvärtom förefaller optionsprogram med orimliga utfall vara ett synnerligen effektivt medel att snabbt omforma företag med intressanta produkter och hög kompetens till veritabla finansiella korthus (Ericsson, Skandia, ABB med flera).
   Begåvade ägare känner därför en tilltagande tveksamhet inför att belöna ledningens framgång i ett kortsiktigt perspektiv, till exempel efter aktiekursens utveckling, vilken kan påverkas med kreativ bokföring, tillväxtretorik och återköp av aktier med ägarnas beskattade egna kapital.
   Således behövs något nytt.

Man avser därför att vidareutveckla belöningssystemen så att de nu ska kunna utfösas innan produktionen är påbörjad. Den kommande vinsten ska alltså kunna delas ut innan tjänsten är producerad (fusionen av Telia). En intressant förädling av det kapitalistiska systemet!

I förlängningen kan vi kanske ta betalt för kommande innovationer utan att ha påbörjat utvecklingen. Eller fakturera för arbete som ligger några år fram i tiden.
   Detta skulle säkert stabilisera en deprimerad marknad och få börskurserna att vända upp.
   Kanske kan vi rentav få gehör för att få ut nuvärdet av våra löner beräknat på återstående livslängd.
   Vanliga löntagare, småföretagare och entreprenörer måste rimligen känna stor ödmjukhet inför denna innovation som nu lanseras inom en kommande nordisk storkoncern. Ledningen för Telia kan känna sig stolt, och styrelsen är att gratulera.
   Näringsdepartementet och Björn Rosengren fick slutligen rätt. Det fanns värden och innovationskraft i vårt svenska Telia som få kunde ana vid börsintroduktionen.
   Även investmentbankirerna bidrar med innovationskraft. Bankerna lär debitera mer än 500 Mkr för att medverka i Teliafusionen. För uppgiften utnyttjar man cirka 150 medarbetare enligt medierna - intäkter om 3-4 Mkr per individ.
   Anta att arbetsinsatsen för fusionen kräver en tredjedelsårsarbete. Det motsvarar en intäkt eller kostnad på cirka 10,5 Mkr årligen för medarbetaren, vid full beläggning.
   Detta kan jämföras med en universitetslärare eller välutbildad civilingenjör, vars marknadsvärde (inkomst) ej överstiger tiondelen av nämnda belopp. Förädlingen av kunskap på vägen från svenska universitet till marknaden måste alltså vara betydande.
   (Vad detta mervärde består av, utöver exklusiv miljö, är dock inte uppenbart för oss alla. Vilken kunskap förfogar investmentbankerna över som inte är känd vid svenska universitet?)
   Vi förutsätter att den fria marknadens prisbildning fungerar när man värderar corporate financeavdelningars kunskap och tjänster. Värdeskapandet i Telias fusionprocess bör alltså vara minst tio gånger större än nuvärdet av den kunskap och kompetens som ackumulerats i Telias genomsnittliga tjänster och produkter.
   Håller ingenjörerna och övriga anställda inom Telia detta för sannolikt? På vilka grunder anser fackföreningsrörelsen i Telia och andra svenska storkoncerner att processer som marknadsintroduktion, ledningsfunktion samt skapandet av finansiella nätverk representerar väsentligt högre värden (10-20 gånger högre) än ansvaret och kompetensen för själva utvecklandet av en marknadsmässig produkt?
   Vad säger forskningen kring dessa frågor?
   (Nyligen har finansmarknadens akrobatik också spridit sig till offentlig förvaltning Vid Göteborgs Universitet lönesätts nu lokal rapportering om forskning dubbelt så högt som själva skapandet av internationellt konkurrenskraftig vetenskap. Inom svensk sjukvård lönesätts personaladministration - ledarskap på finare språk - betydligt högre än produktion av vård och medicinskt utvecklingsarbete i världsklass.)
   Det tycks även vara mer lönsamt att flytta kapital som ska tjäna som smörjmedel i innovationsprocesser än att vara upphovsman till själva innovationen. Och man drar sig inte för att debitera höga kostnader för negativ kapitalförvaltning.
   Det vore intressant att jämföra kunskapsbildningen inom ledarskapsutveckling och företagsanalys, vilken anses motivera mycket höga löner, med motsvarande inom exempelvis kemi, bioteknik, medicin och teknik.
   Att prisbildningen i de finansiella systemen uppenbarligen inte fungerar leder snabbt till oönskade effekter inom vida samhällsfunktioner, såsom snedvridning av ungdomars framtida utbildningsval.

I längden kan naturligtvis en företagsledning inte debitera högre pris för sina tjänster än övrig personal i värdekedjan, om man inte erbjuder ett synligt mervärde.
   Tidigare trodde många av oss att exceptionellt ansvar utgjorde detta mervärde. Försäkring (fallskärmar, bonus) eliminerar dock marknadskraften i detta avseende.

Vi är således många som framstår som enfaldiga inför den finansiella elitens och ledarskapets förmåga att ta bra betalt för mediokra tjänster.
   Finansmarknadens aktörer ska kanske inte ensidigt lastas för att vi andra är insnöade nördar som låter oss duperas av direktörernas och ledarskapets lockrop. Var tid har sina hästhandlare.
   Nej, skulden måste också läggas på fackföreningsrörelse och ledamöter i svenska företagsstyrelser.
   En öppen marknadsekonomi ger dock alltid möjlighet till korrigering. Låt oss därför till en början hoppas att styrelsen i Telia kan visa affärsmässighet och revidera sin prisbildning på direktörstjänster och investment banking.

Kent Lundholm
Professor i kirurgi. Göteborg och aktieägare i Telia

Copyright


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida