[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Jag är van att bli bestulen
Av Alexandra Pascalidou - Metro - 28 oktober 2002

Förra helgen var jag i Paris. Jag hade sparat pengar för att shoppa och festa, men så fort jag anlände, mitt på dagen, mitt på Champs-Elysée, blev jag rånad på min plånbok med alla pengar, kreditkort, körkort, familjefoton och lyckoamuletter. Sedan fick jag tillbringa halva dagen på polisstationen, där andra rånoffer kom in och redogjorde för sina förluster. För att trösta mig själv intalade jag mig att det var någon fattig, hungrig människa som tagit pengarna. Någon som behövde dem mer än jag just då.

Och då insåg jag varför jag var så sansad. För jag är van vid att bli bestulen.

Min vrede virvlade upp och vändes mot bankerna, fondförvaltarna och aktiemäklarna. I själva verket har de stulit mina och dina sparpengar snyggt och successivt. Vem kan vi vända oss till för alla de pengar vi har förlorat? Vi kan varken klaga eller överklaga. Vi kan varken vända oss till ombudsman eller polis, ty de som har snott våra pengar räknas inte som kriminella och de kommer aldrig att ställas till svars. De fyller sina redan välfyllda fickor med våra surt förvärvade slantar utan att skämmas.

Ni minns väl den massiva Teliakampanjen och den totala hjärntvätt vi utsattes för? Den fick mig att köpa mina allra första aktier. Alla skulle ju köpa aktier. Jag ville vara som alla andra. Så blev jag ett offer tillsammans med alla andra småsparare som drömde om schyst avkastning.

För att salta såren ännu mer kom en kompis med ett försenat börstips. Om jag hade sparat 100 000 kronor på Ericsson för två år sedan hade jag i dag haft cirka 4 000 kronor kvar. Men hade jag köpt öl för pengarna hade jag i dag fått 6 741 kronor för pantflaskorna.

Mitt i denna dystra räkneövning hamnar tidningen Affärsvärlden i mina händer. Där skriver chefredaktören Thomas Peterssohn: "När aktiespararna har förlorat 400 miljarder kronor på tre år börjar förvaltare, analytiker och företagsledare se till att de har ryggen fri. Somliga har dock mer anledning att skämmas än andra. Storbankernas fondbolag har de senaste fem åren slarvat bort pengar för sina kunders räkning och samtidigt inkasserat 8 miljarder kronor för besväret."

Ibland är det läge att be om ursäkt, hävdar Thomas Peterssohn, och bjuder in alla "ångerfulla syndare" att höra av sig med sina ursäkter till folket. Nu får de chansen, de som har blåst oss på våra besparingar och pensionspengar, att framföra sina ursäkter och bortförklaringar. Undrar om någon tar tillfället i akt? Det kan framstå som sympatiskt och modigt. Det kan ge cred och kunder som blir rörda. Men jag blir inte rörd. Jag blir inte rörd, ty de har sugit ut mitt blod, plockat mina pengar som jag slitit för, blåst mig genom falska analyser och råd.

Nej, kära ni där uppe, en ursäkt räcker inte. Vi vill ha pengarna tillbaka! Jag tänker inte nöja mig med ett tårdrypande krypande till korset. Nej, jag tänker aldrig mer lyssna på er och era goda råd. Jag tänker samla mina pengar på hög i madrassen eller promenera med dem i Paris, för hellre att någon enstaka tjuv, som man kan polisanmäla, plockar dem än att välpolerade massrånare går fria

Alexandra Pascalidou

Metro
Copyright


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida