[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Tre år lång tid att vänta på sin dom
Av Ledaren - Dagens Industri - 16 januari 2002

Mäklaren i Nordbanken som spekulerade bort 290 Mkr i Nokiaaktier friades i tingsrätten. Det var naturligtvis en lättnadens dag för henne. Men det tog tre år och under tiden har hon blivit sjukpensionär. Kvinnan är 33 år gammal.

Det är lätt att tycka synd om ett sådant offer, men det är också lätt att tycka synd om hennes före detta kolleger och arbetsgivare Nordbanken.

Att fläcken ska behöva solka båda parter under tre år gör det också lätt att samtycka med chefsrådmannen Rolf Nöteberg. Han var ordförande i rättegången och kritiserar i Dagens Nyheter den 14 januari inte bara åklagaren i målet, Kjell Lilieholm, utan riktar kritik mot alla ekobrottsåklagare.

De klarar inte sitt jobb menar han. Ekobrottsmyndigheten har stora resurser men kompetensen hos åklagarna är för dålig. Det tar för lång tid att utreda brotten och det beror på att åklagarna inte är skickliga nog att kunna begränsa sina utredningar. En kunnig åklagare borde rikta in sig på ett par punkter och koncentrera sig på dem.

KRITIKEN MOT DEN BRISTANDE KUNSKAPEN om ekobrott har funnits länge och finns dokumenterad hos Brottsförebyggande rådet.

Även konkursförvaltarna är kritiska till hur brott som de upptäcker hanteras när de hamnat på ekobrottsåklagarnas bord.

Finansinspektionen uppges också vara missnöjd med hur ärendena behandlas och den långa tid de ofta tar. Det är inte bara Nordbankenmålet som tagit tid, den stora skalbolagshärvan La Reine-affären, ett annat exempel, liksom Alfred Berg-affären. I det senare fallet rörde det sig också om en anställd som förorsakat firman förluster på över 100 Mkr.

Rolf Holmquist är generaldirektör för Ekobrottsmyndigheten och hans kommentar till Rolf Nötebergs kritik är att ledningen kanske bör styra åklagarnas arbetssätt på ett mer aktivt sätt.

När det gäller just ekobrottsåklagarnas specifika kompetens säger han i DN att det inte utbildats några ekobrottsåklagare mellan åren 1995 och 2000- Del beror på att ekobrott inte är populära bland åklagare och en anledning till detta ar att riksåklagaren och Ekobrottsmyndigheten inte kommit överens om vem som ska betala för vidareutbildningen.

DET ÄR NÄRMAST GENANT att det under fem år inte tillkommit en enda ekobrottsåklagare. Nu har emellertid Ekobrottsmyndigheten insett att läget är akut och ett program har sjösatts. Det är också myndigheten som finansierar utbildningen i "ekobrottskunskap".

Rolf Nöteberg har tre recept på hur ekobrottsåklagarna skulle kunna förkorta och effektivisera sitt arbete. För det första måste en åklagare sovra och välja ett par punkter i ett stort material.

För det andra är det i många fall bra att två åklagare arbetar tillsammans i ett stort mål. Åklagarna får själva välja om de ska arbeta tillsammans med en kollega eller om de ska arbeta på egen hand. Här skulle alltså Ekobrottsmyndigheten visa ett mer aktivt intresse och peka på fördelarna med att dela på arbetet.

För det tredje borde man, anser Rolf Nöteberg, i Sverige använda sig av den brittiska modellen, som innebär att åklagaren kan köpa in kompetens. Alltså hyra in specialister på de områden som han/hon inte själv behärskar.

DET LÅTER VETTIGT, den finansiella världen är komplex och utvecklas mot allt mer raffinerade metoder.

Det blir bara förlorare i ett rättsamhälle där processen tar onödigt långt tid.

Tre år är en alldeles för lång tid, oavsett på vilken sida om skranket man befinner sig.

Ledaren
ledare@di.se

Copyright


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida