[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

"Skärp lagarna"
Av  Lotta Dinkenspiel -  Vision - 17 januari 2002

Aktiespararna till attack efter domen i Nordbankenmålet

Fallet med den nu frikända Nordbankenmäklaren manar till eftertanke i mäklarbranschen.
   Det menar aktiespararnas verkställande direktör, Lars-Erik Forsgårdh.
  "Det behövs starkare lagstiftning. Det här hade kunnat inträffa var som helst", säger han.

"Det finns inte en enda tydlig orsak till att sådant här händer, det är en kombination av orsaker. Dåliga rutiner, dålig personalledning och dåligt uppträdande", säger Lars-Erik Forsgårdh.
   Vad gäller just säkerhetsrutinerna har Nordbanken blivit mer kritiserade än andra banker. Det visas framför allt genom att banken fick stark kritik av finansinspektionen för de förhållanden som rådde.
   Att göra affärer som man inte i förhand beslutat sig för om det är för en kunds eller bankens räkning är däremot vanligt förekommande.
   Och det har varit en av huvuddiskussionerna i Nordbankenrättegången.
   Aktiespararna får kontinuerligt in anmälningar till sin intressebevakning, som rör sådana frågor.
   "Det är allt från dålig rådgivning till att banken gjort affärer för andras räkning utan täckning", säger Lars-Erik Forsgårdh.

Delade meningar med kund
Lars-Erik Forsgårdh menar att det i många fall råder delade meningar mellan kunden och banken huruvida det är diskretionär förvaltning, det vill ,säga förvaltning där kunden överlåtit till banken att förvalta portföljen, eller inte som gäller. En anledning är att det ofta slarvas med avtalsskrivningar.
   "Ofta brister avtalen i tydlighet. Omfattningen är till exempel svår att avgöra. Man vet inte om den. diskretionära förvaltningen gäller bara aktier eller om även optioner och terminer. Det är ofta handel med de sistnämnda, som kan få riktigt allvarliga konsekvenser."

Kunderna drabbas
När det gäller större förluster är det ofta banken själv som drabbas.
Mindre förluster får däremot kunderna ta på sig.
   "En mäklare som gör dåliga affärer sätter i regel upp dem på kunderna”
   Lars-Erik Forsgårdh menar att den dominerande merparten av mäklarna följer de regler som finns. Problemet är att reglerna inte är strängare.
   "Vi förespråkar och har tagit fram principer för en starkare lagstiftning på området", säger han.
   Det som överraskar mest med tingsrättens dom mot Nordbankenmäklaren är inte att åtalet ogillas. Det är inte heller kritiken mot banken - den formulerades redan 1999 av Finansinspektionen, och tingsrätten bygger sin kritik på inspektionens text. Nej, det som sticker ut är den sylvassa kritik som riktas mot åklagare Kjell Lilieholm och hans förundersökning.
   "Enligt tingsrättens mening hade förundersökningen kunnat genomföras avsevärt snabbare om den hade utgått från en kritisk granskning av bankens påståenden", står det i domen.
   Det var som bekant banken som gjorde urvalet när mäklarbanden avlyssnades. Samtidigt hindrades mäklaren från att lyssna av vissa band som hon ansåg kunde visa på hennes oskuld. Hennes arbetsdator beslagtogs, liksom ett antal pärmar där hon bokfört sina affärer.

Olika synsätt
Till saken hör att åklagaren är skyldig att ta fram både belastande och mildrande omständigheter så länge utredningen pågår. Först när åtal är väckt ska åklagaren inrikta sig på att få mäklaren fälld. Men att målsägande får skaffa fram bevisen tycker inte Kjell Lilieholm är någonting att anmärka på.
   "Det är väl inte konstigare än att den som haft inbrott i sin villa får berätta vad som är stulet", resonerar åklagaren.
   Rätten har en annan syn på utredningsarbetet. Eftersom mäklaren hindrats från att skaffa fram vissa telefonsamtal är det "poänglöst" av åklagaren att använda andra samtal för att vederlägga mäklarens sakframställan, skriver rätten. Åklagarens egen förklaring till att utredningen tog så lång tid har tingsrätten återgivit utan kommentar: "Han (åklagaren) angav som ett avgörande skäl härför att (mäklarens namn) inte hade erkänt."

Onödigt lidande
I övrigt avstår rådmännen Rolf Nöteberg och Mari Heidenborg från att göra sig lustiga över åklagaren. Med all rätt, kan man tycka om man ser det hela från mäklarens perspektiv. Det handlar trots allt om en personlig tragedi. Mäklaren har lidit av reaktiv depression sedan hon häktades i början av februari 1999. Två av mäklarens äldsta vänner blev medåtalade och en av dem bröt av den anledningen kontakten med henne. Lägg därtill häktningstiden på drygt fyra månader, och en utdragen rättegång där gamla arbetskamrater och vänner drar en uppdiktad "story" i stället för att tala sanning. Det sista är inte enbart mäklarens egna ord, tingsrätten är inne på samma spår:
   "Bevisvärdet av vad bankens tjänstemän har uppgivit som vittnen i målet får ses i ljuset av deras eget ansvar för dessa brister", står det i domen.

Åtalet var dåligt förberett
Tingsrätten anser att åklagaren trots den långa utredningen inte var särskilt väl förberedd när det var dags för rättegång.
   "Huvudförhandlingen har för tingsrätten i betydande grad kommit att gestalta sig som en förlängd förundersökning", skriver rådmännen i domen. Dessutom får åklagaren kritik för att han undanhöll Finansinspektionens varning till Nordbanken. FI konstaterade i sin utredning att "banken brutit mot flera för en sund värdepappersrörelse grundläggande principer". Den lilla detaljen fanns inte med i förundersökningen utan kom till tingrättens kännedom genom en tidningsartikel.
   Tingsrätten anser sammanfattningsvis att åklagaren förhållit sig okritisk till Nordbankens uppgifter och därför presenterat ett ofullständigt underlag för rättegången. Nu återstår att se om åklagaren vågar stänga sin position och låta mäklaren gå vidare. Det är ett chanstagande: hovrätten kan ha en annan syn och då kan åklagaren gå ur affären som en vinnare. Men mot bakgrund av tingsrättens skarpa kritik framstår oddsen som ganska höga.

Lotta Dinkenspiel
lotta.dinkenspiel@vision.se

Vision
Copyright


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida