[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Lybecks kritik mot Matteus är osaklig
Av Leif B Bengtsson, Claes De Neergaard och Lars-Erik Skjutare - Dagens Industri - 4 september 2001

Det går i dag inte att bevisa att budet från Aragon var bättre, och budet från Nordiska har också fått stöd av mer än 98 procent av aktieägarna. Omläggningen av kursen och till sist försäljningen var naturligtvis föranledd av utvecklingen på aktiemarknaden.

Professor Johan Lybeck går i sitt debattinlägg (30/8) hårt angrepp mot affären mellan Nordiska Fondkommission och Matteus Bank AB, samt skjuter med hagelbössa på händelser i Matteus som förekommit under en lång tidsperiod och under flera olika styrelser och företagsledningar.
   Han siktar särskilt in sig på några av styrelsemedlemmarna i Matteus Bank.
   Johan Lybeck har alltsedan starten varit Matteus chefsekonom. Hans position har självfallet varit viktig när det gäller analys av marknadsutvecklingen med mera som vant av betydelse för Matteus och dess kunder.
   När del gäller själva företaget och företagets utveckling har hans position emellertid varit perifer - vilket möjligen är skälet till de missförstånd som han till stor del grundar sin debattartikel på.

Under resans gång har en tidigare styrelse fattat ett stort antal beslut för att utveckla företaget. Köpet av Postens Fondkommission var exempelvis ett sådant beslut.

Förvärvet genomfördes på den gamla företagsledningens initiativ - och visade sig sedan mindre lyckat men avvecklades också snabbt.
   Även förvärvet av JP Bank initierades av företagsledningen och togs av en icke enhällig styrelse.

Huvuduppgiften för Matteus styrelse har under de senaste två åren varit att omforma ett starkt entreprenörsdrivet företag till ett bättre strukturerat finansföretag, som väl försvarar sin plats på Stockholmsbörsen.

Att i detta sammanhang påstå att styrelsen inte tagit konsekvenserna av sina egna beslut är direkt otillständigt. Johan Lybeck har naturligtvis rätt att påstå i stort sätt vad som helst i en debattartikel, men här har han i affekt passerat gränsen för saklighet.
   Vad som skett inom Matteus under det senaste året är i korthet att en kompetent ledning byggt upp ett i stort sett väl fungerande finansföretag. Styrelsen har initierat och stött denna utveckling, och företaget var på väg i rätt riktning. Kostnaderna bantades kraftigt under 2001.
   Tyvärr var dessa åtgärder inte tillräckliga.

Alla känner till utvecklingen på aktiemarknaden. Det var självklart denna som ledde till behovet av strukturella åtgärder - en linje som drevs också av företagsledningen - och till sist till försäljningen.

För alla initierade stod det fullkomligt klart att det finns för många aktörer inom mäklarmarknaden, och att strukturaffärer mellan bolagen skulle kunna förbättra läget. Det var i det perspektivet Nordiskas bud på Matteus uppstod. Sedan detta bud blivit känt, dök det upp ytterligare spekulanter på bolaget - Aragon och Traction, till exempel. Båda dessa bud blev kända av marknaden, och Johan Lybeck försöker nu leda i bevis alt Aragons bud hade varit mer fördelaktigt för Matteus aktieägare. Detta kan vid nuvarande tidpunkt på intet salt bevisas.

Vi anser, att budet från Nordiska Fondkommission var det bästa när det lades och noterar att det fått stöd av mer än 98 procent av aktieägarna. Matteus styrelse förordade också ett aktiebyte framför de låga kontantbud som förelåg.

Att sälja till Aragon och köpa aktier i Nordiska som före detta chefsekonomen föreslår hade inneburit köp i ett annat bolag, nämligen gamla Nordiska och ej nya Nordiska + Matteus.
   Vi ifrågasätter också starkt Johan Lybecks värderingar (är han inte nationalekonom?)- Det är riktigt att bud förelåg på bolånestocken, men på nivån 25 Mkr - inte 200Mkr!
   Johan Lybeck insinuerar dessutom att ett skäl för att styrelsen skulle ha godkänt Nordiskas bud är att tre av Matteus styrelseledamöter erbjudits plats i Nordiskas styrelse.
   Enligt Lybeck skulle dessa ställa privata skäl framför bolagets väl och därför inte uppfylla lagens krav på styrelseledamöter i värdepappersbolag. Detta är ett djupt kränkande påstående som faller tillbaka på Lybeck själv.
   En sansad bedömare ser säkert poängen med bolagsstämmans beslut att föra delar av Matteus styrelsekompetens vidare i det sammanslagna bolaget. Något annat skäl finns naturligtvis inte.

Vi beklagar självfallet att en del anställda inom Matteus och Nordiska inte kan beredas anställning i det nya sammanlagda företaget, men en bantning var en av utgångspunkterna för hela affären, något som också hade blivit fallet om partnern varit till exempel Aragon eller, än värre, om Matteus fortsatt på egen hand.

I rådande läge måste en bantning ses som en nödvändig åtgärd för att söka säkra de kvarvarande jobben i ett sammanslaget företag som anpassas till marknadens förändrade förutsättningar.

Beslut av denna karaktär är alltid svåra att fatta men kan inte, som Lybeck påstår, karakteriseras som ett svek mot personalen. Försämringen av marknaden har haft en sådan kraft och varaktighet att de flesta aktörer valt att se över kostnadssidan.

Vi vill dock passa på att tacka professor Johan Lybeck för ett engagerat arbete som Matteus chefsekonom, även om hans första inlägg i rollen som före detta chefsekonom tyvärr bär osaklighetens prägel.

Leif B Bengtsson
Claes De Neergaard
Lars-Erik Skjutare

Copyright


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida