[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Matteus styrelse fortsätter att mörka alternativen
Av Johan Lybeck - Dagens Industri - 7 augusti 2001

Matteus styrelse fortsätter att mörka de olika alternativ som stod till buds. I sitt svar den 4/9 på min artikel av den 30/8 låtsas de tre styrelsemedlemmar (Leif B Bengtsson, Claes de Neergaard och Lars-Erik Skjutare) som nu går vidare från Matteus Bank till styrelsen i Nordiska som om de enda två alternativ som fanns var buden från Nordiska Fondkommission respektive frän Aragon Fondkommission.
   Men det fanns faktiskt (minst) två andra alternativ också: å ena sidan att driva rörelsen vidare och å den andra sidan att lägga ned den och skifta ut restvärdet till aktieägarna.

1. Det hade varit ett fullt realistiskt alternativ att driva Matteus Bank AB vidare.
   Vid årsskiftet 2000/2001 hade Matteuskoncernen ett eget kapital nå 547 Mkr. Förlusterna under första halvåret reducerade detta kapital till 499 Mkr. Med denna kapitalbas och en fortsatt kapitaltäckning på över 16 procent (mot lagstadgade 8) hade det varit möjligt att fortsätta verksamheten ännu ett bra tag med förluster.
   Matteus styrelse anger själv två motiv till varför detta hade varit ett fullgott alternativ. Som de skriver i sitt svar: "Vad som skett inom Matteus under det senaste året är i korthet att en kompetent ledning byggt upp ett i stort sett väl fungerande finansföretag”.
   Men varför i all världen gör då styrelsen helt om, när budet från Nordiska kommer, och säljer denna "väl fungerande finansrörelse" för en spottstyver?
   För det andra framgår av Matteus halvårsrapport att de åtgärder som vidtagits för att banta kostymen redan börjat ge effekt.
   För att citera halvårsrapporten: "Under det första halvåret minskade kostnaderna med…. 70 Mkr jämfört med första halvåret 2000." - "Ytterligare effekter av besparingsprogrammet förväntas under resten av året."
   För den som i likhet med mig tror att börsklimatet snart förbättras, hade alternativet att fortsätta rörelsen givetvis varit att föredra.
   Även med fortsatta minskningar av personalen hade det för Matteus anställda också varit det mest förmånliga, i synnerhet i jämförelse med den förödmjukande behandling många nu utsatts för.

2. Så till alternativet att avveckla rörelsen.
   Matteus hade, som sagt, ett eget kapital vid halvårsskiftet på 499 Mkr. Till detta kommer värdet av de tillgångar som kan säljas. I varje fall bolånestocken i gamla JP Bank och bankoktrojen i sig borde ha realiserbara marknadsvärden. alldeles oavsett vad man anser om värdet därutöver av kundstocken i Matteus Fondkommission, personalens kompetens, fungerande datasystem etcetera.

   Att jag i min artikel kunde intyga att det fanns bud på bolånestocken på cirka 200 Mkr beror på att jag var en av dem som på uppdrag av Matteus företagsledning analyserade de två bud som då fanns på stocken av bolån etter köpet av JP Bank.

Värdering av finansiella tillgångar är nämligen något jag sysslat med som akademiker, som bankdirektör och som konsult. Ber att få rekommendera min och Gustaf Hageruds bok "Penningmarknadens instrument" (Rabén Prisma) för den som känner ett behov av att förkovra sig i ämnet.
   Denna kompetens kunde Matteus utnyttja (dessutom gratis eftersom jag var anställd).
   Rekommendationen från oss två som räknade på buden till Matteus var att anta det förmånliga bud jag nämnde. Tyvärr skedde inte detta, utan bolåneverksamheten drevs vidare i Matteus egen regi.

Men dagens bolånestock måste i rimlighetens namn vara, värd långt mer än de 25 Mkr som Bengtsson, de Neergaard och Skjutare tar upp i sin artikel. Bolånestocken med drygt 2,5 miljarder kronor har en bruttomarginal på runt 120 räntepunkter, det vill säga ett räntenetto på 30 Mkr per år.

Då har jag ändå räknat med upplåning på marknadsmässiga villkor (certifikat respektive bostadsobligationer) och inte medtagit vare sig upplåning på mer förmånliga villkor eller "float" i kalkylen.

Matteus totala faktiska räntenetto under första halvåret (uppräknat till årstakt) var 110 Mkr, vilket ger en bild av det totala värdet.

Med avdrag för administrationskostnader på 10-15 räntepunkter och kostnaden för kapitaltäckning kvarstår bara i bolånestocken ändå minst 15 Mkr per år i ren vinst i den mycket konservativa beräkning jag gjort ovan.

Till och med herrar Bengtsson, de Neergaard och Skjutare måste inse att 25 Mkr för denna stock är ett rent skambud. Med dagens diskonteringsränta på 5-6 procent vore fortfarande 200 Mkr ett fullt realistiskt pris.

Jag hävdar därför alltjämt att det beslut som styrelsen fattade att sälja Matteus Bank AB till Nordiska Fondkommission var såväl för aktieägarna som för personalen det sämsta av de alternativ som stod till buds.

Johan Lybeck
Professor och VD i Finanskonsult AB

PS. Jag uppskattar att jag i svarsartikeln sent omsider blev avtackad - till skillnad från alla Övriga utsparkade.

Copyright


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida