[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Nordbanken skapade Sveriges finanskris
Av Mats Lönnerblad - Svenska Dagbladet - 23 november 1996
  1. Bankernas lättsinne
  2. Företagens krediter sades upp olagligt
  3. Företagen tvingades i konkurs
  4. Nordbanken skapade finanskrisen
  5. Nobel Industrier AB var ett friskt företag
  6. Bankerna följde inte gällande lagar och avtal
  7. Nordbanken svarar: Bankerna skapade inte krisen (SvD 22 nov)
  8. Mats Lönnerblad svarar: Korrekt banklagstiftning behövs (SvD 23 nov)
  1. Bankernas lättsinne
    Efter att ha tagit del av journalisten Ulla Reinius skickligt författade partsinlaga och vitbok skriven för Nordbanken kan det vara på sin plats att komma med några tillrättalägganden så historien om finanskrisen återfår sina rätta proportioner.

    Mycket av det Ulla Reinius skriver är korrekt i sak, men hennes slutsatser om hur finanskrisen startade och konsekvenserna av finanskrisen är felaktiga. När hon påstår att Nobel Industri AB var överbelånat och befann sig i ekonomisk kris på grund av detta är detta också ett felaktigt påstående.Och när hon anser att finanskrisen nu är över, stämmer inte heller detta.

    Finanskrisen har bara blivit "förflyttad" från bankerna till företagen och allmänheten som nu får bära bördorna av bankernas "lättsinne," under lång till framöver! Bördona består av långsam eller utebliven kreditgivning, långsam överföring av transaktioner, hög marginalränta och alla företagskonkurser och personliga konkurser som följt i den svenska bankkrisens spår.

  2. Företagens krediter sades upp olagligt
    Finanskrisen som drabbade Sverige mer än något annat land var en internationell företeelse som med jämna mellanrum återkommer i den kapitalistiska världen och främst brukar drabbar aktörerna på fastighetsmarknaden.Så skedde också denna gång.Men det var bara i Sverige finanskrisen fått så vittgående konsekvenser.

    Skillnaden av finanskrisen i Sverige och andra länder beror på att det var enbart i Sverige som hela företagsvärlden höll på att slås ut för att bankerna själva skulle kunna klara av sin lagstadgade kaptitaltäckningsgrad. Den vårdlösa kreditgivningen hade raderat ut bankernas eget kapital och det enda sättet för bankerna att få tillbaka pengarna var att säga upp löpande förertagskrediter.

    I Frankrike t ex befann sig den statliga banken Credit Lyonnais i kris vid samma tidpunkt på grund av vidlyftiga fastighetsutlåningar och spekulativa åtagande i bla filmbranschen. Men inte en enda företagskredit har hittills felaktigt återkallats under denna banks krisperiod, som fortfarande inte är avslutad.

    Däremot var de svenska bankerna nödsakade att säga upp företagskrediter för att inte själva gå i konkurs.Och det är bara i Sverige som det går att felaktigt säga upp företagskrediter, om bankerna befarar att säkerheterna hos deras kunder har försämrats.Därav krisen och hela dess omfattning, som vi fortfarande inte ser något slut på.

  3. Företagen tvingades i konkurs
    Det tydligaste exemplet är hur bankerna inte drog sig för att t o m försöka sätta börsföretaget Nobel Industri AB i konkurs, för att fastighetsbolaget Gamlestaden befann sig i kris!

    Nobel Industri AB befann sig i ekonomisk kris på grund av att affärsbankerna skapade denna kris. Från att från början varit villiga långivare till Nobel Industri AB använde bankerna Nobelindustrier som tillhygge mot Erik Penser för att kunna förmå Erik Penser att avstå från sin ägarandel i bolaget.Detta förstod aldrig Nordbanken som böjde sig för de andra bankerna krav på Nobel Industri AB, på bekostnad av personalen och alla små aktieägare i Nobel Industri AB.

    Likaså är det fel av bankerna att påstå att Nobel Industri AB förbundit sig för att svara för förlusterna i Gamlestaden.Nobel Industri AB hade inte förbundit sig att svara för förlusterna i Gamlestaden. Detta framgår klart av den utredning som Professor Jan Ramberg ( professor i avtalsrätt vid Stockholms Universitet ) gjorde i frågan. Om en internationell utredare skulle gjort en utredning i frågan skulle denne kommit fram till samma svar!

    Den överenskommelse som träffades mellan Björn Wahlström och Allan Larsson att Nobel Industri AB skulle tillskjuta kapital till Gamlestaden är således olaglig och borde aldrig ägt rum. Detta eftersom det inte finns något juridiskt giltigt konsolideringsåttagande!

    Nu har det också har det visat sig att bankerna, och dess personal med alla fallskärmarna, omskolningsåtgärder och avgångsvederlag ,efter ett antal fusioner och uppbackning från Staten gått helskinnade genom krisen.

    Det är således inte bankpersonalen i bankerna som förlorat mest utan de 15.000 svenska små och medelstora företagen som fått sina krediter uppsagda i onödan och de 250.000 människor som blivit arbetslösa på grund av bankernas lättsinne!

  4. Nordbanken skapade finanskrisen
    Nordbanken och övriga affärsbanker skapade finanskrisen i Sverige. Och krisen i Nobel Industri AB uppkom följdriktigt eftersom bankerna ville hämnas på Erik Penser för fallisimanget i Gamlestaden. Nobel Industri AB som vid denna tid var ett välskött och expanderade företag borde aldrig ha dragits in i krisen överhuvudtaget!

    Ulla Reinius medger också att det främsta motstånden mot konkurs i det Göteborgsbaserade Gamlestaden ansågs komma från S-E-banken i Göteborg som lånat ut alldelses för mycket pengar till Gamlestaden mot alldeles för dåliga säkerheter.Någon som helst anledning att inte försätta Gamlestaden i konkurs förelåg således icke!

    Men en riktigt svensk banklagstiftning vid denna tidpunkt skulle Nobel Industri AB kunnat hållas helt utanför Gamlestadens problem och borde också ha undantagits från alla åtgärder från bankernas sida.Tillsammans med alla andra svenska fastighetsbolag drabbades Gamlestaden av fallande fastighetspriser vid denna tidpunkt vilket skapade negativt rörelseresultat i bolaget.

    Men Nordbanken lät sig övertalas av framför allt SE Banken och de andra bankerna att Erik Pensers andra bolag skulle hjälpa till och betala för förlusterna i Gamlestaden, trots att det inte fanns någon som helst anledning för detta.Det är således ostridigt att Gamlestaden var på fallrepet och borde försatts i konkurs och lika självklart att Erik Pensers övriga bolag inte borde ha drabbats på det sätt som skedde.

    Men det var genom alla felaktiga uppsägningar av företagskrediter som Nordbanken klarade av sina kapitaltäckningkrav innan banken fick hjälp av Staten.Och senare kunde Nordbanken göra sig en god förtjänst vid försäljningen av Nobel Industri AB. Att Securum skulle ha hjälpt till med "restaurera" Nobel Industri AB är en sanning med modifikation.

  5. Nobel Industrier AB var ett friskt företag
    Nobel Industri AB behövde aldrig restaureras som Ulla Reinius påstår och någon kompetens inom Securum för en restauringen av ett stort industriföretag som Nobel Industri AB finns inte och har heller aldrig funnits.

    Man tar sig för pannen när man lyssnar till allt skryt i boken Stålbadet som Nordbankens ledamöter gör sig skyldiga till. Sanningen är att Nordbanken fått allting "gratis" från Staten.

    Övriga banker har överlevt av "egen kraft" utan annan hjälp än från aktieägarna, i de egna bankerna och aktieägarna i Nobel Industri AB .Det enda undantaget är Sparbanken som fått låna en en miljard från Staten.

    Den "dramatiska och kraftfulla rekonstruktion" som Nordbanken påbörjade vid årsskiftet 1990/1991 bestod i att säga upp krediterna för hundratusentals små-och medelstora företag och privatpersoner. Och det är detta som utgör grunden till dagens arbetslöshet. Uppmuntrade av Nordbanken och den obefintliga svenska bankrörelselagen följde de andra bankerna efter och trodde sig göra rätt när man sade upp krediter efter "löpande bandprincipen" vilket fått som konsekvens att Sveriges arbetslöshet nu inte vill ge vika.

    Om man i ett samhälle tillåts att slå ut entreprenörer, företagare och uppfinnare på det sätt som skedde i Sverige i början av 90-talet är det också Sveriges ekonomiska framtid som slås i spillror och att reparera denna skada kommer minst att behöva ta flera årtionden i anspråk.

  6. Bankerna följde inte gällande lagar och avtal
    Det första Sverige nu bör göra är att anpassa lagstiftningen till Europaisk praxis och att börja tillämpa den avtalslag, som reglerar förhållandena mellan bank och kund, som redan fanns innan Sveriges inträde i EU. Först då kan man påstå att Sverige gör någonting åt den finanskris som varende svensk för närvarande upplever som högst påtaglig.Och ingen gör någonting åt!

    Från finanskrisens start och fram till i dag kan Nordbanken registrera in 1.594 processer mot banken, bara i Stockholms Tingsrätt. När Europa Domstolen hunnit döma i det första ärendet lär siffran stiga till det dubbla! Vad banken fortfarande inte förstått är att den i stället för att processa mot sina kunder, bort gjort upp i godo. Nu riskerar alla aktieägare på nytt sitt kapital i banken på grund av alla de stora processer banken ådragit sig!
    Insändare: Mats Lönnerblad, Egen företagare
    Svenska Dagbladet 17 novmeber 1996, Brännpunkt • Näringsliv

  7. Nordbanken svarar: Bankerna skapade inte krisen
    I en debattartikel på Brännpunkt Näringsliv den 17 november, med rubriken "Nordbanken skapade Sveriges finanskris", försöker Mats Lönnerblad "att komma med några tillrättalägganden så att historien om finanskrisen återfår sina rätta proportioner". Det mesta blir tyvärr fel. Mycket av Lönnerblads text är invändningar mot den redogörelse som lämnas i boken Stålbadet och kan säkert bäst bemötas av författaren.

    Att bankerna skapade finanskrisen i Sverige, som Lönnerblad skriver, är naturligtvis en befängd tanke. Alla vet vid det här laget att finanskrisen i allt väsentligt var en fastighetskris som förvärrades av en ovanligt djup lågkonjunktur.

    Det motiv Lönnerblad anger för bankernas krisskapande är att en alltför låg kapitaltäckning krävde uppsägning av krediter för att nivån skulle återställas. För att uppnå en märkbart förbättrad kapitaltäckning hade emellertid bankerna behövt minska lånevolymen kraftigt. Detta skedde inte under finanskrisen, vilket är lätt att kontrollera i bankernas årsredovisningar. Nordbankens kredit/volym minskade påtaligt först i samband med att riskkrediter lyftes över i Securum, som skapats för att sanera dåliga lån. Ett annat exempel på rena sakfel i Lönnerblads framställning är påståendet att 1594 processer först mot Nordbanken i Stockholms tingsrätt från starten av finanskrisen till i dag. Drygt 1400 av dessa utgör i själva verket fordringsmål där banken yrkat att kunder, som inte fullgjort sin betalningsskyldighet på överenskommet sätt, ska återbetala vad banken har att fordra.

    Finanskrisen är ett mycket allvarligt inslag i svensk nutidshistoria. Alla inblandade, inklusive låntagare och banker, måste begrunda sitt ansvar med inriktning på att förhindra en upprepning. I en sådan process har osaklighet och ogrundade påståenden inte någon plats.
    Insändare: Peter Forsblad, Informationsdir, Nordbanken
    Svenska Dagbladet 22 novmeber 1996, Brännpunkt • Näringsliv

  8. Mats Lönnerblad svarar: Korrekt banklagstiftning behövs
    Peter Forsblads svar på mitt inlägg angående bankernas roll i finanskrisen (22 nov.) visar med önskvärd tydlighet att han inte fullt är medveten om de juridiska aspekterna på kreditgivning. Som informationsdirektör i den allmänt kritiserade Nordbanken måste han naturligtvis försvara bankens agerande, hur uppenbart rättsvidrigt detta än är. Man biter inte gärna den hand som föder en.

    Som redan framkommit av den stora revisionsenkät som SAF genomförde -91 när finanskrisen var ett uppenbart faktum kan inte detta förnekas: Över 3500 företag fick bara under I990 sina krediter uppsagda på juridiskt felaktiga grunder. Banker äger inte rätt att säga upp bankgarantier så länge låntagarna skött sina åtaganden och säkerheterna inte har förändrats. Inte heller får löpande checkkrediter eller utlandslån sägas upp om kunden skött sina förpliktelser. Det är just på dessa punkter som Nordbanken är den största syndaren bland bankerna.

    Forsblad medger att av de 1594 processer som förs mot Nordbanken bara i Stockholms Tingsrätt utgör 1400 fordrings- mål. Sådana mål uppstår när en bank säger upp krediter, även om bankkunden fullgjort sina skyldigheter på ett klanderfritt sätt.

    Vad beträffar Nordbankens kapitaltäckningsgrad måste väl Forsblad ändå hålla med om att utlåningsvolymen minskade när Nordbankens skriftliga kredit- löften aldrig infriades.

    Nordbanken med sin kapital- brist på 4o miljarder var grunden till bankkrisen. Självfallet spelade konjunkturen också in. Men ingen annan bank lyckades försätta sig i samma eländiga situation som Nordbanken. Det är framförallt kunderna, företagen och den skattebetalande allmänheten som drabbas.

    Att finanskrisen är ett mycket allvarligt inslag i vårt lands nutidshistoria håller jag verkligen med Forsberg om. Det är därför denna debatt är så viktig att föra. Agerande från delettanterna i Nordbanken får aldrig upprepas och det kan bara ske med en korrekt banklagstiftning som är anpassad till europeisk praxis och EG:s grundläggande rättsregler.

 
Mats Lönnerblad
Egen företagare

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida