Bisyssleutredningen (Fi 1998:12) Särskild utredare: Generaldirektören
Peder Törnvall Tel 08-405 43 60 Utredningssekreterare: Hovrättsassessorn
Lena Petersson Tel 040-35 58 47
Bisyssleutredningen har i dag överlämnat betänkandet
Offentligt anställdas bisysslor (SOU 2000:80) till demokrati- och förvaltningsminister
Britta Lejon.
Utredningen föreslår att man behåller den allmänna
regeln om förbud för anställda hos staten, kommunerna, landstingen och
försäkrings- kassorna att ha bisysslor som kan rubba förtroendet för
deras opartiskhet. Men utredningen föreslår att regeln görs tydligare
genom att ange de områden där risken för förtroendeskada är särskilt
stor. Dessa områden är rättskipning, myndighetsutövning, tillsyn,
upphandling, egendomsförvaltning och ledning av offentlig förvaltning.
Utredningen anser att den allmänna regeln om förbud
mot förtroendeskadliga bisysslor - om den utnyttjas - ger tillräckliga möjligheter
för myndigheterna att sätta stopp för bisysslor som kan skada förtroendet
för förvaltningen. Nya detaljregler om bisysslor är enligt utredningen
inte nödvändiga. Däremot bör myndigheterna förbättra informationen
till de anställda om bisyssleförbudet och kontrollen av att det
efterlevs.
Enligt förslaget skall arbetsgivarens befogenhet och
skyldighet att på ett tidigt stadium reagera på förtroendeskadliga
bisysslor förstärkas. En arbetsgivare som får kännedom om en förtroendeskadlig
bisyssla skall vara skyldig att ålägga arbetstagaren att upphöra med
eller inte åta sig bisysslan. Arbetsgivaren blir också skyldig att
informera sina anställda om vad som kan göra en bisyssla förtroendeskadlig.
Samtidigt skall en arbetstagare på arbetsgivarens begäran lämna de
uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma
arbetstagarens bisysslor.
Reglerna om förtroendeskadliga bisysslor samlas enligt
utredningens förslag i lagen om offentlig anställning och görs t illämpliga
även på kommuner och landsting. Däremot skall liksom tidigare
arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor kunna regleras i
kollektivavtal.
Vidare föreslås att anställningsförordningens regel
om s.k. bisysslo- besked upphävs. Regeringens överprövning av
myndigheternas beslut om bisysslor tas bort. Sådana beslut kommer att
kunna överprövas av tingsrätt eller Arbetsdomstolen - oavsett om de
fattats med stöd av lagen om offentlig anställning eller kollektivavtal.
För ordinarie domare föreslår utredningen en
lagstadgad skyldighet att på eget initiativ anmäla bisysslor till Tjänsteförslagsnämnden
för domstolsväsendet. Statliga verkschefer skall anmäla sina bisysslor
till regeringen.
Till grund för förslaget ligger också resultaten av
en kartläggning av omfattningen och beskaffenheten av de offentligt anställdas
bisysslor. En femtedel av de offentligt anställda har någon form av
bisyssla. Detta är en något lägre andel än i slutet av 1960-talet, då
en liknande undersökning gjordes. Resultaten visar enligt utredningens
mening inte på någon totalt sett anmärkningsvärd bisysslefrekvens, men
att arbetsgivarna allmänt sett kan bli bättre i fråga om att uppmärksamma
bisysslefrågor.