Det har åter blivit ok att ta ordet "psykopat" i sin mun, inte minst i managementsammanhang. Böcker och tidningsartiklar varnar för psykopatchefer.

Och är de inte psykopater så är de nästintill, nämligen "patologiska narcissister" som en del försiktiga psykologer föredrar att kalla dem.

Psykologen Birgitta Ahltorp säger i en stor artikel om psykopater i tidningen Personal och Ledarskap 3/2000:

"Det är jättesvårt att spåra psykopati, även i en professionell djupintervju. Man får gå på sina egna varningslampor."

Mats Wallin och Robert Thorburn publicerar i sin bok "Inner life design" (Ekerlids förlag) en checklista över just sådana varningslampor, sådana som kan vara en hjälp att identifiera en psykopatchef. Den är utarbetad av Kerstin Ivarsson vid European Institute of Psychological Assessment.

Enligt Robert Thorburn har han och hans medförfattare fått stor respons på den listan från sina läsare. Människor har känt igen sina egna chefer. Man kan dock undra om några har känt igen sig själva?

Det bästa är förstås att försöka sålla bort sådana chefskandidater redan i rekryteringsprocessen, så att de aldrig hinner ställa till skada för en arbetsgrupp. Birgitta Ahltorps enkla råd är att låta anställningsförfarandet ta tid. Det kan "göra att aspiranterna vecklar ut sin personlighet".

Däremot behöver människor med sådana drag inte nödvändigtvis. sorteras ut ur arbetslivet, det menar Olle Hollertz, överläkare i psykiatri, som oroar sig, över tendensen att sätta diagnoser på och sjukförklara stora delar av befolkningen:

– Egentligen är psykopater inget annat än vuxna DAMP-barn. För att citera Anders Carlberg från Fryshuset: "Antingen blir dom värstingar eller också blir dom företagsledare." Det ligger mycket i det. Men vad de i själva verket behöver är en auktoritet som de obetingat ser upp till. Då kan de göra enorma arbetsinsatser. Men chefer bör de inte bli!